Det är fyra dagar kvar till julafton, men ingen snö. Trångt på Göteborgs centralstation. De många väntande resenärerna scrollar likgiltigt på sina mobiltelefoner där nyhetsflasharna berättar om ännu ett terrorattentat. En ung man, som medierna senare ska beskriva som en radikal islamist, körde i går kväll en lastbil rakt in i en julmarknad i Berlin och dödade tolv personer.
Johannes Anyuru har läst om det. Förfärats, förstås. Men för första gången känner han inte att det som skett skakat om hans text, att han måste skriva om den ännu en gång till.
– Det är nog för att den äntligen har hittat sin form. Och den formen är mitt svar, som författare och som muslim, på att leva i den här tiden. Det är fasansfullt varje gång jag vaknar och ser att det har skett ännu ett terrorattentat i mitt namn. Att någon tänker: Det är det här som är Johannes religion. Boken är mitt försök att säga någonting om detta. Det har varit svårt men nödvändigt och den kommer ju kusligt rätt. Även om »rätt« är ett märkligt ord i sammanhanget, säger han.
Göteborgs centralstation är en plats där flyktingvågen under förra vintern märktes tydligt. Nu syns den inte alls, sedan asylreglerna skärpts. Här syns inte heller längre de stora grupperna av fattiga EU-migranter som tidigare brukade vara här, eftersom statliga Jernhusen som äger stationshuset monterat bort en stor del av bänkarna i vänthallen. Numera är det säkraste sättet att få en sittplats att köpa någonting att äta eller dricka. Till exempel på Ritazza, ett kedjecafé på vilket Johannes Anyuru brukar sitta och skriva. Där har han nu slagit sig ner, med en kopp Earl Grey och en flottig chokladcroissant på plastbrickan framför sig.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
