Häromdagen korrläste jag porträttet på Lina Wolff, som kommer i nästa Skriva. En stor del av texten handlar om hennes övertygelse om att verkligheten är något mer och större än det vi uppfattar genom våra sinnen, och om hur den övertygelsen avspeglas i hennes skrivande.
Några timmar senare gick jag hem, åt vegetarisk pannbiff med saltpotatis, och började sedan röja i ett par byrålådor. Där fann jag en text som jag hade skrivit om den 11 september. Jag tänkte att »nästa vecka är det fan 23 år sedan de där skyskraporna föll ihop och vi klev in i den här skakiga tiden som vi fortfarande lever i.«
Sedan läste jag i min text: »Med denna bistra nyhet i huvudet gick jag till sängs kl. 17.30.«
Läggdags 17.30 kan verka märkligt.
Ännu märkligare är att texten står i ett blått skrivhäfte med vita bubblor, märkt »Uppsatser, Tobias Regnéll, Tunaskolan 7a«. Jag skrev alltså som 13-åring, på 1980-talet, en uppsats i form av en fiktiv dagboksdag som jag daterade »11 september 2001«.
Förvisso inträffar det inga terrorattentat i min uppsats men det är ändå rejält dyster läsning. Jag promenerar till jobbet under jord eftersom det i Skåne 2001 inte längre finns plats för vägar, på grund av överbefolkningen (en tidstypisk oro för 80-talet). På mitt jobb på »naturbalansinstitutionen« diskuterar vi sedan syrebristen som uppstått eftersom »regnskogarna i Sydamerika håller på att ta slut« (uppenbarligen en evig rädsla). Det var också syrebristen som gjorde att jag i min uppsats behöver gå till sängs 17.30 – »den dåliga luften« gör att alla behöver tolv timmars sömn.
Av alla dagar jag kunde välja för en dystopi, varför just den 11 september 2001? Vad var ens uppsatsämnet? »Min dagbok«? »En framtidsskildring«? Ingen aning. Jag minns ju inte ens att jag har skrivit uppsatsen.
Det där uppsatshäftet slet upp en reva i min tids- och verklighetsuppfattning.
Samtidigt vet jag att människan alltid letar efter mönster, sammanhang och mening, också där sådant inte står att finna.
Någon Nostradamus är jag alltså inte, och jag tror nog att verkligheten är mindre tänjbar än vad Lina Wolff menar.
Däremot kändes hela händelsen … litterär.
För det är väl vad de flesta romaner vill? Skapa sammanhang och mening, koppla orsak till verkan. Bygga något som för en stund kan skona först författaren och sedan läsarna från livets aldrig sinande flod av slumpmässiga händelser och intryck.
Veckans …
… betyg
En 4:a på dåtidens femgradiga skala blev betyget på min uppsats. Minsta kommateringsfel har noterats med rödpenna av vår lika älskade som fruktade svensklärare Folke, som senare blev föremål för en Guldbaggebelönad dokumentär.
… vägen framåt
Det kom en hel del mejl efter mitt förra Fredagsbrev (tema »Varför skriver man, egentligen?«) Några av dem konstaterade att de absolut inte vill skriva enbart för sig själva och frågade efter platser där man kan publicera sig.
Här hittar ni några förslag, för prosa och poesi.
Och så lovar vi att till hösten eller vintern återkomma med tävlingen där alla bidrag publiceras på vår sajt.
Apropå att nå ut. Ellen Skoglund påpekade vaket efter Fredagsbrevet att många av de läsare som mejlade oss om glädjen i att skriva dagbok också har blivit (eller redan var) utgivna författare – exempelvis Evelina Varas och Peimaneh Mollazehi. »Övning ger väl färdighet, oavsett i vilken form man skriver«, menar Ellen.
… läsning
Daniel Sjölin om hur en mindre hjärnblödning (som sedan visar sig vara något annat) demolerar hans språk. Det är en briljant text, som faktiskt är lika rolig som den är sorglig. Och oavbrutet intressant för oss som gillar språk och skrivande.
Även Sjölin blir liksom intresserad av sitt eget halvstumma tillstånd: »Författaren i mig tycker sjukt nog att det hela är intressant. Det blev ju alltid att romanerna jag skrev på olika sätt gav sig in de landskap där språket var förvanskat – vare sig det var av demens, samhällskorruption eller trauman. […] Nå, jag försökte i alla fall leka så allvarligt jag kunde under min stund bland orden! Skrev mina böcker som om jag hade en minut på mig att tömma en buffé. Som om jag hela tiden vetat att denna tystnad skall komma.«
I en Skrivaintervju har Daniel Sjölin berättat om en annan kamp med språket.
… djävulsdatum
Men … det är något med den 11 september, och händelser som etsat sig fast hos generationer av svenskar.
- 1973: Pinochets militärjunta störtar den folkvalda chilenska presidenten Salvador Allende i en militärkupp.
- 1978: Racingstjärnan Ronnie Peterson dör, 1978, efter kraschen på Monzabanan dagen före.
- 2003: Utrikesminister Anna Lindh avlider efter knivöverfallet dagen före.
Därtill tecknades beställningskontraktet av Estonia den 11 september 1979.
… välskrivare
Johanna arrangerar då och då den lyteskomiska läsartävlingen »Tyd Tobias korr« på Skrivas Instagram. Och visst – emellanåt kan inte ens jag läsa vad jag har skrivit.
Men det fanns en annan tid! Kolla det här fotot:
