Har författarna gjort sin research?

Kerstin Aronsson

Förläggare på Kabusa Böcker och Styxx Fantasy

Hur avgörande är författarens faktakunskap och research för ditt intryck när du bedömer ett skönlitterärt manus?

– Research är som isberg, det mesta ligger under ytan och ska bara anas, ge en stabil känsla till helheten.

Är det vanligt att folk slarvar med sin research när de skriver skönlitteratur?

– Ja.

Annons

På vilket sätt påverkar det texten?

– Detaljerna är viktiga för trovärdigheten. Det betyder inte att allt måste vara sant, men om man ger sig in i detaljer så ska kemiska föreningar bestå av rätt ämnen och blomman ha rätt färg, om det inte är en poäng att använda felaktigheter.

Vad brukar de vanligaste typerna av missar vara?

– Det är individuellt vad man slarvar med, oftast är det sånt man själv inte tycker är viktigt, och kanske inte ens inser att man slarvar med. En bra redaktör rättar upp. Men jag tycker de flesta författare som lyckas med sina projekt har gjort bra research.

Kan det å andra sidan kännas som att vissa gjort för mycket research?

– Det tror jag inte man kan göra, men man kan vara en dålig författare.

Om man nu gjort en gedigen research och skaffat sig specialkunskaper, är det vettigt att nämna det redan i följebrevet?

– Spelar ingen roll för min del, det ingår i helhetsbedömningen.

Helena Ljungström

Annons

Förläggare, Albert Bonniers

Hur avgörande är författarens faktakunskap när du bedömer ett skönlitterärt manus?

– Alla texter skapar sin egen värld, sitt eget universum. Denna värld kan beskriva vår egen svenska samtid eller någonting helt annat. Det som avgör min läsning är att jag känner att jag tror på texten och den värld som texten skapar. Om det finns tydliga faktamissar som är just missar och inte medvetna val så gör det att mitt intryck av texten dras ner. Man kan skriva en roman där Olof Palme fick leva vidare efter 1986, alltså göra en alternativ historieskrivning, men om det framgår av en text att författaren inte vet att Olof Palme mördades 1986 gör det att jag inte litar på texten som helhet.

Är det vanligt att folk slarvar med sin research?

– Man kanske inte slarvar, men man glömmer bort att alla texters kvalitet bygger på att det finns en för texten fungerande logik och trovärdighet, oavsett om det är en realistisk roman som utspelar sig på Gustavsgatan i Limhamn hösten 2013 eller i en framtidsdystopi i en främmande värld.

Vad blir konsekvenserna för texten när man slarvar?

– Slarvar man med sin text så framstår texten som mindre trovärdig. Som läsare litar jag då inte på texten, och hindras från att sugas in i den. För mig är riktigt bra skönlitteratur texter jag sugs in i, uppslukas av.

Vilka brukar de vanligaste typerna av missar vara?

– Det finns enkla logiska missar som är ganska vanliga i böcker som kan röra tidpunkt på året, solens upp- och nedgång, tid det tar att tillryggalägga en viss distans, gatuadresser, stavning av namn och liknande. Det kräver inte så mycket research utan snarare en förmåga att se på sin text ur flera perspektiv. Om historien utspelar sig i mars i Stockholm så vore det konstigt om det blommade maskrosor och blev mörkt klockan 20 på kvällen. Om dessutom huvudpersonen tar sig från Stockholm till Uppsala med bil på 10 minuter så sticker det mig i ögonen när jag läser.

Om man nu gjort en gedigen research och skaffat sig specialkunskaper, är det vettigt att nämna det redan i följebrevet?

– Ja.

Helene Atterling

Förläggare, W&W

Hur avgörande är författarens research när det gäller skönlitterära manus?

– Det avgörande skulle jag säga är huruvida jag **tror** på det. Att historien övertygar och griper tag. Är det fullt av alltför synliga faktamissar kan det såklart irritera eller i värsta fall stjälpa, men är det fråga om ett i övrigt välskrivet manus är det sannolikt sådant man kan överse med, och hoppeligen rätta till efter hand. Bara faktakunskap i sig gör ju nämligen inte en bra skönlitterär författare.

Så du brukar inte störa dig på att folk slarvar?

– Jag har aldrig tänkt på det sättet. Ett skönlitterärt verk måste alltid främst bedömas efter andra förmågor än att ha exakt koll på fakta. Klart att det finns vissa skribenter som tar lättare på detta. Men överlag tycker jag att folk som skriver lägger stor vikt vid att försöka ta reda på verklighetsbakgrunden till det de skildrar.

Kan det tvärtom vara så att vissa gjort för mycket research?

– Ja, som sagt: endast faktakunskaper räcker ju inte. Om du skriver en historisk roman är det såklart av stor vikt att du har satt dig in i tiden du vill skildra. Men det viktigaste är ju förmågan att gestalta detta historiska skede. Få läsaren att engagera sig, förflytta sig i tiden och kanske se på historien med nya ögon. För mycket faktarabblande på bekostnad av gestaltning kan ge ett resultat som är tråkigt. Författarens jobb i dessa fall är ju inte bara att leta reda på fakta, utan primärt att därtill gjuta liv i dem.

Adam Dahlin

Litterär chef, Forum

Hur avgörande är författarens faktakunskap och research för ditt intryck när du bedömer ett skönlitterärt manus?

– Härom veckan läste jag ett manus om ett svenskt specialförband som ägnade sig åt hemliga operationer i Sverige i fredstid. Jag skulle säga att halva upplevelsen var att miljöbeskrivningar och intrig var så kittlande realistiska. Jag **ville** att det skulle vara sant och var givetvis tvungen att läsa klart. Har faktiskt bokat ett möte med författaren, en före detta yrkesmilitär visade det sig. Så svaret blir, ja det kan vara väldigt viktigt. Men generellt, nej, inte viktigt alls.

Så slarvig research är inget större problem i de manus du läser?

– Nej tvärtom, det vanligaste är att man researchar för mycket. Man är så stolt över den så man tar med alltihop. Deckaren och thrillern skälls ofta ut för detta, men jag skulle säga att det är ett vanligt problem i alla genrer, inte minst i de allra mest litterära verken.

Brukar du märka snabbt om författaren har dålig koll?

– Nej, faktiskt väldigt sällan. Jag tycker oftare att fakta och research är i vägen än tvärtom. När jag väl blivit fast är jag som regel en väldigt okritisk läsare, intressanta karaktärer, dilemman och konflikter vinner alltid över fakta.

Om man nu gjort en gedigen research och skaffat sig specialkunskaper, är det vettigt att nämna det redan i följebrevet?

– Jag tror mer på att berätta om vad man upplevt i verkliga livet än att i följebrevet redovisa sina källor enligt Oxfordsystemet. Klart jag blir nyfiken om författaren är gammal kåkfarare om hon till exempel skrivit en roman om en rymning från en anstalt. Eller varför inte yrkesmilitär i ett hemligt förband, om han nu skildrat det livet skönlitterärt.