Bild: Kim Svensson

Sex strategier för ditt skrivande

Drömmer du om att skriva en roman men är ovan vid hantverket? I varje nummer av Skriva kommer Erik Grundström att ta dig igenom några grundläggande aspekter av skrivandet. I detta nummer: Välj en strategi för ditt skrivande.

När du skriver en roman eller en längre novell så behöver du kunna växla mellan två olika blickar. Den ena blicken handlar om att betrakta historien som helhet: Fungerar det? Håller berättelsen ihop?

Den andra blicken har fokus på just den scen du för tillfället skriver. Detta är viktigt. En bra roman består av bra scener, vilket kan låta självklart men är lätt att glömma.

Därför blir processen mer kreativ och lättare att ge sig i kast med om du, när du går till skrivbordet, säger: ”Nu ska jag skriva den och den scenen” eller ”Nu ska jag lösa den dialogen”, istället för att säga: ”Nu ska jag skriva på min roman”. Det blir lätt för stort och du kan få känslan av att du drunknar i ditt eget material – att du skriver och skriver men inte kommer någon vart.

Men för att kunna fokusera på scenerna måste du lita på helheten och det är här du har behov av en disposition eller strategi. De kan se olika ut beroende på hur du är som författare och vilken sorts roman du skriver.

Här listar vi sex olika strategier för ditt skrivprojekt. Läs igenom och fundera på vilket arbetssätt som passar just dig, ditt skrivande och din berättelse.

Lästips! Vill du skriva men saknar en historia? Misströsta inte! Här är tre steg till din bokidé!

 

Annons

1. Skelettet

Detta är den klassiska dispositionsformen för allt från romaner till akademiska avhandlingar. Den bygger på att du gör mycket av planeringen i förväg. Du bryter ner din tänkta roman i scener eller kapitel och bygger upp hela historien och intrigen innan du skriver själva romanen. När du väl börjar skriva vet du precis vad som ska hända i varje scen och varför.

Detta är en strategi som främst används av författare som skriver intrigbaserade romaner, till exempel deckarförfattare. Strategin passar med andra ord romaner där det är handlingen – historien – som är det viktiga.

2. Kartan

En lösare form av Skelettet. Du skriver upp de viktiga scenerna i din roman; de dramatiska höjdpunkterna eller vändpunkterna. Fördelen med detta är, tycker många, att du inte är lika låst som när du skriver utifrån skelettet. Du kan tillåta att romanen tar en annan väg och att scener kommer i en annan ordning än du ursprungligen tänkt. Och så tillåter det att du fogar in nya scener. Faran är att om du har en intrigmässigt komplex historia, kan riskera att tappa intrigtråden om du kastar om för mycket.

3. Skissen

Här är det första du gör att skriva ner hela historien som en skiss, utan tanke på om det blir bra text eller inte. Sedan bearbetar du denna skiss om och om igen. Fördelen är att du snabbt får en överblick över din historia. När den väl finns på papper blir det också lättare att se bristerna och svackorna:

Vad ska vara med?

Var ska det börja?

Annons

Var ska det sluta?

Lästips! Alltför många opublicerade romaner har åkt i papperskorgen av samma anledningar. Här är botemedlet mot sju vanliga åkommor.

Det här är en metod som passar bäst om man har en rätt enkel och tydlig grundhistoria.

4. Kompassen

Tänk dig att du har ett omfattande material att utgå ifrån. Det kan vara självbiografisk: Ditt eget liv, eller en del av det. Eller kanske en historisk epok eller händelse som du läst in dig på. Kronologin är given, men materialet omfattande. Ett exempel: Jag själv är 55+ och har ett gott minne. Om jag skulle börja skriva ner mina minnen skulle det säkerligen kunna bli nio band á 500 sidor. Och vansinnigt tråkigt.

Det viktiga för mig är då att först svara på några frågor: Varför vill jag berätta den här historien? Vad i mitt liv, vilka utvecklingar och erfarenheter, är det jag vill förmedla?

När jag har svaret på de frågorna fungerar de som min kompass, och när en scen – ett minne – kommer till mig, ska jag direkt kunna se om den hör hemma i min bok eller inte. För det kan finnas mycket som är roligt och spännande och känns viktigt men som ändå inte hör hemma där, just för att det inte tillför något till det jag vill berätta.

5. Tvättlinan

En kollega till mig berättade en gång hur hon skriver sina romaner. Hon börjar med att skapa sina karaktärer och en värld åt dem. Sedan skapar hon en konflikt – en livskris – och det är ur den konflikten som historien växer. Om det till exempel handlar om en älskad person som dött, skulle konflikten kunna vara att familjen inte tillåter berättarjaget att komma på begravningen.

Sedan börjar undersökandet. Hon börjar skriva scenerna – inte kronologisk, utan som de kommer till henne – och när hon känner att hon fått ihop tillräckligt med material för en roman fäster hon varje scen med en klädnypa på en tvättlina. Sedan kan hon plocka ihop romanen, och när hon gör det ser hon vad som behöver fyllas i, vilka ytterligare scener som behöver skrivas, och vilka som kan strykas.

För att gå i land med denna metod bör du ha en rätt enkel typ av historia, en sådan som jag skulle vilja kalla Ur-historia: En kärlekshistoria, en sorg, eller ett döende. Det vill säga där det viktiga inte är en fantastisk intrig, utan att komma nära levande människor i situationer som är allmängiltiga.

6. Guldgruvan

Och så slutligen min egen metod, som jag som ni ser blygsamt kallar för Guldgruvan. Det är ett arbete i tre faser.

Fas ett: Jag skriver ner allt som faller mig in för att ha ett grundmaterial att bearbeta. Det behöver inte hänga ihop eller bli bra utan det handlar om att hitta ett spår att följa – idéer att pröva, karaktärer att känna på pulsen.

Fas två: Ur detta material börjar jag anrika guldet. Jag plockar ut det som är värt att bearbeta – det som tillsammans skapar en värld, en konflikt och en grundhistoria.

Lästips! Ge ditt skrivande en nytändning! Prova den här 10-stegsplanen för att hålla glöden vid liv.

Fas tre: Ur detta guld hamrar och mejslar jag fram scenerna som ska bli den färdiga berättelsen.

Alla metoder är lika bra om de passar dig. Och lika usla om de inte passar dig. Och det finns säkerligen fler sätt. Det viktiga är att du hittar en strategi som passar dig, ditt material och ditt sätt att arbeta. För det tar för de allra flesta år – inte månader – att skriva en roman.