ett hemmasnickrat kors bryts ner i vår rabatt
och flugorna i köket rör sig inte mer
de stelnar till i dammet och blir fler och fler
och fler sekunder regnar ner på mig i natt
jag fångar dem med munnen som en tratt
och allting som jag ser, det bara rinner ner
i brunnen. motorvägen, husen, hela vårt kvarter
på tungan finns en rosa eftersmak av skratt
när människorna blinkar och kör om varann
är växellådan full av evighet
och regnet smattrar dovt mot E6-an
i vägrenen ett litet knyte päls, diskret
hon mätte tid och avstånd, trodde att hon hann
hon smyger ner i marken som en hemlighet.
Juryns motivering
»En tydlig berättelse som samtidigt bjuder in till många tolkningsmöjligheter. Livet och döden – och tidens gång hos oss som ännu är kvar – fångas i all sin stor- och futtighet med välvalda och kontrasterande begrepp som ›evighet‹ och ›hemlighet‹ respektive ›växellådan‹ och ›E6-an‹.«
