Tävling / Nyheter

Hon skrev bästa novellen

Maria Isberg tittar närmare på bokstäverna som »hamnat fel«. I en berättelse där varje ord väger tungt, beskriver hon det skrivna ur lokalvårdarens perspektiv.

Läs Maria Isbergs vinnande novellbidrag här!

 

Du närmade dig temat »Skrivliv« på ett speciellt sätt. Hur uppstod idén? 

– Jag försökte avvika lite från mängden. Det blev ögonblicksbilder ur en dag på jobbet, där benen får gå och tankarna får vandra. Jag tänkte att det är väldigt många som skriver, inte bara de som skriver noveller utan också de vars bokstäver hamnar på lite fel ställen ibland. Som på ett bord eller en vägg. 

Det blir iakttagelser av andras skrivande? 

– Ja, det var så jag tänkte. Just den där tejpen utanför träslöjdsalen, med texten »fuck off träslöjden« fick mig att börja fundera på alla andra gånger som jag ser bokstäver där de inte ska vara – men där någon ändå försökt skriva, försökt kommunicera. 

När får du själv tid att skriva? 

– Jag har övergett tanken på att jag ska sitta vid en dator och skriva i långa sjok. Jag antecknar i mobilen och för hand i block. Blocket kan jag ha liggande på ett bord, så jag kan skriva lite i taget när jag går förbi. 

Har du skrivit länge? 

– Ja, men ändå känner jag mig som en nybörjare. För tio år sedan gick jag Kreativt skrivande A på Mittuniversitetet i Sundsvall, men jag orkade inte riktigt med B-kursen med tre små barn hemma. Nu har barnen blivit lite äldre och snart har jag gått klart C-kursen. Det går väl ganska bra men … det har inte känts så. Att jag vann den här tävlingen var oväntat. 

Var kommer den osäkerhetskänslan ifrån? Jag har förstått att det här är första gången du vågade skicka in en text. 

– Det är så svårt att bedöma det man själv skriver. Ena dagen tittar jag på en text och tänker att den är ganska bra – jag kan sträcka mig så långt som till »ganska bra« – och nästa dag när jag ser på samma text tänker jag »nej, den är ju urusel«. 

Hur påverkar det din skrivprocess? 

– På skrivkurs måste man ibland jobba även om inspirationen inte är där. Då får jag försöka lägga undan det som min handledare kallar »din elaka inre kritiker«. Då är det bara att skriva. Och så får jag gå tillbaka och redigera. 

Blir du rädd för att du då sållar bort något bra när du redigerar? 

– Det där är jättesvårt. Hur vet man att man inte plockar bort något som egentligen är bra, eller låter något dåligt stå kvar? Det jobbar jag på just nu, tillsammans med min handledare. Något som har varit jättenyttigt med att gå skrivkurser är att diskutera texterna i grupp. Ibland behöver man se det skrivna genom någon annans ögon. 

Vad har du för framtidsplaner för ditt skrivliv? 

– Gå ännu fler kurser. Jag har främst skrivit korta saker och jag skulle vilja lära mig att planera längre projekt. Jag vill utmana mig själv!