Katja stod halvnaken i badrummet och stirrade på sig själv i spegeln. De mörka skuggorna under ögonen avslöjade mer om hennes sorg än hon själv hade förstått. Det gick inte att dölja. Hon förstod inte hur hon hade gått med på det. Med tårar skakade hon på huvudet och ångrade djupt sitt beslut att åka med gänget. Det hade bara gått en månad sedan Misha dumpade henne. Och nu hade hon tackat ja till denna utflykt till Puhtino, även om hon gillade tanken på att bada. Trots all ångest var det redan för sent att avstå. Katja suckade tungt och tassade till sitt rum för att packa.
Musiken i bilen spelade högt. Igor tyckte alltid om att ha radion på full volym. Flickorna skrek lika högt för att överrösta ljudet och skrattade krampaktigt. Katjas huvud sprack av värk. Hon lutade sig mot rutan och ångrade sig ännu mer. Misha, som satt fram med Igor vid ratten, kastade då och då en blick mot Katja. Hennes kinder brann vid hans ögon.
Katja kände stor lättnad när de äntligen kom fram. Med det typiska ungdomliga oväsendet klev alla fem ur bilen och började packa upp allt de hade med sig: grill, tält, fällbara solstolar och kassar med mat och dryck. Killarna började genast ställa upp två tält medan flickorna förberedde det marinerade köttet, skar tomater och gurka och fixade salladen. När tälten var färdiga tände Igor grillen.
”Se till att inte bränna armen som förra gången!” påpekade Misha, och alla började gapskratta. Igor blev inte arg utan log vänligt. Han mindes väl sitt misstag när han tände brasan helt berusad av vodka. Dessutom påminde såren på hans arm honom ständigt om den händelsen.
Katja sneglade missnöjt mot Misha. Hon önskade att han bara försvann spårlöst, så hon kunde andas lättare. Hon hoppade upp och klädde hastigt av sig för att därefter kasta sig i vattnet. Solen sken starkt och bländade henne ögonblickligen. När hon öppnade ögonen såg hon Misha framför sig.
”Vad gör du här?” sa hon surt och argt. Han log milt och simmade närmare. Hon föste bort honom och försökte simma iväg, men plötsligt grep Misha hennes arm och drog henne mot sig.
”Vad vill du, idiot?” Hon började sparka under vattnet.
”Ta det lugnt för fan!” skrek han. ”Jag vill bara prata.”
”Prata med din mamma istället! Jag är inget för dig längre!” skrek hon tillbaka, och efter att ha spottat mot hans ansikte simmade hon tillbaka till stranden. Han svor högt och slog mot vattnet. Sedan dök han ner och höll sig borta från ytan ganska länge, vilket fick alla att börja oroa sig.
”Vad har ni bråkat om, Katja? Var är han?” började alla fråga och bekymra sig.
”Inget, han började först, jag föste bort honom bara!” väste Katja. Men efter en stund dök Misha upp på ytan igen och simmade till stranden. När han stod på fötterna såg gänget att han bar ett föremål i handen.
”Vad är det för grej du hittat?” frågade Igor nyfiket.
”Hm, jag vet inte, det låg på botten.”
”Låt se,” sa han, sträckte fram handen och började studera föremålet. Det såg märkligt ut, som en stor låda. Den hade släta kanter som en rektangel, med en svastikasymbol ovanpå och en rund globus i mitten. Inuti lådan fanns kartor som påminde om kontinenter. Igor snurrade den och tittade på några knappar under globen med underliga symboler: en rund boll med en karta på, en cirkel, en horisontell åtta och en sandklocka. Han snurrade globen igen och tryckte på den första knappen. Helt oväntat började globen lysa, så att Igor häpet släppte föremålet och det föll mot marken.
”Vad fan!” skrek han.
Katja fnissade till och tog initiativet. Hon grep föremålet och studerade det noga.
”Se här, den markerar en viss plats på kartan.”
Alla samlades runt henne och tittade.
”Det ser ut som Polen.”
”Ja, se här. En röd punkt dök upp i mitten,” sa Misha och pekade på den röda punkten. Katja studerade globen med den markerade platsen och tryckte omedvetet på en knapp. Föremålet började plötsligt skaka lätt och vibrera, för att efter en kort stund stanna och slockna helt.
”Vad är det för idiotisk grej, för fan?!” skrek Igor igen. ”Jag vet inte hur ni tänker, men jag skulle lämna tillbaka den i vattnet och glömma!”
”Vad är det, Igor? Har du kissat på dig?” skrattade Misha.
”Ok, vi lämnar den och återgår till vår grill! Vi är här för att festa, inte pyssla med urgamla föremål från andra världskriget!” sa Inga.
”Jag lägger den i tältet så länge,” sa Katja, som blev ytterst nyfiken.
”Gör som du vill,” sa Igor.
Gänget återgick till grillandet och festandet. Igor satte återigen musiken på högsta volym och fyllde på allas glas.
Sent på kvällen, när alla låg och sov i tälten, kunde Katja inte blunda. Hon höll föremålet i händerna och studerade det ytterligare. Hon snurrade globen, tryckte på första knappen och såg hur den började lysa igen. När hon snurrade den igen visade kartan något som liknade Israel, och samma röda punkt dök upp. Som hypnotiserad tryckte hon på den andra knappen och hörde hur föremålet började vibrera och skaka. Nu tyckte hon även sig höra ett konstigt visslande ljud som försvann lika snabbt som det uppkom. Hon log åt sig själv utan att förstå varför. Därefter lade hon föremålet åt sidan och kröp ner under täcket.
På morgonen vaknade hon på bättre humör. Katja glömde för en stund föremålet och gick ut till gänget som förberedde frukosten. Deras ansiktsdrag avslöjade stort missnöje. De lyssnade på radion samtidigt som de kollade nyheter på YouTube.
”Vad tittar ni på?”
”Titta själv!”
Katja såg en gråtande kvinna som tydligen pratade polska med rysk översättning i bakgrunden. Hon grät häftigt.
”Jag kom till byn för att besöka min dotter med barnbarn! Och plötsligt var alla borta! Inte en enda levande varelse fanns kvar i byn!”
”Se här! Samma sak hände i Israel!” påpekade Misha. Katja såg en annan video med en journalist som berättade om hur plötsligt hela byar försvann spårlöst: inga mördade kroppar, bara övergivna kastruller och tallrikar på bordet, som om familjerna höll på att laga middag och gick ut en kort stund för att aldrig återvända. Katja kände svaghet i benen. Vad var det för kaos som pågick i världen?