Känner du en skrivande person som har kvar att upptäcka Skriva?
Just nu kan du ge bort Skriva i julklapp. För 199 kronor får din bästis, mamma, kusin, farbror eller tonåring med skrivardrömmar en halvårsprenumeration där det ingår:
- Tre nummer av Skriva i brevlådan.
- Ett halvårs full tillgång till Skrivas digitala värld med guider, skrivtävlingar, reportage, porträtt och listor över svenska förlag, litterära agenturer och skrivarstipendier. Och mycket mer.
- Våra inspirerande nyhetsbrev varje vecka, och nya Skriva Fokus varje månad.
Det här erbjudandet, med 100 kronor rabatt, har av outgrundliga skäl inte utsetts till Årets julklapp. Eller, outgrundliga och outgrundliga – en prenumeration på en tidning om skrivande är möjligtvis inte för alla, till skillnad från en unisexparfym som i och för sig är en helt meningslös present men likväl något som många kan använda.
Men: känner du någon som är svag för ord och litteratur, någon som du tror behöver inspiration eller som har något att berätta – då vet du vad du ska köpa. Känner du någon som inte skriver, vill jag tipsa om att Klimatklubben och Medveten Konsumtion listat 206 hållbara gåvor att ge bort i jul. Och många, till exempel Unicef, har gåvoshoppar med julklappar som faktiskt behövs.
Sammanfattningsvis: köp ingen unisexparfym.
Veckans …
… läsning
En utskriven PDF med Jenny Aschenbrenners debut Den enda vägen är upp, baby. Drogs med direkt i den fascinerande kör av röster, det barnkollektiv, som inleder berättelsen med att beskriva en plats där det ligger kanyler på marken, där någon kan ha lagt knark i godiset på marken och där »de lite piggare fullisarna« bygger »ett litet hus av trä en vår«. Fick under läsningen associationer till både Nina Wähäs Testamente och Michael Yvesands Häng city, samtidigt som språket kändes både eget och moget för att vara en debutromans.
Ett samtal med Aschenbrenner om språk och tonträff kommer i nästa nummer!
… julängel
Vår AD Gustaf som hjälpt både Tobias och mig att få fart på våra nya datorer. Svartblanka vrålåk fulla av biometri och uppdaterade appar och batteritid nog att klara en hel distansarbetsdag utan laddsladd. Jävlar, vilka snabba tidningar vi kommer att producera under 2025.
… tjuvstart
Vår systertidning Filters digitalchef Sally bjöd alla på kontoret på hemgjord knäck i början av veckan (otroligt god). Jag frågade Tobias, 57 år gammal, om han nått den ålder då man tackar nej till knäck för att tänderna kan gå sönder. »Nej«, svarade han nöjt, efter att ha berättat att han tillhör den generation som har käften full av amalgamlagningar, »jag har nått den ålder där jag tackar ja till knäck och sedan går tänderna kanske sönder«.
… söndagspost
På söndag landar första upplagan av vårt månatliga inspirationsbrev, Skriva Fokus, i prenumeranternas mejlboxar.
… självtvivel
Satt häromdagen på en restaurang med några vänner och kom att prata om poddar och ljudböcker. Skäms på något obestämbart vis för att jag inte vill, och inte heller riktigt lyckas, lyssna på ljudböcker. »Vore inte det helt genialt för dig«, tyckte en av mina vänner, »att kunna extraplöja böcker du borde ha koll på lite i allmänhet när du åker buss eller viker tvätt?«. Och jo, det vore det ju. Men istället bara växer min aversion mot att lyssna på böcker. Dels tycker jag att inläsarens röst sätter upp ett hinder mellan mig och texten, jag kan inte förklara det bättre än så, det blir som att … rösten skapar en distans till berättelsen? jag vill inte framstå som en pretentiös jävel men att läsa är för mig lite upphöjt, och det upphöjda går helt förlorat när jag lyssnar. Dels går det så långsamt. Även om man drar upp lästemporeglaget känns det olidligt segt.
Därtill tappar jag hela tiden koncentrationen och glömmer vad jag hört. Kanske har det med dålig simultankapacitet att göra.
Dessutom – och det är väl här någonstans jag känner mig förbannat präktig – tycker jag att ljudboken i någon mån ändå fördummar och utarmar litteraturen. Det ligger i mediets natur att ljudboken behöver vara rak, okomplicerad, tydlig, mer standardiserat författad, törs jag säga lite fattigare skriven för att bli framgångsrik? Slutligen ser många författare sina inkomster sjunka när människor väljer att lyssna på deras böcker istället för att läsa dem.
Men jag vet inte. Är jag en gubbig bakåtsträvare? Missar jag någonting viktigt?
… ljus i mörkret
Henrik Ekblom Ystén gav sig ut för att ta reda på om de unga kan – eller ens vill – skriva böcker, och kunde teckna en mycket ljusare bild än vi befarade. Många av er har läst och tyckt om den här texten, och jag undrar om ni håller med skrivlärarna som intervjuas: Är sms också en form av skrivande? Att uttrycka känslor på sociala medier, kan det vara litteratur? Fokuserar lärarna i skolan för mycket på regler och att »skriva rätt« och för lite på det fria, kreativa författandet? Och kan skrivande också vara en väg till läsande?
Hör gärna av er med tankar.
