Bokstäverna

Det gamla bordet ska kastas. Murket och märkt av livet ska det bort när vi inte vill ha det längre. Jag välter det vårdslöst på kant för att såga det i smådelar. På bordsskivans undersida står det med barnsliga bokstäver A n T o n. Jag frågar han som heter så vad som har hänt. Han nekar, han har inte skrivit på möblerna. Det får man inte. Inte heller på väggar eller golv. Det var lillebror. Jag frågar om han menade att lillebror som knappt kan hålla i en krita verkligen har skrivit någon annans namn under bordet. Han vet inte och hänvisar till lillebror. Bokstäverna är fortfarande kvar när jag kastar möbeln på tippen.

I morgonljuset susar de förbi. Färggranna bokstäver utanpå vagnen med människor i. Jag vet att det är klotter, men jag beundrar konstverken. Det borde sprayas medel som får dem att rinna bort. Men det är en vacker morgon, det är en vacker målning.

På toalettväggen står det »Eskil rules«. Jag står på toalettstolen för att kunna torka bort det. Eskil måste ha stått likadant för att kunna skriva det. Han är kortare än vad jag är. Jag tackar ändå för att han valde en penna som faktiskt går att torka bort. Bokstäverna sugs upp i trasan och tvättas bort i tvättmaskinen.

Bokstäverna på tejpbiten är skrivna med tusch. »Fuck off träslöjden« står det. Jag är tacksam att barnet klottrat på tejp istället för direkt på väggen den här gången. Tejpen lossnar lätt från väggen och bokstäverna rullar ihop sig i sopsäcken, på väg mot soprummet.

Det vita dammet ligger överallt. Det är eftermiddag på skärtorsdag och rummet är täckt av byggdamm. Byggjobbarna har städat efter sig. De lämnar alltid rummet i det skick det var i när de kom. Jag frågade, han svarade så. Jag stryker handen över möblerna. Sen böjer jag mig till golvet och gör samma sak fast jag vet. På knä sträcker jag fram fingret och skriver i dammet. KUK. Jag fotar och skickar till mina arbetskamrater. Skriver »När byggare städar och städerskor skriver«. Det är uppskattat. Inom minuter har jag skrattande emojis som svar. Det är nästan som en gladpåskhälsning. Jag hämtar skurhinken. Tar de sista tagen på den här dagen. I morgon är det långfredag. Bokstäverna försvinner. Sköljs bort med vattnet.

Texten är skriven av Maria Isberg och kom på första plats i tävlingen »Skriv om ett skrivliv – vinn en skrivarkurs!«

Juryns motivering

»En genuint egensinnig tolkning av temat, som låter oss se skrivandet som en nästan fysisk ritual även i de vardagligaste av situationer. Med små men effektiva penseldrag målas en berättelse om klass, humor, tid och rum. Den som är kvar och arbetar när andra har halvdag kan välja att ha alla bokstäverna för sig själv, så vi tackar för att vi fick ta del av dem.«