Lydia Sandgren löptränar, och är därför påtagligt opåverkad av att ha promenerat uppför de 194 trappstegen till Skansen Kronan. Berget, med sin 1600-talsfästning på toppen, är en populär picknick- och utsiktsplats i Göteborg som kan nås från både Vasastan, där Lydia bor, och Haga, där en stor del av hennes debutroman utspelar sig.
Åt öster breder stadens decennieringar ut sig. Vasastans stora stenhus från sekelskiftet 1900 i förgrunden. Pariserhjulet på Liseberg, som invigdes till Jubileumsutställningen 1923, och Ullevi, byggt till fotbolls-VM 1958, sticker upp en bit bakom. Sedan identifierar vi Örgrytes gräddhyllor, Kortedalas 50-talslägenheter och Gamlestan – där Lydia arbetar som psykolog. I fjärran slåss skogsdraperade bergsknallar med 70-talsförorternas höghus om horisontlinjen. Lydia gick på högstadiet där, i Hammarkullsskolan, dit hon pendlade från hemmet i det lilla samhället Hyssna.
Hon säger – och det är inte första gången jag hör henne fånga en flock allitterationer från luften:
