När ni läser detta är jag på semester, men i skrivande stund har jag fortfarande ledigheten framför mig. Inte utan att jag blir lite nervös. Vad kommer att hända med mitt skönlitterära skrivande när jag blir ledig?
Jag skriver nämligen sällan på helger, hellre när jag efter arbetsdagen på Skriva fortfarande är i work mode, fulltankad med inspiration från en författarintervju eller korrläsningen av en riktigt bra skrivguide. Även om jag under veckans gång längtat efter att få djupdyka i en ny idé eller skriva färdigt en särskilt spännande scen, försvinner suget så fort helghjärnan kickar in. Dosen disciplin som krävs för att jag över huvud taget ska sätta mig vid skrivbordet är borta.
Nu fruktar jag, liksom många Skrivaläsare, att det plötsligt ska ha gått två tredjedelar av semestern utan att ett ord har blivit skrivet. Jag drömmer ju egentligen om att tillbringa semestern i en alldeles ostörd och djupt inspirerad skrivarbubbla.
Jag har insett att jag behöver en plan.
Jag lärde mig ganska mycket under mitt eget arbete med guiden till en effektiv skrivarvardag, men nu när det är just vardagsrutinen som försvinner kan jag behöva tänka om. Jag har därför vänt mig till Skrivanummer från före min tid. Här rådfrågar Andreas Jakobsson olika experter och författare om hur man kan tvinga fram skrivtid ur sommarschemat, och här sammanfattar förre chefredaktören Per Adolfsson Skrivaredaktionens främsta insikter om ämnet.
Återkommande råd är rimliga eller rentav låga målsättningar, och att tydliggöra för både sig själv och omgivningen att man avsatt tid för skrivandet. Sedan handlar det givetvis om att prioritera bort aktiviteter man kan vara utan. Thomas Bodströms vana att avstå TV-tittande för att kunna skriva ska jag göra till min.
När jag upptäckte mitt eget skrivintresse jobbade jag stängningspassen på kafé och skrev sedan effektivt mellan midnatt och klockan fyra på morgonen. Samma taktik fungerar inte lika bra när man jobbar dag, men nu när ledigheten stundar är det kanske läge att ta upp den gamla vanan igen? Vid den tiden är det inte mycket annat som lockar och distraherar, och långa sovmorgnar måste ju omvärlden kunna unna mig på semestern.
Tänker mig att balkongdörren står vidöppen och släpper in ljumma fläktar. Katten sover tungt vid mina fötter efter en heldag av solbad. Kanske står en drink med färsk mynta från rabatten intill skrivdatorn.
2 000 ord per natt, och så hinner jag ändå bli fräscht solbränd på dagen.
Man måste få drömma!
Veckans …
… Skriva
Ett nytt Skrivanummer är ute i världen! Faktiskt för första gången med ett författarporträtt på omslaget – Klas Östergren berättar om snart 50 års seriöst skrivande. Därtill: feelgoodförfattaren Jenny Fagerlunds guide om allt du kan använda karaktärernas hemligheter till, vinnaren i novelltävlingen om Göteborg, en hantverksintervju med Andrev Walden, och mycket mer.
Särskilt gillar jag det korta samtalet med PR-experten Karin Wahlén, då ämnet skiljer sig lite från de vi brukar behandla i tidningen. Här förklarar hon hur PR kan användas för att främja ett författarskap, och vad författaren själv kan göra.
… läschock
Skaffade ett exemplar av amerikanska Gretchen Felker-Martins Manhunt, efter att ha tipsats om den för femte gången. I ärlighetens namn förväntade jag mig inte mer än kul och kanske lite fånig läsning (boken utspelar sig i ett postapokalyptiskt samhälle där alla män förvandlats till människoätande monster). Men … det var länge sedan jag blev så emotionellt knäckt och djupt imponerad av en bok. Så nyanserade, hjärtskärande karaktärer, med så starka och trovärdiga relationer! Under de sista sidorna grät jag högt. Oerhört glad att jag gav boken en chans, dock vågar jag inte riktigt rekommendera den. Den var extremt våldsam, utmanande och provocerande.
… bio
Jag älskar film nästan lika mycket som jag älskar böcker. Allra mest skräckfilm. Därför såg jag i helgen Evil Dead Rise på bio, med förhoppningen om att bli lite skrämd. Fick mig istället ett gott skratt åt dåligt manus, bedrövliga barnskådisar och »starka« kvinnokaraktärer som inte får vara starka i egen rätt utan måste vara det för någon annan. En kreativ scen med ett rivjärn fick mig dock att krypa ihop till en boll i stolen.
… action
Just som saker och ting föll på plats med nya numret, föll också en hel rad med ljudabsorberande takplattor ner på våra skrivbord, och krossade bland annat en blomkruka och ett tangentbord. The Phantom of the Office? En platta landade på högkant på Tobias stol – men otroligt nog hade han 30 sekunder tidigare för ovanlighetens skull lämnat sitt skrivbord. Även jag klarade mig.
Skrivlivet kan vara mer dramatiskt än vad många tror.
… positiva tänkande
Även under oss händer märkliga saker. Sedan flera veckor har det i den lokalen trängts en stor flock kommunalt sommarjobbande tonåringar som ska ut och spela musik på Göteborgs gator och torg.
Men först ska de förstås repa!
Jag lutar åt det lättdistraherade hållet, till skillnad från chefredaktör Tobias som besitter en fantastisk förmåga att koppla bort omvärlden medan han jobbar. »Välj glädjen«, sa han, när jag höll på att bli galen på musikanternas tragglande som haltar fram timme efter timme efter timme efter timme. (Repertoaren verkar dessutom bara innehålla två låtar: Timbuktus Inte stor nog och Veronica Maggios Jag kommer.)
Tack, Tobias! Nu tar jag semester!
