Hur viktig är huvudpersonen?

Vilka har de fastnat för – och varför? Och är det egentligen så viktigt med en »hjälte«? Förläggarna svarar på frågor om den viktigaste karaktären i din bok.

Ylva Blomqvist, förläggare, Rabén & Sjögren

– Det är oerhört viktigt att huvudpersonen fungerar i sin roll som protagonist. Man måste tycka att huvudpersonen är intressant och ­trovärdig för att fiktionen ska hålla. Det behöver inte vara en sympatisk karaktär, men den ­behöver väcka ­sympatier. Därmed inte sagt att huvud­personen alltid måste vara superoriginell eller ens särskilt mångdimensionell, även om det förstås förhöjer ­upplevelsen.

Hur kan förlaget hjälpa ­författaren att vaska fram en fängslande karaktär?

– Ofta handlar det om att hjälpa författaren att gräva djupare i sin karaktär. Att ha koll på huvudpersoners drivkrafter och mål. En metod för att komma huvudpersonen nära är också att plåga den lite, utsätta den för svårigheter. Ju större svårigheter karaktären utsätts för, desto mer sympatier väcks vanligtvis hos läsaren. ­Vilken typ av svårigheter det rör sig om är ­beroende av berättelsen man skriver. En vit lögn som landar fel kan i sin kontext väcka lika mycket känslor hos läsaren som ett dödsfall.

Har vissa genrer större behov av hjältar?

– Snarare finns det böcker som helt bygger på huvudpersonens utveckling, och böcker som inte gör det. Däremot är väl felfria hjältar alltid ganska tråkiga. Det ofullkomliga väcker ­starkare känslor och sympatier. Det är ju inte någon slump att nästan alla hjältar förses med svagheter av något slag.

 

Annons

Sara Ehnholm Hielm, förläggare, Förlaget

– Eftersom litteratur är just människor – hur vi upplever världen utifrån våra kroppar och vårt medvetande, vår mänsklighet och vår livshållning, vårt språk och våra berättelser – är huvudpersoner alltid viktiga. Även en posthuman roman om livet efter mänskligheten är skriven av en människa. 

Vad är en riktigt lyckad huvud­person? 

– Huvudpersoner är fängslande på olika sätt i olika romaner. Katniss Everdeen i Hunger­spelen är en handlingskraftig actionhjälte som man ändå kan identifiera sig med. Även huvud­personerna i Karl Ove ­Knausgårds Min Kamp och Elena Ferrantes Neapel-­serier ­funkar väldigt bra på grund av att ­karaktärernas känsloliv, intryck och ­relationer skildras med en sådan ­precision och ­angelägenhet. 

Hur ska en författare tänka för att få fram en ­fängslande karaktär?

– Ta ut svängarna! Låt karaktärerna ha mot­sägelsefulla impulser, drömmar och vanor, och mörka hemligheter. Låt dem överraska och alltid gå utöver sin funktion för berättelsen. Ge dem en unik ­bakgrundshistoria som de själva inte kan överblicka och psykologisera om. Censurera dem inte för att de ska vara lätta att tycka om. Ge karaktärerna något som du själv tycker är ­fängslande att grubbla över, kittlande eller ­oroande. Då får karaktärerna den skärpa som människor i ­riktiga livet har.

 

Kristoffer Lind, förläggare, Lind & Co

Annons

– Oerhört viktig, i synnerhet när det gäller handlingsdriven litteratur där huvudpersonen ofta står i centrum och bär upp själva berättelsen. Huvudpersonen ska vara en person som man vill umgås med – inte nödvändigtvis en person man identifierar sig med, men kanske någon man vill bjuda på middag.

Har du några exempel på riktigt lyckade huvudpersoner?

– Dag Öhrlunds Evert Truut är en huvudperson som är enormt populär. Han är fördomsfull och gubbig, hopplöst omodern och tveksam till allt han inte känner till. Men samtidigt har han ett hjärta av guld och när det verkligen gäller är han varken rasist eller homofob. Många kan nog känna igen sig.

– Leif GW Perssons Evert Bäckström har alla Truuts negativa egenskaper men ingen av de goda. Han är en skruvad person till den grad att han blir komisk, nästan som en seriefigur. Han är underhållande och man läser gärna om honom trots att man kanske inte skulle vilja umgås med honom.

Hur kan en förläggare hjälpa författaren att vaska fram en fängslande karaktär?

– En boks karaktärer speglar ofta författarens egen personlighet. Vissa saker kan man inte konstruera, de måste finnas där.

Har vissa genrer större behov av starka ­hjältar?

– I deckargenren vill vi gärna se en hjälte, även om antihjälten är en tacksam variation.

 

Lisa Lindberg, förläggare, Norstedts

– Huvudpersonen är självklart viktig, särskilt om det är genom huvudpersonens ögon vi betraktar berättelsen. Själva personen kanske inte är så viktig, utan snarare hur den ser, hör, upplever, tycker och känner. Läsarna vill kunna känna igen sig lika mycket som de vill uppleva verklighetsflykt. Oavsett om läsarna hatar eller älskar huvudpersonen, vill de ändå känna sig nära, bli bedragna eller dras med. Huvudpersonen ska nästan ta läsarna i handen, så det är klart att den är viktig. 

Vad är en riktigt lyckad huvudperson – och varför fungerar den så bra?

– Ett generellt råd är att inte göra sin huvudperson för lyckad. Ingen läsare står ut med en perfekt hjälte. Det är genom sprickorna vi lär känna någon, blir nyfikna och börjar tycka om.

– Personligen gillar jag när det finns ett jag i en bok som jag inte kan värja mig från, som får mig att glädjas, njuta och skämmas som vore jaget verkligen jag. Annie Ernauxs jag i Sinnenas tid vill jag ruska om, skälla ut och krama om. Jag tror att hon fungerar så bra just för att hon är bekant, men ändå ingen som du är stolt över eller vill visa upp. Och boken Vi kom från havet av Julie Otsuka vänder nästan ut och in på tanken om vad huvudpersoner är. I boken finns ett berättar-vi som för bokens talan. En kollektiv röst, tusentals kvinnor som ryms i huvudpersonen utan att det blir spretigt. Boken är väldigt skickligt skriven.

Artikeln publicerades i Skriva #3 2020 (08 juni 2020) och är skriven av .