Foto: Johanna Wiman

Glest mellan orden

Hur får man skrivande och läsande att frodas i mager mylla? Chefredaktör Johanna reste till sina hemtrakter för att se hur litteraturen lever i ett av Sveriges mest bortglömda landskap.

Sveriges fjärde minsta landskap. Det tredje minsta till folkmängden. På goda grunder kallat »det bortglömda landskapet«.

Bor man i Dalsland säger man inte att man bor i Dalsland, utan »på Dal«, och båda mina föräldrar är födda och uppvuxna på Dal. Själv kommer jag från Vänersborg, en kommun som till hälften ligger i Dalsland men med huvudorten precis på andra sidan gränsen, i Västergötland. Följaktligen är jag inte dalslänning. Men jag har tillbringat somrar, lov och åtskilliga helger i Dalsland.

Det är där jag har mina rötter. Och det är där jag tänker mig att jag kan hitta svaret på min fråga: Hur frodas skrivandet i glesbygden?

På Wikipedia finns en lista med rubriken »Några kända dalbor«. Den är ganska tunn. Landskapsmålaren Otto Hesselbom, skidåkaren Mathias Fredriksson, Expo-chefredaktören Daniel Poohl, före detta riksdagsledamoten Britt Bohlin. Författarna på listan, även om man räknar de döda, är få och föga kända. Jag jämför med grannlandskapet Värmland i norr som fostrat litterära giganter som Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding och Nils Ferlin, och mer samtida namn, som Göran Tunström och Lars Lerin. 

Fortsätt läsa
– gratis i en månad!

Därefter 59:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2022-11-28 och uppdaterad 2026-03-6 Artikeln är skriven av .

Rekommenderas för dig