Bygg en träkista till vår kärlek
Fyll den med döda duvor
Sänk den ned i djupet
Kasta mitt hjärta ovanpå
Högaktningsfullt, begrav vår kärlek
Använd dina vackra ord
Mitt hjärta bland döda fjädrar
Slår obrukbart för två
Det kallar på dig i mörkret
Jämrar sig tills det ruttnar
Gör inget besvär med en gravsten
Ingen går dit ändå
Minns vår vackra kärlek
Allt vackert blir till jord
Du dukar
med nya servetter på ditt bord.
Mats kommentar
Jag tycker om dikten Begravning av Katarina Isaksson för att den är så konkret. När vi skriver om kärlek frestas vi att uttrycka oss med abstrakta adjektiv som smärtsam eller evig. Men Katarina använder substantiven på ett kreativt sätt. Poetiska bilder består inte bara av synintryck, utan också av hur de låter, av rytmen, rimmen och kontrasterna.
