Välj din plats : Därför ska du inte låta miljön hamna i skymundan

Många författar­aspiranter underskattar miljöns betydelse i berättelsen. I själva verket är den ett av dina kraftfullaste verktyg.

Alla som någon gång har jobbat i en butik vet att skillnaden mellan försäljningsframgång och fiasko kan kokas ner till tre grundläggande faktorer: läget, läget och läget. Den plats där vi lever formar varje aspekt av oss som människor, allt från vad vi arbetar med till vem vi väljer att gifta oss med. Samtidigt: när det kommer till att skriva – oavsett om det är skönlitteratur, sakprosa eller fackböcker – tillmäts platsen ofta alldeles för liten betydelse.

Detta gäller särskilt nybörjare, som tenderar att behandla platsen som om den vore en del av bakgrunden. Författaren anger visserligen platsen, men snarast som en obligatorisk omständighet. Det verkar inte vara någonting man vill lägga ner möda på jämfört med intrigen, karaktärsbygget eller dialogen. Det är ett misstag. En författare som inte arbetar med platsen, miljön och de fysiska omständigheterna, försummar faktiskt ett av de allra mest kraftfulla litterära verktygen.

Annons

Hur det kommer sig att så många författare underskattar de möjligheter som miljön ger, är en gåta. För det har skrivits framgångsrika berättelser utan egentlig handling eller dialog, ja till och med utan karaktärer – som Ray Bradburys klassiska novell Vårregn skall komma – men alla historier måste äga rum någonstans.

Faktum är att de flesta riktigt bra berättelser presenterar platsen redan på första sidan, och ofta i de allra första raderna. Bläddra igenom en novellsamling och titta själv! Det kan handla om väldigt specifika platser: »ett seminarium om klarsynta drömmar på Kalani resort på Hawaiis största ö …«, »slambehållaren i stadens kommunala reningsverk« eller »en övergiven byggnad i utkanten av Peking som hotas av rivning av statsunderstödda fastighetsmäklare …«. Eller så kan det vara mer generella upplysningar om att vi befinner oss i Jerusalem eller San Fransisco eller New York, det vill säga platser där de flesta kan förväntas fylla på med egna associationer och föreställningar. Det viktiga är alltså inte miljöbeskrivningen i sig, utan att rent konkret placera läsaren någonstans.

Foto: Kim Svensson

Det finns så klart undantag, där författaren undanhåller platsen för sina läsare och det fungerar ändå. Men i de fallen sker det nästan alltid av en särskild orsak. Ett exempel är Julie Otsukas Diem Perdidi, där huvudpersonen lider av demens – men till och med här får vi redan i första meningen veta att historien äger rum i ett hus »med ett stort olivträd där vägen svänger«. Jag brukar säga till mina elever att de bör ha specificerat berättelsens plats senast i andra meningen, om de inte har en bra anledning till att låta bli. Det är det få som har.

En litterär plats kan skapas på olika sätt och utifrån en rad olika behov. Men till skillnad från andra delar av skrivandets hantverk, där du med fördel kan skriva om det du inte känner till och sedan fylla i luckorna genom research eller fantasi, har erfarenheten lärt mig att det blir bäst när man låter berättelser utspela sig på platser och i miljöer som man känner till väl. Det är svårare att »fejka« fram en verklighetstrogen miljö än andra aspekter av berättandet. Även den allra minsta detalj kan, om den är felaktig, få hela texten att skorra falskt. Resultatet blir en störd – eller rent av förstörd – läsupplevelse.

PLATSENS SYFTE

Att vara förtrogen med platsen är förstås bra, men det räcker inte. Du bör dessutom välja en miljö som bidrar till att förstärka och intensifiera dramatiken i din berättelse. När du förstått syftet med en stark miljöbeskrivning blir det också lättare att hitta kraften i den plats du valt. Det finns en bra tumregel när du bestämmer var din historia ska utspela sig och hur du ska presentera platsen för dina läsare. Utgå från tre specifika mål: att orientera, imponera på och fängsla dina läsare.

Att ta din läsare i handen och guida dem genom berättelsen är grundläggande, för de flesta läsare avskyr att känna sig vilsna eller förvirrade. Innan de vet var de befinner sig lägger de mycket energi på att försöka lista ut det, och då blir de i gengäld mindre uppmärksamma på ditt fantastiska språk eller dina briljanta karaktärsteckningar. Den här upptagenheten kan till och med göra att de missar avgörande detaljer i intrigen. Att inte avslöja platsen är den litterära motsvarigheten till att ropa: »Titta inte hitåt!« – ett säkert sätt att få dem att göra just det. Med andra ord: Ju mindre omsorg du lägger på din miljö, desto mer måste läsarna anstränga sig för att förstå sig på den – även när du egentligen vill att de fokuserar på något helt annat än platsen.

När du väl sett till att dina läsare vet var de befinner sig kan du imponera på dem med dina kunskaper om just den miljö du valt. Genom att använda ord, slanguttryck eller facktermer som är typiska för platsen visar du att du har auktoritet att skildra miljön på ett säkert och precist sätt. Även om vi inte alltid tänker på det uppstår de flesta av de beskrivande detaljerna i en berättelse – från växtarterna i en trädgård till stilen på möblerna i ett vardagsrum – ur den plats och miljö författaren från början valt. Det är just sådana här detaljer som gör det möjligt för författaren att skriva tryggt och med pondus. Starka texter utspelar sig under lindarnas skuggor och i salonger fyllda av chippendalemöbler; svaga texter beskriver ospecificerade träd och anonyma »stolar«. Genom att välja en avgränsad värld – med sitt eget universum av arkitektur och unika fågelarter – skaffar du dig en möjlighet att briljera. Även i dialogen kan du använda platsens inflytande. Om du som författare har koll på en viss regions syntax eller distinkta uttryckssätt, som huruvida man säger »hjortron« eller »snattren«, kan du också locka läsarna till dig genom autenticitet.

Aspirerande författare glömmer ibland att det som är bekant för dem, kan vara väldigt exotiskt för andra. Det är lätt att helt missa dragningskraften i sin egen omgivning, och i stället försöka härma andra författare som skriver fantastiskt om för dig obekanta platser. Försök att inte bli så hemmablind. Kan din egen gata eller rentav din egen lägenhet utgöra stoff till din litterära plats? I så fall har du mycket vunnet. Kom ihåg detta: magin ligger i de små subtila detaljerna, inte i en spektakulär omgivning. Sjön Walden blev världsberömd genom Henry David Thoreaus Skogsliv vid Walden. När allt kommer omkring är sjön inte mer än en anspråkslös damm i New England. Men Thoreau lät sig slukas av miljön och förvandlade sina vardagliga besök vid Walden till färgstarka världar för 1800-talets läsare. Så kan alla författare göra med sin egen bakgård.

Foto: Kim Svensson

Naturligtvis krävs det mer än geografiskt korrekt dialog och detaljerade miljöbeskrivningar för att behålla greppet om läsarna. I slutändan är det själva berättelsen och framåtrörelsen som måste fängsla dem och få dem att fortsätta bläddra – men även här spelar platsen en nyckelroll. En levande miljö gör det nämligen möjligt för en skicklig författare att med lätt hand kontrollera berättelsens tempo. Tänk bara på hur ofta du blivit uttråkad av långrandiga miljöbeskrivningar – lösningen är inte att stryka dem, utan att lära dig använda dem på rätt sätt. En beskrivande passage är ett av de enklaste sätten att sakta ner en berättelse för att uppnå dramatisk effekt. Istället för att helt godtyckligt fylla berättelsen med miljöskildringar, kan du alltså använda dem som en effektiv fördröjningstaktik. Oavsett om det är för att bygga upp spänningen eller förstärka effekten av en överraskning.

FAKTORER ATT TA HÄNSYN TILL NÄR DU VÄLJER DIN PLATS

Om du systematiskt tänker igenom ditt val av plats i början av ett skrivprojekt, kommer det att löna sig i längden. Och omvänt kan ett misslyckat val visa sig förödande (föreställ dig att Herman Melville efter att ha skrivit första utkastet till Moby Dick, hade kommit på att hans historia borde utspelas på en flotte nerför Mississippifloden). Piloter och kirurger har länge använt checklistor för att försäkra sig om att de fattar rätt beslut innan det är för sent. Eftersom valet av plats och miljö låser dig som författare – det är ganska jobbigt att tvärt byta miljö mitt i berättelsen – är det därför klokt att du också går igenom en checklista innan du bestämmer var din historia ska utspela sig. Här är sju beslut jag tycker att du ska fatta innan du börjar berätta din historia:

1. Verklig eller påhittad? För sakprosa är svaret uppenbart: här måste du beskriva en verklig värld. Skriver du fiktion är det viktigt att tänka på att alla tänkbara miljöer som skildras inom skönlitteraturen per definition är påhittade. Vad du behöver bestämma är om den plats du vill skapa ska följa den verkliga världens gängse regler eller om den ska avvika från dem (och i så fall, hur mycket?). Genrer som fantasy har bidragit med många imaginära platser, men även »realistisk« fiktion kan ta plats i noggrant konstruerade icke-existerande världar. Sinclair Lewis uppfann till exempel den fiktiva staten Winnemac i amerikanska mellanvästern för sina romaner, där han även placerade staden Zenith (Winnemacs största) med en befolkning på 361 000 personer. Att välja ett påhittat universum skapar spelrum för dig som författare, men sker också till ett pris: läsarna kan inte addera sina egna associationer till en påhittad stat som Winnemac när de läser.

2. Nu eller då? Den historiska tidsperioden formar oundvikligen platsen där berättelsen utspelar sig. Ett exempel: Om din novell kräver en lång bilfärd utan mål genom den amerikanska landsbygden, kan du inte låta den utspela sig under andra världskriget, då ransoneringen av bensin gjorde sådana nöjesfärder helt omöjliga. Ta aldrig för givet att dina läsare kommer att gissa sig till tidseran genom subtila ledtrådar. Var tydlig med om boken utspelar sig i går eller under andra världskriget eller samma år som romarna plundrade och brände ner Kartago.

3. Inne eller ute? Utspelar sig boken utomhus kan du beskriva lokal flora och fauna för att skapa detaljerade beskrivningar som visar att du har koll på din miljö. Inomhus kan till exempel släktklenoder utgöra ett fönster mot bakgrundshistorien. Det här valet påverkar också en hel rad andra detaljer: Vad har karaktärerna på sig? Har de bråttom för att undvika regnet? (Hur många utomäktenskapliga affärer har inte avslöjats när någon återvänder för att hämta ett glömt paraply?).

4. Stad, förort eller landsbygd? Nybörjare kan ofta bli lite förutsägbara när det gäller geografi: vissa sorters historier utspelar sig nästan alltid i urbana miljöer och andra på landet. Ett framgångsrecept kan ibland vara att göra tvärtom. Det finns städer även i glesbygden. Råbarkade machotyper kan befolka de allra hippaste innerstadsgatorna.

En sak att tänka på i det här sammanhanget är att storleken på samhället, eller staden, avgör hur väl människor känner de som bor omkring dem – vilket ofta är ett grundläggande element i utvecklingen av plotten och karaktärerna.

5. Veteran eller nykomling? Nyinflyttade betraktar inte ett samhälle på samma sätt som de som bott där i generationer. Karaktärer som bor i flera hundra år gamla byar och sådana som flyttat till nyligen uppförda bostadsområden har helt olika relationer till den plats där de bor: de första är kanske fångar i sin historia, de andra vilset historielösa. Och en 1970-talsvilla har en helt annan känsla än en från förra sekelskiftet. Även om du inte behöver skriva ut datumet då huset byggdes (sådana tekniska detaljer gör ofta texten pladdrig) ska du som författare se dig som en litterär arkitekt och alltid själv veta åldern på dina byggnader – och på din värld.

6. Uppgång eller fall? Händelserna i F. Scott Fitzgeralds Den store Gatsby och John Steinbecks Missnöjets vinter utspelar sig bara ett stenkast ifrån varandra på Long Islands kust, men de nyrika människorna i huvudkaraktären Nick Carraways värld och de fattiga i romanpersonen Ethan Allen Hawleys tillvaro lever på olika planeter. Truman Capotes New York är inte Joseph Mitchells New York, och Joseph Mitchells New York är inte James Baldwins New York.

7. Trygg eller säker? När jag besöker en ny stad vill jag, innan jag lämnar mitt hotell, veta om jag behöver oroa mig för att bli attackerad av någon med machete eller gripen av säkerhetspolisen. Effektivt berättade miljöer låter läsaren ana faran, långt innan det verkliga hotet framträder. Så snart George Orwells klocka slår 13, blir de flesta läsare illa till mods. När vi besöker Winston Smiths hus i 1984, känner vi hotet genom själva miljön – långt innan de regler som styr hans dystopiska universum lagts fram.

Sätt din egen plats på den litterära kartan

Författare som effektivt lyckas använda platser och miljöer kan ibland få en sorts äganderätt till dessa platser, tillsammans med sina läsare. I den litterära världen är Salinas Valley i Kalifornien för alltid Steinbecks värld och hela Mississippi, känns det som, tillhör Faulkner. Ändå är de här miljöerna inte bara geografiska konturer som författarna har använt för att konstruera sina historier. Snarare har de här författarna utnyttjat sina långtgående kunskaper om de specifika miljöerna för att stärka och skapa liv i sin prosa. De goda nyheterna är att du kan följa i deras fotspår: vi har alla varit på någon plats som är lika intressant som de mest klassiska litterära miljöerna – troligtvis har vi besökt ännu mer intressanta ställen. Utmaningen för dig som författare är att skildra de här platserna med precision och berättarlust för att dela magin med läsarna.

Jacob M Appel är en amerikansk författare och skrivlärare som skrivit över 200 noveller. 

Översättning: Per Adolfsson