Emma Hamberg: »Jävlar vad det porlade av liv«

Romanerna om Agneta, en ostälskande medelålders frankofil som återupptäcker sig själv i Provence, har gett Emma Hamberg en unik position i feelgoodgenren. Skriva tar rygg på en författare som vill få sina läsare att må bra – på riktigt.

Att vandra från Södra station till Emma Hambergs rymliga lägenhet vid Mosebacke är att kliva in i författarens mikrokosmos. Från Sankt Paulsgatan skymtar jag till exempel Söders Hjärta, krogen där Emma och Patrick träffas, både för att bli ihop och för att göra slut.

Kärleksrelationen skildras närgånget i den självbiografiska romanen Resten av allt är vårt. Boken, som kom 2019, är en särling i Hambergs författarskap – men också en nyckel. Oumbärlig för den som vill förstå hur Agneta, Emmas i särklass mest älskade romankaraktär, föddes.

När hon skrev boken bodde Emma Hamberg, som nyskild och ensamstående trebarnsmamma, några hus bort från Söders Hjärta, på ett våningsplan kallat »Matriarkatet över träden«. Emma och väninnorna sprang in och ut hos varandra, i bästa Seinfeld– och Vänner-stil. Ibland med vin i glasen, andra gånger med tekannor. Smörjmedel för de ständiga diskussionerna om livet.

Det fanns mycket att prata om.

Om barnens far, musikern Agi Lindroth, inte minst. Han som aldrig återhämtade sig från en sketen influensa och ådrog sig hjärnskador som påverkade både ork och temperament. Till sist gick det inte längre. Skilsmässa. Trots Emmas dåliga samvete däröver.

Emma Hamberg

Född: 18 februari 1971, i Vånga, Västergötland.

Bor: På Södermalm i Stockholm.

Bakgrund: Tidigare serietecknare och journalist. Under en kort period chefredaktör för Veckorevyn. Romandebuterade 2003 med självbiografiska Linas kvällsbok.

Utgivning i urval: Mossvikenfruar – chansen (2005), Rosengädda-serien (2012–2017), Resten av allt är vårt (2019), Je m’appelle Agneta (2021), Kärlekens idioter (2024), Kastanjekvartetten (2026).

Mot den bakgrunden är det en påfallande pigg, ja, sprudlande, uppenbarelse som tar emot i lägenheten vid Mosebacke. En sådan människa som tycks kunna befinna sig i flera rum samtidigt. Emma bjuder på kaffe med skummad mjölk. Och godis. Det är bara att ta från plåtlådan på vardagsrumsbordet, försäkrar hon.

Jag smyger iväg i den enorma lägenheten medan Emma och fotograf Susanne pratar. Eventuella fördomar om en feelgoodförfattare kommer på skam. Det är bohemiskt – köket har Pettson-vibbar – men välstädat. Gamla konsertaffischer pryder väggen i vardagsrummet. Monica Zetterlund och Quincy Jones storband. På glasbordets underrede vilar tjocka fotoböcker. Anders Petersens Café Lehmitz, Annie Leibovitz och Helmut Newton i tjocka Taschen-utgåvor. Ett annat antikvariatfynd: Per Anders Fogelströms En bok om Stockholm, med teckningar av »Slas«.

Genom fönstret i den högt belägna bostaden skymtar Djurgården och Gröna Lund på andra sidan Saltsjön.

Fortsätt läsa
– lås upp hela Skrivas värld

Ingen bindningstid.

Bli prenumerant

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2026-05-25 och uppdaterad 2026-07-1 Artikeln är skriven av .