Förra helgen skrev författaren och kulturskribenten Jens Liljestrand en krönika i Expressen under rubriken »Därför är jag livrädd för att bli gammal«.
Och jo, jag fruktade också min väntande ålderdom när jag i går kväll, i blixthalka och under trasig gatubelysning, korsade Järntorgets numera TIO körfält för bilar, bussar, spårvagnar, cyklar, och allehanda Foodorafordon. Men krönikan gäller specifikt oron för att bli gammal som författare. 51-årige Liljestrand frågar retoriskt: »Hur blir 50-plustillvaron för den skrivande människan i en sönderdigitaliserad och alltmer illitterat värld där snabbast och fräschast vinner?«
Att 50-plustillvaron blir pissdålig leds sedan i bevis med en dimmig och anonym argumentation: »En författare i 35-årsåldern som jag [Liljestrand] under en tid delade arbetsplats med« befarar att han ska trilla av parnassen om några decennier. »En god vän, 70 plus«, som enligt Liljestrand har »succéer, internationell tyngd och alla tänkbara utmärkelser« under bältet, saknar förlag för sin nya bok och säger: »På många ställen förväntar de sig att jag själv ska betala för att producera boken.«
Om »en god vän, 70 plus« har pratat med ett egenutgivnings- eller hybridförlag, så är det inte konstigt – att författaren ska betala är deras affärsidé. Om betalningskravet däremot gäller något av de stora traditionella förlagen, ett sådant som jag antar har gett ut »70 plus« tidigare, så vore det en rejäl nyhet som borde avtäckas av Expressen eller någon annan kulturredaktion.
Den enda indikationen på en tilltagande åldersdiskriminering som ges konkretion (att staten för 16 år sedan slutade dela ut nya livstidslöner till bemärkta författare räknar jag inte) är att Inger Edelfeldt, 69, i ett öppet brev till sin förläggare på Norstedts har undrat varför hennes aktuella bok inte också ges ut som ljudbok.
Sanningen är ju att få yrken går så bra att åldras i som författarens (att inkomsterna oftast är magra och pensionen därför liten är en annan fråga). En författare kan vara lovande i samma ålder som en dansare tvångspensioneras.
Visst avslutar förlagen författarskap, men det drabbar författare i alla åldrar. Ett stort antal författare ges ut löpande långt efter att de har fyllt 80. Förra veckan gav Natur & Kultur exempelvis ut Henry Egidius Relationer på hans 101-årsdag.
Och i den »sönderdigitaliserade värld« som Jens Liljestrand skriver om, dominerar 50-plusförfattare som Camilla Läckberg och Emma Hamberg på sociala medier. De utmanas inte så mycket av yngre författare som av 60-plussare som Viveca Sten och Åsa Hellberg.
Tuffare är det för unga författare, både de utgivna och de aspirerande. I Skriva konstaterade vi för några år sedan att debutanterna hade blivit allt äldre. Att döma av Svensk Bokhandels debutantporträtt de senaste åren, så har den trenden fortsatt.
Den som ändå lyckas debutera i ung ålder stöter på nya utmaningar. Lena Kvist har i masteruppsatsen Konfetti i hela min säng – En studie av prisnominerade skönlitterära debutanter 2010–2020 kartlagt vad som händer med författare efter debuten.
Slutsats: inte mycket.
»Av 41 nominerade debutanter som fick antingen Borås Tidnings Debutantpris, Katapultpriset eller Augustpriset mellan 2010 och 2020 var det bara hälften som hade gett ut en ny bok när 20-talet började«, har Kvist sagt till Skriva. Hon fortsatte:
»Det jag har sett är att det ofta tar väldigt lång tid för hyllade debutanter att skriva en andra bok – om det ens kommer någon. För de flesta tar det mellan sju och tio år. Många skriver sin första bok under en skrivutbildning där de får stöd och pengar. När de därefter ska skriva bok två är utbildningen slut och de kanske bildar familj och behöver jobba med annat för att få in pengar.«
Tidigare kunde unga författare hitta närliggande intäktsmöjligheter som samtidigt vässade deras formuleringskonst; de skrev kanske litteraturkritik i dagstidningar eller noveller för fackförbunds- och veckopressen. Men de marknaderna är numera på gränsen till utraderade (däremot finns det större möjligheter att skriva exempelvis dataspels- och TV-manus).
Eftersom de flesta författare har majoriteten av sina läsare i någotsånär samma ålder som de själva är i, blir lästorkan bland yngre människor ytterligare ett problem för unga författare.
Det är tufft att skriva en generationsroman för en generation som sällan läser romaner.
Många unga författare som vi på Skriva pratar med är redan från början av sin författarbana inställda på att skrivandet är något som de kommer att få göra vid sidan av. Både vid sidan om ett annat jobb och vid sidan om de stora förlagen, som generellt varit ganska ointresserade av fantastik, dark academia och andra genrer som är extra populära bland litteraturintresserade under 30.
Branschen borde kunna göra mer för att stötta talangfulla författare (exempelvis genom tätare samarbete med skrivutbildningarna), locka yngre läsare (via satsningar på »deras« genrer och tydligare närvaro i relevanta miljöer, som SF-bokhandeln) och skapa breda litteraturevent som lockar fler än de trogna silverrävarna (bland annat Bokmässan by night visar att det går).
Veckans …
… nya läsning
Vi har publicerat ytterligare två texter i webbserien om språk och skrivande. Anders Svensson skriver om tankstreckens användbarhet och om »skrytfenor«, språkliga krångelkonstruktioner vars enda funktion är att få något att låta lite finare än vad det är.
… påminnelser
Om du mot förmodan har missat: i veckan kom årets första Skriva-nummer.
Vi har också en läsarundersökning igång, som vi väldigt gärna vill att du svarar på. Resultaten hjälper oss att forma Skrivas framtid på bästa sätt. Svara här – det tar bara tre–fyra minuter.
… gamla pengar
Svenska Förläggareföreningens topplistor för 2025 indikerar inte heller någon ungdomskult, tvärtom premierar ljudbokslogiken de författare som har en omfattande tidigare utgivning. Pascal Engman (med nöd och näppe) och Lisa Ridzén är de enda författarna under 40 som har böcker på 2025 års tjugo-i-topp.
Kristina Ohlsson (46 år) var den författare vars böcker omsatte allra mest pengar. Hon följs av Martin Widmark (64) och Viveca Sten (66). De mest sålda serierna var Katarina Wennstams (52) Sekelskiftesmorden och Ruth Kvarnström-Jones (63) Stockholms pärlor.
… nya pengar
I måndags öppnade ansökningsperioden för stipendier från Författarnas kopieringsfond. 2024 delades 18,4 miljoner kronor ut till 284 personer.
Kolla även Skrivas nyligen uppdaterade guide över stipendier som författare kan söka.
Vi har också intervjuat några av dem som bestämmer över de största pengapåsarna och finaste priserna. Vem belönas – och varför?
… från källan själv
Ser nu att Inger Edelfeldt själv värjer sig mot Jens Liljestrands ålderismargument och konstaterar: »Svårt att få förlaget att satsa på ljudbok kan det vara oavsett ålder.«
… relevantare åldersfråga
Skriver författare bättre – eller i alla fall annorlunda – när de har passerat pensionsåldern? Henrik Ekblom Ystén intervjuade bland andra Agneta Pleijel, Håkan Nesser och PC Jersild i ett Skrivareportage på temat.
… AI-reaktion
AI-reaktioner efter de senaste fredagsbreven fortsätter att ramla in. Andreas Lindblad tycker att de etablerade författarna borde höja sina röster: »En direkt distinktion, vad som är skapat av en maskin är inte mänskligt. Vi kan försöka kravla oss undan och säga saker som ›Stor hjälp‹ och ›Lättare‹. Men dessa saker tar oss fortfarande inte ur sanningen, det som är skapat uteslutande av maskiner är fullständigt fallerat och har ingenting med konst att göra.
Bara ett par årtionden tillbaka kunde större författare göra utspel i liknande frågor för att deras namn och yrke hängde på saken. I dag kan jag inte se en enda större författare fördöma detta ickeskapande. Ingen skriker: ›Gud förbanne!‹
Vad vi skulle behöva är en stor grupp utövare som diskuterar och applicerar ett regelverk för nolltolerans mot all användning av AI inom alla konstarter. Endast av en människa manuellt utövad konst är konst! Antingen eller!«
