Grunderna för att skriva noveller

Jag är förtjust i noveller. Kanske beror det på att min första bok var en novellsamling. Den kom ut 1989, var skriven på en skrivmaskin av märket Olivetti och tog tre, fyra år att skriva. Innan dess hade jag försökt skriva romaner och dikter i tio år med resultatet att jag kunde tapetsera en toalett med refuseringsbrev. Och jag håller med de som skickade refuseringsbreven: Det jag skrev var bara skräp.

Men skam den som ger sig – det var när jag började skriva noveller som mitt skrivande började stämma. Novellens format gjorde att jag upptäckte vissa skrivtekniska knep och kunde greppa vad jag höll på med. Jag började förstå vad som är en scen och vad den skulle innehålla, att man kunde avgränsa vissa saker som man skrev, och vilka miljöer och platser jag skulle skriva om.

Vad som definierar en novell, och särskiljer den från en roman, är svårt att ge något exakt svar på. Det vanligaste svaret är att novellen är mellan två och sextio sidor lång. Det finns dock noveller så långa som 120 sidor, till exempel skrev Tjechov noveller med sådant omfång. Då används också begreppet kortroman, där sidantalet brukar landa på mellan 50 och 120 sidor. Exempelvis brukar Den gamle och havet av Ernest Hemingway och Dvärgen av Pär Lagerkvist klassas som sådana.