Denna vecka lanserar vi en ny novelltävling tillsammans med Vulkan.
Temat? »Ego«.
Utmaningen? Skriv en novell där minst en karaktär »tar väldigt mycket plats, tror sig om lite för mycket, älskar sig själv gränslöst eller på annat sätt är … ego«.
Dagen före nyårsafton ska du ha skickat in ditt bidrag. Du har med andra ord eoner av tid på dig: en hel sensommar, höst och december inklusive ett halvt jullov. Ett kvalificerat guldläge. I potten: 10 000 kronor, publicering i Skriva och novellen inläst som ljudbok.
Visst börjar man redan nu klura på hur en riktigt självcentrerad karaktär skulle kunna totas ihop? Är det en influerare med storhetsvansinne? En bombastisk kommunpolitiker? En skenbart samhällsintresserad medelklasskvinna som egentligen lägger all sin tid och alla sina pengar på hudvård, selfcare och badrumsrenoveringar? Det känns som en ganska smal sak att fantisera ihop en sådan romanperson i denna självupptagna samtid.
Jag satt faktiskt häromdagen på en lunch med Tobias och ondgjorde mig över hur oerhört egocentriska många tidningskrönikörer är. Varje nedskriven reflektion silas nuförtiden genom ett jag-filter. Varje text ska vara djupt personlig. Varje krönika måste handla om någonting som hänt skribenten, eller någonting hen insett, någonting som primärt rör … hen själv. Det tycks inte längre finnas något krav på allmängiltighet.
Det hela är inte bara självupptaget, det är också sorgligt tids- och kostnadseffektivt att hela tiden ösa fram skrivmateria ur sin egen själ.
Sa jag självgott till Tobias över Veckans vegetariska på Schnitzelplatz.
På eftermiddagen fick jag ett läsarmejl från Brittmari, angående mitt senaste fredagsbrev – där jag skrev om hur jag inte läser tillräckligt många romaner på grund av mitt sorgliga skärmberoende. Hon skrev: »Trevligt men lite självupptaget, liksom alla ledarskribenter ska vara just nu, och en viss stil som alltid återkommer. Vore trevligt med något nytt. Kanske istället lite mer blickar över vår omvärld.«
Det är lätt att slå ifrån sig när man får den sortens bitska kritik. Men jag kände omedelbart: Helvete!
Brittmari har rätt. Det var självupptaget skrivet. Jag hade gjort mig skyldig till exakt det jag så nöjt hade raljerat över.
Jag lovar skärpning. Men just nu är det deadlinetider, ett höstnummer ska baxas i hamn och en bokmässa ska planeras. Omvärldsspaningar med verkshöjd får dröja till nästa fredagsbrev.
Här nedan kommer åtminstone några något mindre navelskådande Veckans-spaningar.
Veckans …
… deadline
… för våra yngre läsare: den litterära tävlingen Lilla Augustpriset är öppen för alla mellan 16 och 20 år. Man kan delta med en novell, essä eller diktsvit, ett debattinlägg eller ett reportage. Nu på söndag den 1 september ska bidraget vara registrerat, så den som skriver snabbt har ännu tid – likaså den som har något vasst liggande i byrålådan.
… vinnare
I förra veckan kunde Skrivas prenumeranter tävla om fem guldkort till Bokmässan genom att berätta hur många år mässan firar (40!) – och vilken programpunkt man helst vill besöka på SkrivaScenen. Fem vinnare är nu belönade! Så här löd deras förhoppningar:
- Lisa Lidehäll: »Jag vill helst gå på ›Att skriva utan att använda det koloniala maktspråket‹ eftersom min fantasyroman utspelar sig i södra Sápmi och jag vill veta mer om hur jag kan använda ord, platser och mytologi på ett respektfullt sätt.«
- Henrik Borg: »Programpunkten som handlar om att kombinera skrivandet med ett annat yrke är jag nyfiken på. Det ska bli intressant att höra Christian Unge prata om att hitta tid för skrivandet, i förhållande till annat.«
- Pia Ekman: »Jag vill helst höra Jessica Zandén på lördagen när hon berättar om att skriva om familjehemligheter. Jag har själv just nu skrivit klart en bok om detta ämne och vet inte hur den kommer att tas emot av läsare, det är främst familjens reaktioner jag är orolig för.«
- Eva Andersson: »Programpunkten på söndagen där Cecilia Hansson berättar om hur hon lyckats mala ner all research i Kafkalungan. Nyfiken eftersom jag själv är författare och behöver tips för att lyckas med detsamma.«
- Eerika Kiili: »Jag skulle vilja besöka/träffa/tacka Therése Granwald, då hon var en inspirerande skrivpedagog på Författarskolan i Lund för tjugo år sedan och för att jag efter ha läst och hört henne berätta om sin självbiografiska bok Syster inspirerades ännu en gång – och började på Långholmens författarskola.«
… läsning
Bröderna Lejonhjärta, som jag köpte på Astrid Lindgrens värld i helgen och nu högläser för mina två stora barn. Den äldste av dem har hört berättelsen flera gånger förut men är lika fast för det. Själv kunde jag inte låta bli att gråta mig igenom de två första kapitlen. Nämn en sorgligare inledning så ska ni få en livstidsprenumeration på Skriva (jag är enväldig domare).
… Skrivasnack
Parallellt med deadlinehets försöker vi ändå lyfta blicken och prata om vinterns nummer. Kryssning i Kramfors, poesiworkshop i Malmö och en författardagbok från Japan är något av allt vi just nu diskuterar. Vi har en känsla av att vi vill ta oss ut i olika verkligheter oftare, och därtill ha mer dokumentär bild i tidningen (två saker som hänger samman). Håller ni med eller har ni invändningar?
… guldkant
Lutherskt leverne präglar just nu redaktionen men när vi någon gång unnar oss någonting, är det att jag går två trappor ned till kaféet i bottenvåningen på Lagerhuset och köper »något gott« åt oss. I Tobias fall är det i regel en cortado och en flapjack. I mitt fall: vegansk kolakaka.
