Inne på det gamla läroverket Norra Latin hänger en gigantisk målning av Prins Eugen. Den föreställer vatten och tallar i kvällningen, med den orangegula solen reflekterad i vattenytan. Det är en vacker, men ganska konventionell tavla. Men i en viktig scen i Sara Bergmark Elfgrens nya bok får landskapet liv. När Tamar, en av huvudpersonerna, hör ljud av vind och en fågels rop bakom sig, vänder hon sig om mot tavlan och ser hur tallkronorna vajar i vinden, hur havet rör sig under den gyllene himlen:
»Jag tog några stapplande steg mot tavlan. Sträckte ut handen. Rörde vid väggen. Kände mig darrig och endorfinrusig, som efter att ha sprungit.«
Sara Bergmark Elfgren tror inte på magi, säger hon.
Artikeln publicerades ursprungligen i Skriva #6 2017 (08 oktober 2017) och är skriven av Ellinor Skagegård.
