En anledning till att svenska böcker så ofta utspelar sig vid den här tiden är att sommaren och dess miljöer är extra allt.
Du hör naturen och människor tydligare på sommaren.
Sommaren doftar och känns mer mot huden än andra årstider.
Och du ser andra saker.
Dessutom kontrasterar den svenska sommaren effektivt mot andra årstider i litteraturen. Hur många deckare finns det inte där huvudkaraktären i någon del av boken svettas på en semesterbemannad polisstation i ett sommarslött Stockholm eller Göteborg? Eller tvärtom: där en flegmatisk konstapel i Bohuslän eller på Gotland får det hett om öronen när sommargäster och mördare väller in, och det är omöjligt att veta vem som är vad.
På sommaren är inget riktigt som vanligt.
Just nu är det därför extra inspirerande att ta in och beskriva din omgivning, inte minst utomhus. Skriv ner, eller nöj dig med att formulera i huvudet.
Skildra till exempel en scen i storformat som du har framför dig. Kanske en strand med de olika människorna, vattnet, fåglarna (vilka sorter?), ljuset, dofterna (hur skiljer sig havsstrandens lukt från sjöstrandens)? Försök sedan att fånga samma scen i mikroformat: de blöta och sandiga badkläderna, de halvsmälta Ballerina-kexen, rapsbaggarna som kommer med frånlandsvinden och sätter sig i drivor på alla gula kläder …
Skickliga författare växlar mellan olika sinnen, och mellan makro- och mikroperspektiv. De gör några breda penseldrag och fyller på med detaljer som gör scenen unik och samtidigt ger författaren auktoritet. Om vi håller oss kvar på stranden, så kanske den gnisslande sanden på vissa skånska stränder kan spela en roll i en författares text. Eller den omdebatterade traditionen att köra ut med bil på de halländska stränderna (vad är det med den halländska sanden som gör bilkörning möjlig, där samma bil hade fastnat för gott på många av de skånska stränderna)?
Allt beror på bokens handling och geografi förstås. Men de där detaljerna och miljöerna som är självklara för lokalinvånare eller andra slags insiders– men okända för andra – är nästan alltid litterärt användbara och verkningsfulla.
Vilket leder till nästa steg: att fundera över hur samma miljö ter sig för olika människor. Vad ser sommargästen vid stranden och havet? Vad upplever ålafiskaren, vars yrkeskunskap blev värdelös när ålfisket förbjöds? Och vad gör samma ålafiskare när han ser att sommargästernas barn badar just där utåtströmmarna blir starka när det blåser från sydväst?
En miljö upplevs alltid av någon, genom någons raster, och i litteraturen silas miljön genom såväl karaktärerna som författarens. En miljöbeskrivning som svävar fritt utanför berättelsens handling och personer är därför sällan en bra miljöbeskrivning.
På sommaren besöker du ofta helt nya ställen, men du besöker kanske också platser som du har återkommit till under ditt liv. En sommarstuga, mormors lägenhet, ett friluftsbad som knappt fått någon kommunal omsorg sedan 1997. Hur har de ändrats över tid? Hur var mormors bulldoftande lägenhet när du var 7 år och hon 60? Hur känns samma lägenhet nu när du är 37 och hon 90; när Hjälpmedelscentralen satt in förhöjd toasits och allt luktar gammal människa? Vad finns kvar i hennes hem sedan du var barn, och kanske ännu intressantare: vad finns inte kvar?
Du kan förstärka karaktärer med hjälp av miljöerna som de har omkring sig – genom karaktärernas reaktioner på miljön, och hur självklart eller tafatt de hanterar sin omgivning.
Testa att skriva fram miljön du befinner dig i just nu, en miljö du har besökt många gånger respektive en miljö som är okänd för dig. Blir det någon skillnad?
Du kan naturligtvis inte skriva ner allt du upplever under sommardagarna, men du kan lära dig att observera och att lägga på minnet. Att skaffa dig ett vaknare sinne. Det gör vardagen roligare och mera färgstark.
Många författare samlar på observationer, tankar och formuleringar, trots att de inte vet ifall noteringarna kommer till nytta. Författaren Marie Hermanson har till exempel en fil på datorn som heter »Natur och väder«. I en Skrivaguide förklarar hon: »Där hamnar alla anteckningar om detta ämne. Jag lägger in dem månadsvis, kanske med ett tillägg om plats. Då har jag koll på vad som blommar i augusti, hur snön ser ut i mars, himlens färg en vinterdag och så vidare. De personliga iakttagelserna ger en äkthet som man oftast inte kan få från en faktabok.
Om inte annat så är det mina iakttagelser.«
3 lästips:
- »Miljön är inte en behållare som historien serveras i. Den är en del av historien, en mäktig medspelare till intrig och karaktärer.« Läs hela Marie Hermansons guide om hur du skapar både skriv- och läslust genom miljöbeskrivningar.
- Vilka miljöer längtar ni efter? Den frågan svarar fyra förläggare på i vårt alldeles nya nummer.
- »Vilka detaljer i en scen ska vi framhäva? I myllret av alla sinnesintryck måste vi välja, annars blir texten sörja. Ett sätt är att låta karaktären vi följer få avgöra saken.« Likt Marie Hermanson påminner Christoffer Carlsson oss om att miljö och miljöbeskrivningar inte är garnityr ovanpå berättelsen, utan en integrerad del. Läs hans guide om gestaltning!