Ester Berg: »Jag har ett omåttligt bekräftelsebehov«

Ester Berg sitter på en hög barstol. Svart skinnkappa och nylagd svart eyeliner. Om en stund ska hon stå vid flygeln mitt i den klassiska restaurangen Gondolen, vid Slussen i Stockholm. Restaurangen bjuder in poeter till sina jazzkvällar och kvällens gäst presenteras som »en ny röst att räkna med, med ett språk som rör sig mellan det intima, melankoliska och det oväntat skarpa«.

Det är alltså Ester Berg.

– Jag är vanligtvis inte alls nervös, men ikväll handlar det om att det ska bli bra för musikerna också. Och vi har inte hunnit repa, säger hon medan hon rör runt bland isbitarna i sin drink.