»Finns det någon i andra änden?«

Då och då får vi mejl som på olika sätt tacklar temat »Varför skriver man – egentligen?« Några förklarar varför, men de flesta söker svar.

En av de finare texterna i ämnet kom nyligen från SuSanna Höglund. Den finns nu publicerad på vår sajt och fick mig att fundera på varför just skrivande väcker så många »varför?«. I en del av mejlen vi får framstår skrivandet nästan som en skamfylld hemlighet.

Vilket ju inte gäller andra saker vi gör för att vi tycker att de är roliga, för att vi tycker att vi utvecklas, för att de får oss att må bättre, eller för att de är ett sätt att umgås.

Jag har aldrig hört någon som sjunger i kör, stickar eller dansar utbrista: »Men varför gör jag det här?«

Jag gissar att det handlar om att en text som inte publiceras, som ligger kvar i datorn eller byrålådan, liksom inte finns. Texten har inte lämnat något avtryck bortom författarens hjärna.

Den som sjunger i kör träffar nya vänner och får ibland uppträda på scen.

Den som stickar kan ge bort resultatet, säg en mössa, till en närstående tvååring.

Den som dansar har om inte annat satt fart på kropp och koordination i en timme eller två.

Den som skriver har suttit på sin röv, och bara umgåtts med sina egna tankar.

Nu finns det ju hur många möjligheter som helst att publicera sig, att få ut texten ur byrålådan. Gratis digitalt, eller som bok för en mindre eller större peng.

Men då kommer nästa fråga som plågar SuSanna Höglund: Finns det någon i andra änden? Någon som vill ta emot textmössan som jag har stickat på vecka efter vecka?

Det är, tror jag, att börja i fel ände. Jag tänker på när Skriva publicerade ett reportage om dagböcker, som ju nästan per definition är skrivna för att inte läsas (även om Ulf Lundell, Marianne Lindberg De Geer och flera andra tycker annorlunda). Efter att artikeln publicerats fick vi massor av vittnesmål från läsekretsen om varför deras dagboksskrivande är djupt meningsfullt, ja ibland livsviktigt.

När intrycken tränger sig på från alla håll och skärmar är det en gåva att ge sig själv att få tänka sina tankar till slut, och sedan formulera något som ligger så nära det tänkta eller kända det bara går.

Börja där.

Veckans …

… guldtävling

Vi har kommit över fem Guldkort till Bokmässan i Göteborg. Ett Guldkort ger dig tillgång till … typ allt på Bokmässan under alla fyra dagarna – och nu har du som Skrivaprenumerant chansen att ro hem ett. Du behöver bara göra tre saker:

Svara på frågan: Bokmässan firar jämnt 2024 – hur många år?
Svara med en mening på frågan: Vilken punkt vill du helst besöka på SkrivaScenen, och varför?
Mejla svaren till redaktion@tidningenskriva.se, senast i morgon lördag.

Fem vinnare utses och meddelas på måndag. Eventuell vinstskatt betalas av vinnarna.

… vånda

Man kan undra om det »finns någon i andra änden« även om man sedan decennier har gett ut sina böcker på fint förlag (och fått skriva krönikor i fin tidning). Bengt Ohlsson signerar sitt nya alster med en handstil som har blivit allt darrigare, och frågar sig om någon längre bryr sig om bokkuverten han skickar iväg.

… briljanta bok

Vår nya Skriv din bok kommer ut i bokhandeln om en vecka men har redan bedömts av BTJ (vars omdömen vägleder bibliotekens inköpare). Betyget blev en 5:a, vilket BTJ översätter till Briljant. Recensent Caroline Svensk skriver bland annat: »En inspirerande och praktisk guide för alla som brinner för att skriva och som söker guidning kring skrivandets olika faser.«

Skriv din bok finns att förhandsbeställa hos Adlibris.

… sexskildring

Sommarens dagstidningar har som vanligt fyllts av förproducerade artikelserier som kan fylla sidor och sajter när personalen är på semester. Redaktionernas ämnesval brukar inte nå en hisnande tankehöjd (»på sommaren har vi inte så mycket kläder på oss, det har man inte när man har sex heller – låt oss be fem författare att skriva om konsten att gestalta erotik?«). De färdiga resultaten från semesterlängtande gästskribenter blir oftast därefter.

Men Theodor Kallifatides artikelstart i Dagens Nyheters serie har följt med mig in i hösten: »Att skriva om sexuella skildringar i min ålder är att jämställa med emigranters prat om det gamla landet.«

Så snyggt! På en mening hinner han visa upp två viktiga saker om sig själv (gammal, emigrant), krydda med lite självironi och plantera en hyfsat komplex tanke i huvudet på mig (typ: »Det kanske var bättre förr – men förr tenderar också att bli mycket bättre med åren.«).

Med en sådan start läser jag en artikel till slut. Jag belönades med ytterligare några fantastiska formuleringar. Till exempel: »Sådan var uppväxten. Jag hade inte sett min mor naken. Jag hade inte sett någon kvinna naken. När vi gick på bio och skådespelerskan korsade benen böjde vi oss ner i tron att vi skulle kunna få se mer.«