Insikten drabbade mig när jag korrekturläste det nummer som landar hos er alla nästa vecka: det finns ett ord jag alltid måste stryka ett stort antal gånger när vi ska skicka ett nummer till tryck, och det är ordet »väldigt«.
Paradoxalt nog har förstärkningsord den egenskapen att de försvagar. Att skriva »hon var väldigt trött« är svagare än »hon var trött«. Ändå är »väldigt« ett ord jag plockar bort ur nästan alla längre texter i Skriva. Även mina egna.
Det finns andra ord jag stryker. Pratspråkliga reservationer som får den intervjuade att i text framstå som osäker eller ängslig – »ganska«, »kanske« och »jag tror att« är typexempel – och övertydliga adverb som beskriver att en dörr slås igen »hårt« eller att någon springer »snabbt«. Konstrande ordföljd bygger jag om till rakare meningar.
Ju bättre redaktör jag blir, desto fler sådana här regler eller käpphästar har jag samlat på mig. Tobias, som ägnat typ två tredjedelar av sitt liv åt text, är etter värre.
Är detta rätt? Det diskuterar vi ibland. Riskerar man att stympa någons stil och unika uttryck när man silar alla texter genom samma filter? Finns det verkligen regler som går att applicera på alla texter?
Förstås inte. Det finns undantag som bekräftar regler, stil och stilbrott och misstag i arbetet som kan ge otroliga resultat. Det finns regler som passar berättande journalistik och andra som kan appliceras på romaner. Men en sak är alltid sann: det enkla, raka sättet att berätta bär på en oerhörd kraft.
Skrivandet tycks vara en cirkelrörelse, där man lär sig skriva och sedan ägnar decennier åt att komplicera, belamra och överlasta sina meningar och stycken. Det måste finnas fler än jag som krumbuktat sig fram till »unika« sätt att säga enkla saker. Som har skrivit »hon blåste på den heta drycken och förde sedan den blåspräckliga koppen mot läpparna« för att efter ett halvt skrivliv inse att det bästa sättet att uttrycka saken är:
»Hon drack kaffe.«
Knäckande, att det är så enkelt. Men också fantastiskt.
Veckans …
… skåpmat
Ägnar mig åt att läsa nya och gamla Skrivatexter för att kurera fram det urval av texter som ska bearbetas och sedan placeras i vår kommande handbok. Skriv din bok släpps i augusti och kommer att famna kom igång-fasen av en bokprocess. Begreppet »skåpmat« är dock missvisande; jag blir stolt över den verkshöjd och bredd jag möter när jag bläddrar igenom pärmarna med gamla nummer. Att få paketera det allra bästa i en bok är ett nöje.
… bokstöld
Inte bara vi, utan även vår systertidning Filter, får en ansenlig mängd recensionsexemplar varje vecka. Ur deras hög nappade jag åt mig Lisa Walléns Cool Cats Hot Dogs – en vanlig korv med bröd.
Man kan bli lite mätt på kokboksförfattarnas obligatoriska anekdoter men det är ändå någonting djupt tillfredsställande med meningar som: »Det här receptet lärde jag mig av en man som jag träffade på en strand i Mauritius. Han bar en stor machetekniv och hade två kvarnar för salt och peppar, en flaska olivolja och en flaska citronjuice inkilade under bältet.« Beskrivningen fick mig att tänka på August Strindbergs kända start i Hemsöborna: »Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.«
Hur som helst kändes konceptet »korv i bröd med en twist« perfekt inför sommaren, inte minst eftersom jag nyss bjöd in ett gäng grannar till skolavslutningshäng. Sex vuxna och elva barn ska fira in sommarlovet!
… sajtnyhet
Nu finns mitt långa porträtt på Per Nilsson att läsa på Skrivas sajt. Där berättar denna prisade ungdomsförfattare bland annat om den fantastiska och komplicerade relation han har haft till sina läsare, om hur vissa av hans böcker håller i längden medan andra blivit daterade – och om varför han aldrig varit intresserad av att »bara hitta på något spännande«.
Nilsson skrev för övrigt nyligen en kulturdebattartikel i Dagens Nyheter om ungdomsromanens roll där han så fint summerade: »Det som förenar oss är att vi alla varit sjutton år.«
För er som gillar när vi skriver långt om de som skriver för unga, kan jag också tipsa om Skrivas intervjuer med Peter Pohl, Johanna Thydell och Sara Bergmark Elfgren.
… överraskning
Läste i Svenska Dagbladet om Sveriges hetaste deckarduos. Kände mig inte akut nyfiken på Carina Bergfeldt och Sofie Sarenbrant, inte heller på Pascal Engman och Johannes Selåker, men läste desto noggrannare vad Negar Naseh hade att säga. Tillsammans med sin man David Sandström har hon skrivit En bondes död, som 2023 belönades med Årets deckardebut, och i Svenskan-artikeln beskriver hon bland annat skillnaden mellan att skriva litterärt och handlingsdrivet. Naseh berättade redan 2017 i Skriva om att bygga upp en hotfull stämning och om att skapa spänning och dramatik med små medel.
… solskenshistoria
I Tynnered i västra Göteborg – nära en spårvagnshållplats som tidigare upplevts otrygg – finns nu Sagodraken. Hos sen stora röda trädraken kan barn sätta sig ned och lyssna på sagor, närhelst de blir sugna. Fem berättelser, skrivna av Tina Mackic (som skapat Sommarskuggan och regisserat flera av Lasse-Maja-filmerna) har lästs in av skådespelerskan och Sommarlovsprofilen Angelica Prick.
