Minnen från året då jag fyllde 15 år – 1959
Britt-Marie satt i bilens baksäte och tjurade. Allt hon ville göra den här sommaren låg utom räckhåll; sova länge på morgnarna, bada i havet med Anita. Ta promenader upp till stadsbergen på kvällarna. Stugan på det ena berget hade TV-sändningar för första gången. Då beställde man varm choklad med vispgrädde och stirrade på myrornas krig och föreställde sig att något hände i rutan. En kväll hade hon varit där med klasskamraten Bengt. De hade tigande druckit sin choklad och sedan gått nerför den slingrande vägen i mörker, i tystnad. TV var nog inget för tonåringar på jakt efter livets spännande möjligheter. Nu satt hon där i bilen, berövad möjligheten till ett härligt sommarlov. Nu hade föräldrarna bestämt att hyra sommarboende p en bondgård. Hur skulle BIM stå ut?
Sommarlovet hade föregåtts av Konfirmationen. Efter torsdagslektionerna hade församlingen undervisning för åttondeklassarna i kyrkan. Flickorna satt längst fram till vänster under predikstolen. Pojkarna provade olika kyrkbänkar och prästen försökte få dem samlade till höger längst fram, men utan att lyckas försvann han bakom en pelare och tog sig för pannan, bad väl Gud om hjälp, tänkte Britt-Marie. Efter närvarokollen, när Britt-Maries namn ekat genom valven bestämde hon sig för att hon hädanefter skulle kalla sig BIM. Hon hette ju även Ingrid, så hon bestämde sig för BIM.
BIM stod i vardagsrummet klädd i helvit bäckebölja och ljusgula skor med taxklack. Det sa försäljerskan man kunde ha när man var 15 år. BIM väntade på släkten. De skulle efter nattvardsgången komma för att ge presenter och dricka kaffe. Biblioteksbordet i björkfaner stod dukat med bästakoppparna. Linneservetter dolde faten med bullar, mjuk kaka och sju sorters kakor; Radiokakan med kex och choklad skulle nog hinna börja smälta om gästerna dröjde. Gräddtårtan vilade i det pyttelilla kylskåpet.
Mormodern var den första som kom in i rummet där BIM stod vid pianot. Kappa, hatt och handväska, ur vilken hon fiskade upp ett paket. Det här sa hon är en liten present som jag hoppas du ska ha nytta av nu när du är konfirmerad. En liten vit psalmbok. BIM tackade. Mormodern sa inte BIM, utan Britt-Marie. En sak till ville hon ge henne på denna högtidsdag. I mitten av september hoppas jag att du kan få ledigt från skolan en dag och gå till tågstationen och möta din morfar som kommer med tåget från Stockholm. Då bröt moster in, hon som sytt bäckeböljan, att vi får väl se hur det blir med det, och överlämnade ett kuvert. Det kunde komma väl till pass, det var säkert pengar från släkten på mammans sida. Nu trugade BIMs mamma alla till kaffebordet och man tog för sig. Inget blev sagt om något möte vid tåg, men mormodern Jenny förklarade att nu ville hon höra Britt-Marie spela något på pianot. Under Drömmar av silver och drömmar av guld tuggade och drack alla under tystnad. Nu hördes knackningar på ytterdörren. BIM reste sig och gick och öppnade. In vällde fastrar, farbröder och kusiner på pappans sida. De hade inte varit med i kyrkan, de var inte som mammans släkt. BIMs mamma dukade fram fler koppar och fler bullar och kakor och så blev det omtag med presenter och önskemål om något på pianot. Efter prat om ditt och datt sa mormodern att nu var det hemfärd. Men först ett foto av konfirmanden med släkt som rymdes vid pianot.
BIMs pappa körde långsamt västerut genom sommarlandskapet. Inte mycket trafik och BIM frågade om och om igen hur långt de skulle åka. Hon var redan less och fötterna värkte av sommarskorna med endast en rem som skavde och redan gjort röda märken över fotryggen. Jag tänker då inte stiga ur och titta på sommarboendet, det fick föräldrarna göra själva. Tänkte BIM och väntade. Mamman kom ner till bilen och sa att frun i huset absolut ville bjuda på kaffe. Det kunde väl gå an, och hon steg ner på väggruset upp till farstubron där frun och herrn i huset stod. Alla tog i hand och hälsade. Kaffet serverades av dottern inne i salen. Hon var ogift hemmaboende och skötte både hushållet och korna. BIM drack lite kaffe med mjölk och tog en kanelbulle och något de kallade rullrån. Smakade bra. Pappan frågade om det fanns några ungdomar i byn, och det fanns det. Inför midsommarafton samlades de för att åka på firande i grannbyn innan de sent på kvällen utrustade sig med fiskedon och matsäck för att vara utomhus, elda och uppleva soluppgången på Midsommardagen. De skulle säker välkomna BIM att vara med. Efter kaffet gick alla till det huset där de skulle hyra. Det var bara ett stort lantkök med lika stor kammare innanför. Det var lite kyligt därinne. Föräldrarna frågade om det var möjligt för dottern att få sätta upp sina idolbilder och det sa de att det var. BIM frågade vad byn hette. Byn under berget, sa frun. Konstigt namn. Nu tackade föräldrarna för sig och så var det bestämt att de skulle hyra från helgen före Midsommar och några veckor framåt. Deras semester var i juli. Sedan fick de se. Under veckan före Midsommar åkte BIM och hennes föräldrar till Byn under Berget med vad de kunde tänkas behöva för att bo där några veckor. Klockan 6 på Midsommaraftonen stod BIM klar att åka på fest med ungdomarna i byn, klädd i ljusröd skjortblusklänning och taxklackar. En mörkgrön bil körde upp på gårdsplanen och en ung kvinna ropade till BIM att hon skulle åka med henne och hennes bror. En andra bil kom och i den satt fyra grabbar i BIMs ålder. Framme vid festplatsen parkerade de och löste inträdesbiljett, kastade pil, satsade på chokladhjul och drack läsk direkt ur flaskan. BIMs chaufför, Johan, träffade en kille från grannbyn och frågade om han hade mönstrat, och det hade han. De skulle båda bli infanterister. Sista sommaren i frihet som de sa. När BIM såg honom stå där under en björk i skymningen, glömde hon alldeles bort att hon skulle plocka sju sorters blommor att sova på för att drömma om sin tillkommande. Han stod ju där framför henne. Blommorna fick stanna på ängen och i skogen. Hur oemotståndlig skulle han inte komma att se ut i uniform. Iväg till bilarna, hem och packa för fiskefärd. När elden var tänd och någon hade kastat ut ett latmete, satt de nio ungdomarna och pratade om framtiden. Kaffepannan med kokkaffe pyste över. En av killarna tog hand om den, lät sumpen sjunka och serverade. Smörgåsar med skinka och ost togs fram. Johan, ja så hette Han, riggade falukorvskivor på spett. Senap gjord på pulver, fick var och en ta efter smak. BIM sa att hon inte tyckte om kokkaffe, men drack. Johans syster sa att hon inte tyckte om korv, men åt. Johan sa att han älskade Schwarzwaldtårta, ingen hade ätit det så de teg.
En av vardagarna efter Midsommar vaknade BIM av röster i lantköket. Föräldrarna och en främmande röst talade tyst. En röst i radioapparaten talade och det lät som om det var något viktigt på gång. En svensk hade just slagit omkull en amerikan och var nu världsmästare i något som många ansåg inte var idrott utan ren misshandel. Ingemar Johansson hette svensken. BIM lade sig åt väggen och somnade om.
Höstterminen började. BIM skulle gå sista året, nian, i läroverkets lokaler. De som valt praktiska linjer hamnade i skolor runt om i staden. BIM hade planer på att fortsätta latinlinjen på Högre Allmänna Läroverket i staden för att senare studera på universitet och bli lärare. En dag i början av september stod en grön bil utanför läroverksbyggnaden. Johan undrade om han fick skjutsa henne hem. Hon skrattade och sa att det nog gick fortare om hon gick de åtta kvarteren, men steg in och hon lät sig köras upp på berget där de drack choklad med vispgrädde. Johan sa att det smakade nästan som hans älsklingstårta. En dag skulle de äta en sådan tillsammans.
Johan fortsatte att möta henne efter skolan. Morfar hade lång, brun överrock, tunna skor och en slips som kallades bolo, en rem runt kragen som drogs åt av ett slags spänne. BIMs mamma presenterade sin dotter, Britt-Marie. Morfar, mormor, moster och två kusiner gjorde sällskap hem till moster. BIM och Johan gick ut på stan och hittade ett café som serverade Schwarzwaldtårta.
Kerstin B Lindgren Täljstensvägen 24 894 40 Överhörnäs 070-3729816 kbl@kbl.se