Hej!
Bara på skoj! En idé som jag fick 1998, skrev 2007/2008, fortsatte 2016 när jag valde att bli pensionär tidigt. Nu har jag fyllt 70!
Tina Orsson och Vattenfallet
Motsatserna ska mötas. Ljuset växer och Mörkret är redo. Mörkret vill stjäla
Ljusets kraft men Ljuset är alltid starkare. De Lysande Blå kommer åter.
Neb – Masheanen
Det är 12000 år sedan de samlades senast. Gammalröd var ung då. Hennes gråsvarta hår når ner till fötterna, ögonen glöder rosa. Hon flyger snabbt över människornas värld. Hon och hennes systrar har ofta dykt upp och orsakat sjukdomar men människorna har börjat ta till knep nuförtiden. De är starkare än förr. Det finns mycket visdom. De röda bär hoppet att de ska få övertaget.
Kan de stjäla den Blå Kronan som människoflickan får när hon har kommit över gränsen till Regnbågslandet har de tillgång till hur mycket kraft som helst. Nu ska 10 000 illnier samlas i norr vid den Stora Isen för överläggning. Gammalröd ser flera av sina röda systrar från alla länder. De måste mötas öga mot öga denna gång. De kan inte längre skicka meddelanden genom luften som numera snappas upp av korpfolket och meddelas till väktarna världen över. Människorna får kännedom om allt och vet mer om naturens osynliga krafter och förstår att det finns många världar att se och lära sig något om. Barnen och ungdomarna måste hållas okunniga. Får de veta mer om naturen kan de utrota illnierna. Det får inte ske.
Snart ska solen försvinna och de kan mötas i mörkret. Gammalröd landar med fötterna först. Isen känns varm. Snart kommer de svartröda, orangeröda, brunröda och svartlila att samlas. Alla tillhör de häxsläktet illnier. Människornas sjukdomar är illniernas verk och har hållit dem i okunnighet länge och det måste fortsätta annars kommer illnierna att dö ut.
Hon fäller ner luvan och visar sig som hon är. Buskiga gråa ögonbryn, lång krokig näsa, tunna svarta läppar och små rosa ögon.
– Välkomna systrar, ropade hon så att det knakade i isen. Vi har samlats här igen för att bestämma vad vi kan göra. Stora problem har vi att lösa. En gång planterade vi den svarta döden för att hindra människornas framsteg. Vi har skapat många krig men i framtiden är risken att de blir svårare att starta. Vi måste fånga in Den Lysande Blå och stjäla hennes kraftkrona. Vi ska lära henne den svarta månens kraft. Denna unga flicka kommer snart att hämtas av korpfolket och tas in i Regnbågslandet. Dit ska vi också färdas. Jag har redan placerat några röda grupper där för att rekognosera. Flicksnärtan kommer att färdas till häst. Det gör henne lättfångad. Har någon något att tillägga? frågade hon de andra.
– Den svarta masheanen känner redan till våra planer. Han har tagit sig en lärling som ska hjälpa honom, svarade en av de orangeröda häxorna.
– Vad kan vi göra åt det? frågade en svartlila illnier från södra halvklotet.
– Flera röda har lagt ut fällor redan. Det kommer att bli lätt att överlista masheanen. Flickan kan troligtvis inte se oss ännu. Hon är ung och okunnig och blir en lätt match. Lärlingen är ännu inte invigd till mashean. Vi ska överlista dem och lita på varandra. Är alla redo att färdas till Regnbågslandet för att stjäla kronan? ropade Gammalröd ut över isen.
Illnierna ropade ja och isen knakade ännu mera.
– Låt oss samlas tätt intill varandra och starta kampen. Många av de lysande måste förhindras att passera gränsen till regnbågsvärlden.
Illnierna jublade och ställde sig tätt intill varandra. Stora isblock började lossna och flyta söderut. De röda höjde sig upp och flöt in genom bergsportarna till regnsbågsländerna.
Under isen hade en grupp vitvalar lyssnat på allt. De började alla simma åt olika håll. Flera sälgrupper mötte upp dem och de i sin tur simmade vidare till isbjörnarna som skickade det vidare med fiskarna som pratade med stora havsfåglar. De flög genast iväg med budskapet till fåglarna vid kusterna som i sin tur flög inåt land och spred sig åt olika håll. Korpfolket, väktarna skulle underrättas. De vaktar flickan tillsammans med vargfolket. Korpar och vargar är illniernas värsta fiender. Båda är sluga och smarta. Korparna kan alla se men vargarna är osynliga för de människor som har glömt att naturen är levande. Det är dags för världen att få veta. Men en plats är viktigast. Platsen där en viss flicka bor.
Människorna såg stora havsfåglar bocka och dansa runt korpar på stränderna vid de stora öarna långt söder om den stora isen. På en grön ö i havet sågs en väldig korp som kraxade med en annan stor korp som bar en grå fjäder hängande löst på huvudet. Den stora korpen med den grå fjädern flög inåt land långt norrut till ett land med stora skogar och lite bebyggelse. Han landade vid en bäck där han tittade på en flicka som matade fiskar. Han såg de osynliga vargarna vakta henne. Hon visste inte om att hon var så övervakad. Två stora gråsvarta vargar gick alltid bredvid henne var hon är var. De sov vid hennes säng, satt bredvid henne i köket när hon åt mat. De satt i hennes fars båt när de färdades på sjön. Ibland fanns en hel vargflock i hennes närhet. Hon visste ingenting om det. Men hon kände sig alltid trygg i naturen som var hennes bästa lekplats.
När flickan hade gått från bäcken skakade korpen till och förvandlades till en ung pojke med en grå fjäder i det svarta håret. Han ställde sig under vattenfallet, lade händerna mot klippan och försvann.
Mötet vid vattenfallet
I äventyr finns hemligheter. När stenen döljs av mossa skimrar bäcken av glittret från tusen solstrålar. Ljuset tar form och korpar bär bud om framgång och kraft.
Neb – Masheanen
Den morgonen flög korparna in till gläntan. Idag är det dagen hon ska få möta ”dem”. Korp Grå, en korp med en lös grå fjäder på huvudet ställde sig i mitten av korpringen som bestod av tolv stycken korpar. En korp med ett grönt björklöv lade det på marken framför Korp Grå. Det betydde att Hon var på väg.
Tina, en 12-årig flicka, sprang längs stigen bredvid bäcken. Hon hade känt något där innan och var på väg dit igen efter att ha ätit middag med föräldrarna.