»Ett sätt att göra en ritning«

Du fick idén till Års­boken från den så kallade lingonalmanackan, som fanns överallt förr i tiden. Vad kom först – innehållet eller formen?

– Formen. Jag ville skriva en novell för varje månad. Min första novellsamling Västmanland började också med ett tema – där var idén att skriva en novell för varje kommun i Västmanland, totalt tio stycken. Så båda böckerna har kommit till på samma sätt, med en övergripande idé först. Jag upplever det som lättare att skriva en samling noveller när själva formen för boken är klar. Det är ett sätt att göra en ritning, att liksom planera expeditionen. Jag bygger en låda med ett visst antal fack som jag sedan kan börja fylla, ett efter ett.

Du har skrivit såväl noveller och romaner som reportageböcker. Ser processen likadan ut?

– Nej, romaner är inte samma sak, inte reportageböcker heller. Där handlar det mer om att följa en linje, en dramaturgi, och det är ett mer komplext bygge. Sedan betyder inte det att själva novellen är simpel. En novell är lika komplex som någon annan text, men byggandet av en novellsamling är enklare.