Samarbetet krånglar – hur gör ni då?

Många författare klagar över att samarbetet med förläggaren eller redaktören inte fungerar på grund av tidsbrist, kunskapsluckor eller bara dålig personkemi. Vi frågade förläggarna vad de gör när samarbetet gnisslar.

Stephen Farran-Lee, förläggare, Polaris:

– Det viktigaste är att först ta reda på varför samarbetet inte fungerar. Om relationen är skadad frågar vi författaren om det skulle fungera bättre med någon annan förläggare eller redaktör.

Vad är viktigast för ett fungerande samarbete?

– Att vara lyhörd och fånga upp eventuellt missnöje. För­läggaren eller redak­tören får vara noga med att kolla hur författaren vill att ­samtalen ska gå till.

Vad är rimliga krav att ställa på en förläggare eller redaktör?

– Som författare kan du inte kräva att en förläggare eller redaktör redan från början ska vara expert på samma ämne som du är. De måste få en rimlig chans att kunna kolla upp fakta, till exempel genom att söka information på webben. Det finns alltid möjlighet att anlita en fack­granskare, det gör vi relativt ofta.

Annons

– En förläggare ska också vara tillgänglig, men inte dygnet runt och inte alla dagar. Redaktören ska inte heller behöva jobba utan­för kontors­tid. Tid är en ständig bristvara. Det är nästan det största problemet.

Vad kan författaren tänka på?

– Just att ge förläggaren och redaktören tid. Tid att läsa. Tid att läsa på. Tid att redigera metodiskt och noggrant. Möjlighet att senarelägga utgivning om så krävs. Förläggare och redaktörer arbetar parallellt med flera olika texter och manus, vilket kan leda till att utgivningar krockar med varandra.

 

Karin Lemon, förläggare, Bonnier Carlsen:

– Vi pratar om vad det är som skaver. Vilka förväntningar har kommit på skam, vad är extra viktigt för just den här författaren och hur kan vi se till att personen känner sig förstådd och trygg? Det är viktigt att inte dras med i ett känslosvall. I vissa fall upptäcks det inte att något skavt förrän efter samarbetets slut. Då får vi lära oss av våra misstag och se till så att de inte upprepas.

Vad är viktigast för ett fungerande samarbete?

– Man måste ha förtroende för och kunna lita på varandra. Båda parter måste vara ärliga och bygga upp en tillit. Det är därför man måste fika, äta lunch och sådant också. Man kommer att gå igenom både toppar och dalar tillsammans.

Annons

Hur ofta tar författaren upp problemet?

– Min upplevelse är att författare som tycker att något inte känns bra talar om det. Och vi på förlaget försöker reda ut allt. Vi är människor och missförstånd sker.

Byter ni någonsin förläggare eller redaktör längs vägen?

– Inte mitt i ett bokprojekt, men mellan böcker händer det. Det kan bero på tjänst­ledighet, att person­kemin faktiskt inte är bra eller att författaren byter genre.

Vilka krav kan en författare ställa på en förläggare och redaktör, tycker du?

– När det gäller genre- och branschkunskap bör författaren ha höga krav på förläggaren eller redaktören, eftersom de fungerar som författarens stöd och bollplank.

 

Kristoffer Lind, förläggare, Lind & Co:

– Vi försöker byta redaktör. Det är mer vanligt att det skär sig mellan författare och redaktör än mellan författare och förläggare. Arbetet med själva texten är ofta det känsligaste.

Vad är viktigast för ett fungerande samarbete?

– Att författaren är mottaglig för kritik och har förmågan att ta den till sig. Att redaktören inte driver sin egen linje alltför hårt och inte tar strider kring detaljer som saknar betydelse för helheten. Det gäller också att ha en känsla för författarens personlighetstyp, till exempel vilka nojor han eller hon har. Redaktörer har vanligtvis god hand med författare men de bästa redaktörerna är de som ibland också tar strid. Det kan lätt bli känsligt.

Byter ni någonsin förläggare eller redaktör längs vägen?

– Redaktör byter vi då och då. Förläggare är lite svårare att byta eftersom de är färre och mer specialiserade.

Vilka krav kan en författare ställa på en för­läggare eller en redaktör?

– Allt beror på boken, författaren och situationen, men många som debuterar har en ganska orealistisk syn på hur mycket tid vi kan lägga på ett manus. Det är hårt och tufft att hinna med allt.

Vad kan författaren tänka på under sam­arbetet?

– Att det finns fler böcker än just deras som förlaget arbetar med och att redaktören och förläggaren också är människor. Vi gör ett bättre jobb om folk är trevliga mot oss.

 

Dorotea Bromberg, förläggare, Brombergs Bokförlag:

– Den frågan är rätt enkel att svara på, men alltid svår att uppleva i praktiken. För båda parter. Relationer mellan författare och förläggare fungerar som alla andra affärsrelationer, för att inte säga relationer i största allmänhet. Vi måste tala med varandra, försöka reda ut vad missnöjet eller eventuella missförstånd handlar om. Går det inte att komma överens så får man skiljas åt. Relationen mellan författaren och förlaget bygger ytterst på förtroende. Går det inte att känna förtroende för varandra går man skilda vägar. Men det är alltid författaren som har sista ordet.

Hur ofta upplever ni att samarbetet med en författare inte fungerar?

– Det händer sällan, men det händer. Oftast handlar det om oerfarna skribenter som kanske inte alltid förstår vad en redaktörs uppgift är. Eller att man har olika idéer om bokens innehåll och struktur.

– Författaren kan också uppfatta att redaktören saknar respekt för manuset, att redaktören är för hårdhänt med texten. Eller också kan det vara en generationsfråga om vad som är tillåtet eller korrekt och fungerar i en viss jargong eller miljö.

Hur ofta tar en författare upp problemet?

– Författaren påtalar oftast direkt om det finns problem. Vi hoppas att samtalet är just så öppet och tillåtande hos oss att författaren inte drar sig för att göra det.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades Publicerad 6 april 2020 och är skriven av .