Dina karaktärer fastnar hos läsaren. Hur gör du för att hitta deras distinkta röster? 

– Skrivande för mig är att lyssna. För att kunna skriva en roman eller en novell behöver jag höra andra röster än min egen. Här är gränsen mellan skrivande och vansinnet som tunnast, för det där med att »höra röster« är ju också bilden för att ha fallit över kanten. Vissa röster och ekon kan jaga mig i flera år innan jag skriver ned dem, som kvinnan i min senaste roman Kärlekens ­Antarktis, som sa: »Se på mig när jag är död.« Det var så den romanen började. 

Hur låter rösten som ledde till den nya samlingens titel­novell, Hunter i Huskvarna?