Bild: Kim Svensson

Skriv boken på 30 dagar

Intensivt, tidskrävande och tveklöst något som sätter självdisciplinen på prov. Men också kul och utmanande, och i bästa fall kan det bli första steget mot den Stora Romanen. I november är det återigen dags för den internationella tävlingen National Novel Writing Month, Nanowrimo.

Tänk dig att du sätter dig framför datorn och skriver 1 667 ord, varje dag, trettio dagar i sträck. När du är klar finns där plötsligt 50 000 ord framför dig, och kanske har du till och med ett första utkast till den där romanen du drömt om att skriva i hela ditt liv. Detta är vad Nanowrimo går ut på, National Novel Writing Month.

Påfundet är amerikanskt och har funnits sedan 1999, då 21 personer deltog. Idag lockar denna litterära happening hundratusentals skrivsugna över hela världen, varav några tusen svenskar.

 

National Novel Writing Month | NANOWRIMO

National Novel Writing Month, NaNoWriMo, är en årlig tävling där deltagarna skriver en roman på 50 000 ord.

Tävlingen startar vid midnatt natten till den första november och pågår under trettio dagar.

Lästips! Vill du skriva men saknar en historia? Misströsta inte! Här är tre steg till din bokidé!

Reglerna är enkla, det enda kravet för att ”vinna” är att man når upp till 50 000 ord. Något pris delas inte ut i övrigt.

Annons

Tävlingen startades 1999 av Chris Baty. Idag lockar tävlingen mer än 200 000 deltagare över hela världen.

Anmälan görs på: www.nanowrimo.org. Här hittar man allt från diskussionstrådar till lokala mötesplatser där man kan få kontakt med andra deltagare på närliggande orter.

I Sverige finns det tre lokala underavdelningar: Stockholm, Göteborg och ”Elsewhere”.

Tillsammans har de svenska avdelningarna nästan 3 800 medlemmar.

38-åriga Maria Friedner, författare och skrivpedagog från Jönköping, har kallat sig för ”nanojunkie” ända sedan hon snubblade över fenomenet 2006.

– Jag satt och surfade på olika skrivarforum på nätet när jag hittade Nanowrimo. Hur kan jag ha missat detta, minns jag att jag tänkte, och insåg att det här var något jag skulle bli tvungen att testa. Sedan dess har jag deltagit i tävlingen ungefär vartannat år, berättar hon.

Inför 2008 års upplaga av tävlingen hade Maria Friedner förberett sig väl. Hon hade grundkonflikt och huvudpersoner klara för sig och som frilans fanns det dessutom gott om små luckor i arbetsvardagen då hon fick möjlighet att hinna skriva.

Arbetet mynnade ut i en fantasyberättelse som dels byggde på en mormor som försvann, dels på en fe som blivit utesluten ur fackförbundet. För en del läsare klingar handlingen säkert bekant – våren 2013 förvandlades Maria Friedners nanostory nämligen till en komplett och utgiven roman, Besvärjelser och beskydd.

– Jag har blivit refuserad massor av gånger, men har ändå alltid haft ambitionen att allt jag skriver ska bli utgivet. Så har det naturligtvis inte blivit, och med Besvärjelser och beskydd tog det fyra år från det att jag påbörjat arbetet under Nanowrimo 2008. Men hade det inte varit för tävlingen hade det kanske inte blivit av alls, säger hon.

Annons

Efter att ha ”kommit ur dimman” efter Nanowrimo 2008, som hon beskriver det, gick luften först ur henne lite grann. Någon månad senare plockade hon fram materialet, hittade en osammanhängande story med mängder av luckor i intrigen – men fann ändå ett grundmanus som skulle hålla för en sommarföljetång i Sveriges Radio Jönköping.

Lästips! Alltför många opublicerade romaner har åkt i papperskorgen av samma anledningar. Här är botemedlet mot sju vanliga åkommor.

– Efter det kände jag mig fortfarande inte färdig med berättelsen och frågade min man om han skulle tycka att jag var dum i huvudet om jag försökte skriva om allt till en roman. Han svarade nej förstås, eftersom det var det han visste att jag ville höra.

 

Maria Friedners skrivarfilosofi är att en dålig text kan redigeras. En text som inte finns kan man däremot inte göra någonting med. Och det är detta som gör Nanowrimo så lockande för många. Det gäller att komma över sin prestationsångest, att tillåta sig en ovarsam hantering av sitt material och att faktiskt få producera en text utan att behöva vara rädd för att det ska vara dåligt, menar hon.

– Nanowrimo är så himla befriande. I vanliga fall kör man fast, det man skriver blir inte bra och man går tillbaka till det man skrivit dagen före. Med Nanowrimo gäller det att bara glömma den där ugglan som sitter på axeln och sågar allt. Annars hinner man inte.

En annan fördel med Nanowrimo är det sociala, menar hon.

– Att skriva är generellt ett ganska ensamt arbete. Men under Nanowrimo får man kontakt med människor från hela världen, dels via nätforum och chattar, dels via Twitter. Oavsett tid på dygnet är det alltid någon som håller igång – och när det behövs kan man skrika ut på forumen att ”jag har fastnat!”, ”kaffet är slut!”, eller ”hur ska jag göra här?”.

En annan som gett sig in i nanowrimo är 49-årige malmöbon Christian Wåhlander som skrev sin första nanostory förra året, Kommissarie Karlsson och kvinnan som inte ville dö.

Han driver Författartipsbloggen och det litterära magasinet SPARV vars första nummer nyligen kom ut, och fick höra talas om Nanowrimo via en gästskribent.

– Jag har alltid skrivit vid sidan av mitt arbete och tyckte att det här verkade vara en kul grej. Samtidigt var det en utmaning som krävde självdisciplin och mycket karaktärsstyrka, särskilt för mig som i vanliga fall skriver ganska långsamt, berättar han.

Med ett strikt dagsschema där han satte sig och skrev mellan klockan fem och sju varje morgon innan han gick till jobbet, och därefter gjorde ytterligare ett skrivpass på kvällen, nådde han nästan hela vägen fram.

– Jag kom aldrig riktigt upp i 50 000 ord, men för mig betydde det egentligen inte så mycket. Det är bara en formalitet att skicka in den färdiga texten. Det viktiga var att jag fick ett mer eller mindre färdigt manuskript som jag kommer att kunna jobba vidare med i framtiden, säger han.

Precis som Maria Friedner anser han att man för att lyckas i Nanowrimo måste släppa självcensuren.

– Nanowrimo handlar om kvantitet, att få ur sig mycket text. Det man skriver måste inte vara fantastiskt, men det behöver inte vara idiotiskt heller. Man ska inte vara för hård mot sig själv utan låta texten vara som den är, annars hinner man inte.

Lästips! Ge ditt skrivande en nytändning! Prova den här 10-stegsplanen för att hålla glöden vid liv.

Under skrivprocessen lade Christian Wåhlander ut sitt resultat dag för dag på sin blogg, dels som ett sätt att sätta press på sig själv, dels för att dela med sig av skrivprocessen.

– Jag är inte säker på att jag kommer att ställa upp igen. Däremot vill jag gärna vara en del av den rådande skrivarboomen och inspirera andra utifrån det jag kan. Jag planerar till exempel att skapa en sajt där jag ska samla världens bästa nanotips på engelska, berättar han.

Med sina 49 år känner sig Christian Wåhlander lite äldre än genomsnittet bland svenska nanoskribenter.

– Min känsla är att snittåldern är strax över tjugo år. Och den största genren verkar vara fantasy, säger han.

 

En som stämmer bra in på den beskrivningen är 23-årige Fredrik Kåreholt som studerar till bibliotekarie i Borås. Vid fyra tillfällen har han försökt att skriva en nanostory.

– Hittills har jag inte lyckats skicka in ett fullständigt manus, men jag har varit väldigt nära. En gång tog inspirationen slut, och nu senast handlade det om att jag inte fick tiden att räcka till.

För Fredrik Kåreholts del handlar Nanowrimo främst om att övervinna sig själv, någon annan motståndare finns det ju egentligen inte eftersom resultaten aldrig jämförs – i princip är det bara antalet ord som räknas. Har man nått upp till 50 000 ord, ja då har man ”vunnit”.

– Sedan tror jag att det blir lättare att skriva skönlitterärt efter att ha testat Nanowrimo. Det är en jättebra övning där man inte kan vara självkritisk eller fastna vid små detaljer.

Fredrik Kåreholt beskriver sin stil som ”modern gothic”.

– Jag skriver i klassisk, gotisk stil varvad med övernaturliga teman som utspelar sig i en modern värld. Man skulle kunna kalla det för fantasy, men med element ur vår moderna vardag, säger han.

Det bästa med Nanowrimo, enligt Fredrik Kåreholt är inte själva skrivandet, utan att få komma på allting och planera handlingen. Helst ska detta inte ske i förväg, utan tanken är att man ska ha ett tomt blad framför sig på dag ett.

– Innan jag börjar skriva försöker jag ha tre saker klara: en intressant huvudperson, ett intressant problem och ett intressant avslut på problemet. Utifrån det har man stora möjligheter att skriva en bra nanostory.

Lästips! Sommaren innebär för många en efterlängtad paus från vardagen. Men det är också ett lysande tillfälle att komma framåt i sitt skrivande. Så här bör du tänka.

Han försöker att inte vara så noga med att producera en viss, förutbestämd textmängd varje dag, ”det skulle döda kreativiteten”.

– Då tycker jag att det är viktigare att börja ett skrivpass med ett avsnitt som man känner för just då. Kanske en scen ur en deckare, och så väver man in resten av historien. På så vis blir det lättare att komma igång och undvika skrivkramp.

 

Maria Friedners bästa tips till den som vill testa Nanowrimo är att man ska tillåta sig själv att skriva dåligt, och att man går ”all in”.

– Satsa på att bli klar med de där 50 000 orden. Även om ingen annan kommer att läsa, så är det en väldig tillfredsställelse att ha klarat det, säger hon.

Fastnar man trots allt, rekommenderar hon att man tar till något drastiskt. Till exempel att man låter någon av karaktärerna mördas eller att man slänger in en ny person i handlingen.

– Själv har jag lekt snurra flaskan några gånger under skrivprocessen. Lagt ut fyra alternativ och låtit slumpen bestämma. Ett annat tips om man kör fast är att låta huvudpersonen hålla en inre monolog – det kan handla om vad som helst, till exempel om köttbullar. Man får fler ord till handlingen, som man sedan kan ta bort när man redigerar.

Ytterligare tips när självdisciplinen tryter och man blir trött bara av att tänka på den där usla texten i datorn, är att ändå försöka skriva i en kvart.

– Öppna dokumentet och skriv vad som helst. Efter en kvart har det ofta lossnat och du kan fortsätta skriva av bara farten. En annan viktig sak är mutgodis. De flesta jag känner mutar sig med godis, choklad, popcorn eller vad man nu gillar – och då funkar följande: för varje 100-tal ord jag skriver, får jag ta en godisbit. Större delmål för att muta sig går också bra – när jag har skrivit 25 000 ord får jag köpa mig själv en present, gå på bio eller vad det nu är man längtar efter.

 

Sist men inte minst går det alldeles utmärkt att ta andra till hjälp. Det är inte ovanligt att deltagare utmanar varandra på Nanowrimos olika forum.

– Det kan vara allt från att någon lägger ut på Twitter att ”i nästa kapitel ska ni få med en hamster som heter Anette”, till att ”nu ska ni skriva om en katapult”. Det blir ofta ett bra sätt att komma över skrivkrampen, säger Maria Friedner.

Läs mer om NaNoWriMo och anmäl dig på www.nanowrimo.org.

Lästips! Hur viktig är egentligen inledningen på en bok? Vi frågade fem av Sveriges främsta förläggare.

 

Tips för dig som vill delta

  • I snitt behöver du skriva 1667 ord om dagen – eller cirka fyra boksidor. 50 000 ord motsvarar cirka 120 boksidor.
  • Planera de 30 dagarna väl. Ett sätt är att ägna första dagen eller dagarna åt att planera berättelsen, sedan skriver man i tjugo dagar, för att under de sista gå tillbaka och redigera, komplettera med detaljer och byta ut ord.
  • Tala om för familj och vänner vad du håller på med.
  • Läs in dig i förväg, till exempel på hur man bygger upp en intrig.
  • Skriv ned huvuddragen i berättelsen innan du börjar. Tänk efter: vilka känslor och vilket budskap vill du förmedla?
  • Ord och detaljer kan ändras när skelettet till texten är klar. Häng inte upp dig på småsaker under själva skrivprocessen.
  • Håll dig till ursprungsberättelsen.
  • Miljöombyte med jämna mellanrum är bra. Varva till exempel mellan att sitta hemma, på biblioteket eller på ett kafé.
  • Glöm inte att äta regelbundet och sova mellan varven!
  • När du är klar och har lämnat in manuskriptet – låt det ligga. Ta paus. Efter julhelgerna kan det vara läge att ta fram det igen. Där har du kanske grunden till ett riktigt bra manus!