Nina Wähä – din roman Testamente skildrar en stor familj i Tornedalen, där du själv har tillbringat många somrar hos din släkt. Hur kom du på den idén?
– Allt började med att jag ville skriva om just Tornedalen. Det finns någonting väldigt lockande i hur det muntliga berättandet genomsyrar den platsen. I min släkt, och hos andra människor jag känner som bor där, finns ingen direkt relation till litteratur, de är inga läsande människor. Men där finns väldigt mycket berättelser. Det är skvaller, skrönor, vitsar och anekdoter, och en särskild rytm i själva berättandet. I en skriven text har läsaren möjlighet att stanna upp och gå tillbaka men i den muntliga traditionen sugs man in och så är man med på tåget. Man säger inte: »Vänta nu, hur började den här berättelsen nu igen?«. Det bara rullar.
Vad fyller det muntliga berättandet för funktion?
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.