Pressbilder Annika Norlin.

»Jag är väldigt bra på att skriva en början«

I antologin Tag och skriv! går artisten Annika Norlin på djupet med hur man skriver en låttext. Och nyligen kom hennes första novellsamling – där hon utvecklar ämnen och känslor som inte får plats i hennes musik. 

Annika Norlin skriver varje dag. Allt från fem minuter till mer än två timmar. Oftast ser hon det som att hon ska prata med sig själv. Det är Annika och datorn – och ibland ett instrument.

– Ibland gör jag en melodi, ibland börjar jag skriva några ord bara. Om det blir en låttext, en dikt, en essä eller något skönlitterärt får jag se sedan. Att skriva är för mig både jobb och hobby, både brödföda och spela fotboll efter jobbet. Allt ska inte behöva bli något. Ofta kanske jag larvskriver först en halvtimme och sedan fortsätter jag på något som har potential åt något håll.

För Annika är låtar mer lättskrivna än skönlitteratur. Men det är inte själva roman- eller novellformen som känns tuff, utan … längden.

– Det har varit svårt att skriva skönlitterärt eftersom det kräver ett större bygge. Jag är väldigt bra på att skriva en början på något, men slutar direkt när det inte är kul längre.

Men för tre år sedan fick Annika en distanskurs: »Skriv en bok«. Det gav henne dead­lines för skrivandet, vilket blev förlösande. Plötsligt blev karaktärerna levande för – ja, till och med älskade av – Annika. Hon förklarar att hon bokstavligen gapar över sin egen bedrift, att hon lyckats skriva flera femtiosidiga noveller.

– Jag tror de flesta av oss som skriver har svårt för att bara sätta sig ner och skriva 300 sidor från ax till limpa. Men om man delar upp det i mindre steg, och dessutom vet att någon annan ska läsa det, är det lite mer möjligt att få till.

Annons

 

I låtskrivandet lyckas Annika Norlin däremot alltid hitta ett flow. Då är hon som lyckligast. Dessutom blir slut­resultatet bättre än det hon har skapat själv från början; instrumenten tillför nya dimensioner till texten och hon får en kick när hon till sist kan spela upp den färdiga låten tillsammans med andra.

Men hon vill alltid att en ny låt också ska förmedla något nytt.

– Jag går och väntar på det där klicket, att det händer något i mig när jag skriver.

Annika säger att det är känslor som binder samman allt hon skriver, speciellt hennes låtar. Men låtformatet har naturligtvis sina begränsningar, i längd och i det att lyssnaren sällan ser texten framför sig. För Annika blev novellerna en chans att skriva ner, och utveckla, nya känslor.

– Det fanns några ämnen som jag aldrig lyckats skriva om i låtform, och ett av dem var bekräftelse. Jag har länge varit intresserad av bekräftelse, vilken roll det fyller i olika sammanhang. Där jag bor nu – Umeå – och där jag har vuxit upp – Östersund – är min bild att bekräftelse inte är något man ska låtsas om att man vill ha, att man ska vara stark och klara sig utan den.

– Jag har själv lätt för att ge bekräftelse, eftersom jag blir så bekräftad i mitt jobb. Men det har aldrig gått att sammanfatta ämnet i en låt utan att det blivit tråkigt. Så när jag kunde utveckla alla mina tankar kändes det otroligt skönt.

– Det som också varit kul med min nya bok är att jag har fått bygga upp en värld och skapa personer på ett sätt som man inte kan göra i låtar. Jag behöver inte heller filtrera novellerna genom mig själv. När jag sjunger måste jag som fysisk person förhålla mig till texten, eftersom rösten och texten sitter ihop. Med novellerna behövde jag inte det, det var väldigt frigörande. Jag kunde skriva om andra saker än vanligt, på andra sätt.

Annons

I slutänden är målet ändå detsamma. Känslor. Och transparens.

– Jag vill inte att det ska finnas ett filter mellan författaren och läsaren, precis som jag inte vill ha ett filter mellan låtskrivaren och lyssnaren. Jag vill att min känsla också ska landa hos mottagaren. Låtar känner man oftast på en gång om de fastnar, de blir en del av ens kropp väldigt snabbt. Jag försöker tänka samma sak med skön­litteratur, att det ska vara lika lätt att läsa en novell som att lyssna på en låt.

 

Här kan du läsa Annika Norlins text från antologin Tag och skriv! (Natur och Kultur, 2020), där 14 författare skriver om sitt skrivande. 

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades Publicerad 2 april 2020 och är skriven av .