Min bror skickade ett SMS: »Kul med ett biosfärområde som också profilerar sig med kultur«.
Det är sånt mina bröder har jobbat med hela sina liv. Biosfärområden och våtmarker. Pollenanalyser som visar vad skåningarna odlade och åt för 5 000 är sedan. Kvartärgeologi, växtekologi, medicin. Naturvetenskapliga doktorsavhandlingar som var helt oförståeliga för mig, den yngsta av fem söner.
Det fick bli journalistik istället. Utan doktorsavhandling.
Jag klickade upp länken som min bror hade bifogat. Hamnade hos Biosfärområde Storkriket och skrivtävlingen Vingpennan, med mottot »Natur blir litteratur«.
Jag blev glad. De två världarna möts så sällan (även om Skriva arrangerat ett par skrivtävlingar med naturvetenskapliga teman, där bidragen också utgjort underlag för universitetsforskare).
Det hade väl normalt stannat där. Men så såg jag att en av de fem nominerade som har chans att bli vinnare om några veckor heter Sarah Linton. Jag kände igen namnet. Tillhör hon inte det där lilla gänget som blivit prisade flera gånger i Skriva, i olika skrivutmaningar, av olika juryer?
Jodå.
Jag började läsa hennes bidrag till Storkrikets skrivtävling. Det tycker jag att också du ska göra. Texten är en fin skildring av kunskap och kärlek som överförs mellan morfar och barnbarn.
För mig blev novellen dessutom något mer. Jag är uppvuxen i Skåne men bortflugen sedan decennier. Men nu kom platserna tillbaka till mig. Och naturen, fåglarna som mina äldre bröder visade mig. Silvåkra fågeltorn vid Krankesjön åkte ju vi också till! Min bror och hans fältbiologkamrater, och jag som en liten sjuårig maskot bland 18-åringarna. De flesta av oss instoppade i bakluckan på en Volvo herrgårdsvagn.
Precis som Sarah Linton minns jag registreringsnumret. CRE 397.
Fast hennes KUJ 937 kan vara påhittat förstås, det är ju trots allt en novell.
Från fågeltornet såg vi skäggdoppingar och snabbdykande svarttärnor vid sjön, och en brun kärrhök i skyn. Jag åkte hem och skrev vidare i min första bok, Tobbe Tobisgrisslas obs-bok. Några meningar om varje utflykt och sedan en lista med de fågelarter vi hade sett, och antalet individer. Samt kryssmarkeringar på de fåglar som jag aldrig hade sett förut.
Eller … sett och sett. Jag föddes med dålig syn och det blir i längden trist att fågelskåda på suddiga bruna fläckar, även om skarpögda och kunniga storebröder säger att det är en skygg rördrom i tubkikaren, »och lyssna på den, det låter som när man blåser i en flaska«.
Jag fick iallafall med mig så mycket från barndomen och bröderna att jag har förstått att natur är kultur; att våra berättelser och våra livsvillkor fortfarande i stor utsträckning formas av naturen.
Men jag kan, till skillnad från mina bröder, inte tolka de djupare budskapen. Varför storkarna fanns i Skåne innan jag föddes men inte när jag var liten, medan de då ovanliga gladorna nu syns över varenda motorväg långt upp i landet. Hur klimatförändringarna syns runt omkring oss varje dag, om man bara vet vad man ska titta på.
Kultur och natur borde mötas mer. Det sägs gärna bland kulturutövare att naturvetare, och ekonomer, är helt ointresserade av litteratur och konst, till och med av samhällsfrågor i stort. Sven-Eric Liedman, författare och professor i idé- och lärdomshistoria, sa en gång till mig att det är precis tvärtom. Han undervisade och umgicks med många chalmerister som hade ett stort och nyfiket litteratur- och samhällsintresse. Bland humanisterna mötte han däremot ofta ett aktivt avståndstagande från allt som luktade naturvetenskap eller ekonomi.
Till sist. En sak i Sarah Lintons novell, som tar mig runt så ömsint i den skånska naturen, kan jag inte relatera till. Någon morfar, eller farfar, fick jag aldrig uppleva. Än mindre övningsköra med.
Så blir det lätt när man är yngst av fem söner.
Veckans …
… chans att få redaktörshjälp
Som prenumerant på Skriva får du nu första tjing på en »speeddejt« med den rutinerade förläggaren och redaktören Inger Lundin. Under en kvarts samtal i Skrivas monter på Bokmässan i Göteborg kan du ställa frågor kring ditt synopsis eller ett textutdrag.
Mer information och tidsbokning på denna länk.
Nästa fredag öppnar vi bokningen även för icke-prenumeranter, om det finns platser kvar.
… ljudboksdominanter
»Rätt stört ändå att The Grimwalkers har sjutton platser på topp 100 mest säljande ljudböckerna.« Skrev Caroline Grimwalker på Facebook i förrgår, när försäljningsstatistiken för andra kvartalet presenterades.
Ljudboksvärlden och pappersboksvärlden fortsätter att utvecklas åt varsitt håll. Albert Bonniers förlag har lika många platser, 17, som Grimwalkers, på 100-listan för inbunden skönlitteratur. Men bara två titlar på ljudtopplistan. Grimwalkers finns å andra sidan överhuvudtaget inte med på 100-listan för inbunden skönlitteratur.
Förlag och författare arbetar och prioriterar helt uppenbart på olika sätt. Lite klargörande läsning om saken:
- »Skrivfabriken«. Om Caroline och Leffe Grimwalker, och om varför det har blivit så attraktivt för förlagen att ge ut snabbskrivande författare.
- Guiden »Skriva ljudbok: förläggarens bästa råd«.
- »Författarna som rider på ljudvågen«.
I nästa nummer av Skriva skriver Anna Bågstam för övrigt en guide om att skriva på flera manus samtidigt. Hur många böcker Bågstam har på ljudböckernas 100-topplista för förra kvartalet? Fyra, allihop från det uppmärksammade writers’ room-samarbetet med Camilla Läckberg.
… dubbelarbetare
Nästa vecka ges Annika Norlins låttexter ut i bokform. Jag tycker att hon skriver briljant i alla format: låttexterna, novellsamlingen Jag ser allt du gör och fullängdaren Stacken.
Låttexten jag fastnat mest för: hisnande Den sista.
Här skriver hon själv om att göra låttexter.
Och här berättar hon om sitt längre skrivande.
… formuleringsglädje
Gammal svensk rap fick en liten revival i mina hörlurar under semestern. Bästa texterna: Timbuktu och Labyrint. Jag tror inte att det är en tillfällighet att de är uppväxta i de ordrika universitetsstäderna Lund respektive Uppsala.
Lyssna på Karmakontot (kaxigt att låta ordet »polygraf« spela huvudrollen i första versen!) och Uppsalahymnen Välkommen hem till exempel.
… formuleringsglädje 2
Att länkas till en felaktig webbadress är själsdödande. Men jag flinade lite när jag landade här hos Storkriket.
… bildval
Johanna och jag är textmänniskor, men vi ska ändå tillsammans med formgivarna Ola och Gustaf fatta en massa bildbeslut. Nu är det deadlinetider och vi ska till exempel välja porträttbilder bland ett urval där samma författare ser glad, seriös, självmedveten eller naturlig ut. Eller så ser hen ut på ett sätt som vi chefredaktörer tolkar helt olika.
Vad gäller texter är Johanna och jag i stort sett alltid överens om vilka vägval – tillägg, strykningar, ändringar, flyttningar – som gör en text bättre. Bildvalen blir mer känslor och tycke och smak, där ingens argumentation biter bättre än någon annans.
Som ett annat exempel på fenomenet lade Jens Lapidus igår upp fyra bilder på sig själv på Instagram. En av dem ska pryda insidesfliken på hans nya bok och Lapidus bad om hjälp. De i skrivande stund 386 svaren förefaller nästan helt jämnt fördelade mellan de fyra alternativen, och många har goda argument för sin sak.
… guider
Mest läst på Skrivas sajt just nu: de båda guiderna från aktuella numret.
- Om kapitelrubriker, styckeindelning, blankrader och annat som påverkar skrivrytm och läslust mer än vi tror.
- Om att använda sitt jag på olika sätt när man skriver. Skriven av Aase Berg, som har större erfarenhet än de flesta.