Merete Mazzarellas böcker är som en riktigt trevlig bordsgranne. Man möter en författare som är personlig men inte egofixerad, beläst men inte besserwisser, slagfärdig och full av åsikter – men oftast redo att ompröva dem. Och så får man ett kryddmått skvaller till desserten.
Som läsare vill man gå i dialog med henne: fråga vidare, invända, berätta om egna erfarenheter. Men det kan man ju inte. Om man inte springer på henne på stan förstås.
– Jag kommer från Svenskfinland och då inser man snabbt två saker, säger Merete Mazzarella på telefon från Helsingfors. Det första: att det är en liten värld. Inte sällan kommer vilt främmande människor fram till mig vid någon butiksdisk och frågar hur det är med barnbarnen eller hur det går med mitt äktenskap. Det andra är att väldigt många skriver själva, yrkesmässigt eller som hobby. Också det handlar nog om litenheten – som det författartäta Island – och om att tillhöra en minoritet. Man vill synliggöra sig själv och sitt sammanhang, bekräfta att man finns.
Läs också: Utdrag ur Merete Mazzarellas inspirationsbok Att berätta sig själv.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Intervju
