Eva tog trapporna i dubbla steg, på väg upp från badrummet i källaren. Hon skulle äntligen få träffa Anders på tu man hand, de skulle gå på bio och se 2001.
I dörren mötte hon mamma som sträckte fram handen med några slantar i. Hon bad Eva kila ner och köpa polletter. När Eva kom tillbaka stoppade hon polletterna i mätaren. Mamma blev tacksam för att gasen aldrig hann ta slut.
Maten var strax klar så Eva skyndade sig att torka sitt hår med hårtorken och borsta det så rakt som möjligt. När pappa kom hem strax efter fem, satte de sig och åt. Panerad fisk, skuren i bitar från fruset block, kokt potatis, sallad med den goda salladsdressingen, en vanlig tisdagsmiddag. Pappa hjälpte till med disken så Eva smet in till sig. Spray under armarna och lite svart på ögonfransarna med hjälp av mascara från en kaka som hon gav ett litet spott för att fukta, drog borsten några tag innan hon förde upp den mot ögonen.
Med egenhändigt sydda byxor och en rundhalsad pullover under täckjackan gick hon sen till sitt möte. Anders stod redan i hörnet som de bestämt dagen innan. Tillsammans gick de sen hand i hand ner till bion. Där köpte Eva en Gammeldags blandning och Anders valde en påse M.
Efteråt gick de till Konditori Kungstornet för en kopp kaffe och delade på några cigaretter ur ett mjukt paket Prince. För att inte lukta rök tog Eva en halstablett ut sin ask Tenor. Hemma vid porten pussade Anders henne godnatt. I skolan skulle de knappt titta på varandra trots att de flesta på ungdomsgården visste att de var ihop.
En eftermiddag när Eva satt med läxor i sitt rum ringde telefonen, den grå Dialogen som stod i hallen. När hon reste sig kände hon att håret fastnade i en knappnål vid en idolbild. Ajdå, det blev en lite reva i tapeten. Hon svarade som vanligt med det tvåställda, sexsiffriga numret. Men hann inte bli färdig för Mia överröstade henne med;
– Ska vi inte åka till Mallorca på sportlovet? som avslutades med hennes klingande skratt.
Mia hade sett annonsen från det danska reseföretaget Spies. Att man kunde flyga charter för 200:- lät ju otroligt.
Mia var Evas bästa vän. Hon var spontan och hittade ofta på galna grejer, men just detta sa föräldrarna naturligtvis nej till när de väl vågade fråga. Flickorna hade lärt känna varandra under sina somrar på landet. Under vinterhalvåret bodde de långt ifrån varandra så de pratade mycket i telefon. Med de vuxnas hjälp bestämdes en resa till Umeå istället. Med sovtåg till Mias farfar.
Flickorna träffades en eftermiddag på stan för att planera resan. Mötesplatsen var T-Centralen som vanligt. Mia kom med T-banan från Bandhagen och Eva promenerade ofta från Vasastan. Biljetten kostade ju en krona! Flickorna började direkt babbla och när de gick över Plattan skymtade de Stoffe och Kenta som sen blev huvudpersoner i dokumentärfilmen Dom kallar oss mods.
I Umeå hade de ganska roligt ändå, de bodde i rummet och farfar sov i köket. De fick sköta matlagningen och då fantiserade de hur roligt det skulle kunna bli att bo ihop när de blev äldre.
De fnissade åt gamla farfar som hörde dåligt. Vid kiosken träffade de traktens ungdomar och blev kompis med Leffe, Matte och Gun. De gjorde ungefär samma saker som de själva, gick på ungdomsgård, lyssnade på popband, spelade flipper och kort, oftast skitgubbe. Största skillnaden var att man åkte spark här uppe.
Intresset för killar var stort, man blev ihop och gjorde slut utan någon större dramatik. I Bildjournalen fanns en bildnovell som de följde. Eva och Mia brukade skriva små kärleksnoveller och läsa för varandra i telefonen. Då hände ibland att Evas pappa kom in och sa att det fanns andra som ville komma fram på linjen.
På lördagarna när Eva slutat jobbet i Konsum, snabbade hon sig hem för inspelningen av Tio i Topp som började tre. Hon ville inte missa några nya låtar som kunde komma upp. Till det använde hon en rullbandspelare av märket DUX och hon var mycket noga med att inte missa något intro. Kvällstoppen som sändes på torsdagskvällar spelade låtar från försäljningslistan så där kunde man höra andra låtar. Kersti Adams Ray höll i det programmet. Tio i topp leddes av Carl-Eivar och Eva hade en gång varit med i en direktsändning. Hon tyckte att han såg så löjlig ut när han sprang omkring med en leksakskulspruta medan publiken skulle rösta med sina mentometerknappar.
En lördag fyllde Eva 15 år men nåt kalas ville hon inte ha. Mia och några kompisar hade planerat att istället gå ut på kvällen. Mia kom redan på eftermiddagen och hade med sig en singel i present. Det var Jeff Beck med Love is blue Den spelade den om och om igen. När de sen gick ut tog Eva på sig mockajackan – pappas avlagda hon hittat på vinden – och de nya mockaskorna från Mantovani. I Lunden mötte de sina kompisar som hade förberett kvällen med att gömma några burkar mellanöl. Tjejerna hade väldigt skojigt. Sen larvade de sig ner på stan till ungdomsgården 4:an. Vakten tittade misstänksamt på dem och kände på kläderna så att de inte hade med sig något in. Eva passerade jukeboxen och satte på The Letter med Box Tops. Fortsatte in till serveringen och köpte två lösa cig för 50 öre. Ett band stod på scenen och tjejerna dansade tillsammans och hade jättekul. Vilken födelsedagskväll! När kvällen närmade sig midnatt följde de Mia till tunnelbanan och promenerade sen hem till kvarteret.
Under vårterminen var det några som gick och läste. Eva tyckte det lät fånigt att man måste konfirmera sig för att få en moped. Tjejerna önskade sig smycken, lika fånigt det. När Mia berättade att hon skulle åka på konfirmationsläger blev Eva ledsen. Mia var ju den enda kompisen på landet. Mamma hittade en sommarkurs i kyrkan nära deras landställe som Eva då anmälde sig till. Dit var det lite bökigt att ta sig, så för att underlätta resan fick hon låna pappas moped. Hon kände sig tuff och imponerade på killarna, trots att det bara var en gammal Monark. Eva blev aldrig frälst utan mopeden blev det bästa minnet från de veckorna.
När sommarlovet tog slut började flickorna nian och båda fick nya kompisar i skolan. Eva och Mia sågs inte lika ofta. De umgicks på var sitt håll. Eva var på speedway på Stadion och spelade bowling med gänget. På lördagskvällen när det inte var FF hos någon hade hon ibland besök av en kille och då lyssnade de på Midnight Hour, Light my fire med Doors spelades ofta. Mot slutet av året såg hon filmen Bullit med Steve McQueen! Han var så snygg!
På hösten fick Eva ett nytt lördagsjobb, på Åhléns. Mellan 11-19 jobbade hon och tjänade drygt
5 :-/timmen. Det blev en bra peng. Packhjälp stod det i arbetsboken men det var sällan nån behövde den hjälpen. Istället blev ungdomarna beordrade att hämta in kundvagnar som lämnats i garaget. Alla måste stämpla in när man kom och ut när man gick.
På Evas gata bodde en kille på bottenvåningen. Han hade ofta fönstret öppet och Eva fick en känsla av hur det kunde bli när man flyttat hemifrån. Musik hördes ut och en jättelik affisch syntes på väggen – till skillnad från Evas Elefantbilder från Bildjournalen – på en snygg kille, i basker. Senare fick Eva veta att det var Che Guevara. Politik var inget som Eva och hennes kompisar talade om. Hon kände vagt till Grupp 8, Kårhusockupationen, Vietnamkriget och FNL-rörelsens röda knappar syntes väl. Själv kände hon sig liten i sammanhanget. Nere vid tehuset Tetley i Kungsträdgården trivdes hon då fick hon chans att kolla in de äldre, studenterna och avundades deras tillvaro.
På nyårsafton det året gick hon ut och firade med kompisar. Först gick de på ett kondis där man kunde beställa vin. Kvällen avslutades på Sunside, där flera band spelade på de olika våningarna. Inga stora, välkända utan mest lokala band. Nästa alla kände nån som spelade i ett band. Ville man gå ut och lufta sig fick man en stämpel på ovansidan av handen som sen lyste blått när man visade den under en lampa. När de varandra hem på det nya året tänkte Eva på vad mycket roligt hon hade framför sig. Om några månader skulle hon fylla 16 och i morgon skulle hon ringa Mia.