Foto: Caroline Andersson

David Lagercrantz: Hur gör man litteratur av någon annans liv?

Tidigt var jag på det klara med att det viktigaste här inte var att citera Zlatan korrekt. Det här var ingen intervju i vanlig mening utan tvärtom en bok där hans livs skulle gestaltas litterärt. Däremot skulle det låta som Zlatan. Man skulle få en känsla av honom, en illusion av att han satt och berättade för oss. Därför lyssnade jag in honom noga, noterade vilka uttryck han använde och försökte skapa ett idiom som kändes Zlatanskt.

Jag levde mig också in i hans liv. Ibland tänkte jag på vår titel Jag är Zlatan. Det är ju jag, sa jag till mig själv. Jag är Zlatan. Jag var tvungen att känna mig som killen från Rosengård för att det skulle bli bra. Ofta var det precis som att skriva en roman i jag-form.

I början blev det för mycket street-talk, nästan en karikatyr. Jag tog i för hårt. Men jag var tvungen att testa gränser, och hitta en ton som kändes personlig och självklar. Jag läste också andra som skapat ett rappt förortsspråk, som Khemiri i Ett öga rött och Irvine Welsh i Trainspotting. Allt som var bra, sög jag till mig.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #6 2013 (20 oktober 2013) och är skriven av .