Sveriges fjärde minsta landskap. Det tredje minsta till folkmängden. På goda grunder kallat »det bortglömda landskapet«.
Bor man i Dalsland säger man inte att man bor i Dalsland, utan »på Dal«, och båda mina föräldrar är födda och uppvuxna på Dal. Själv kommer jag från Vänersborg, en kommun som till hälften ligger i Dalsland men med huvudorten precis på andra sidan gränsen, i Västergötland. Följaktligen är jag inte dalslänning. Men jag har tillbringat somrar, lov och åtskilliga helger i Dalsland.
Det är där jag har mina rötter. Och det är där jag tänker mig att jag kan hitta svaret på min fråga: Hur frodas skrivandet i glesbygden?
På Wikipedia finns en lista med rubriken »Några kända dalbor«. Den är ganska tunn. Landskapsmålaren Otto Hesselbom, skidåkaren Mathias Fredriksson, Expo-chefredaktören Daniel Poohl, före detta riksdagsledamoten Britt Bohlin. Författarna på listan, även om man räknar de döda, är få och föga kända. Jag jämför med grannlandskapet Värmland i norr som fostrat litterära giganter som Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding och Nils Ferlin, och mer samtida namn, som Göran Tunström och Lars Lerin.
