Resan
”Sluta!”
”Upp o hoppa, Pia! Det är lördag och du ska städa ditt rum.” Jag kikar fram bakom täcket och ser mamma stå på trösken.
”Men jag går upp tidigt varje dag till skolan. Nu är jag ledig och vill sova.”
”Nej, ”säger hon bestämt och drar av mig täcket.
Luften sveper kallt runt min kropp. Jag kryper ihop och skjuter upp axlarna.
”Ge mig täcket, snälla. Jag kan städa, ska bara dra mig en stund till. Jag lovar.” Mamma knycker till med huvudet och lämnar mitt rum. Det var hennes sista svar.
Jag masar mig upp och sätter mig på sängkanten, tittar runt i mitt rum. Veckans kläder hänger på skrivbordsstolen, en del har ramlat ner på golvet. Skolväskans innehåll ligger över hela skrivbordet. Mattan är hopknölad i ena hörnet. Med ett leende minns jag hur jag dansade framför spegel till Wedding och sjöng med hopprepet i handen. Jag drar min gula korta klänning över min trötta kropp.
”Du ska byta lakan i sängen också. Kom ihåg det.” Mammas röst från köket ekar i huvudet på mig.
Jag sjunker ihop. Hur ska jag orka? Varje lördag är det samma sak. Med försiktiga steg går jag ut på toaletten, sätter mig ner på toalettstolen med en duns och blickar ner på trosorna. Nej, inte det också. Fan, måntan. Tankarna far i väg på vad jag hörde i skolan igår. En tjej i parallellklassen hade inte fått sin mens och var rädd för att vara med barn. Kanske ska jag vara glad att jag har fått mensen i alla fall. Fast jag har ju inte gjort det där, legat med en kille. Undrar när det blir? Min första kyss fick jag i åttan. Av Robert. Hans mjuka, tjocka läppar tog ett stadigt grepp om mina och sedan kom tungan som en slingrande orm in i min mun. Alla tjejkompisar hade sagt att det var så mysigt. Jag vet inte det.
Jag sträcker mig efter bindorna på hyllan strax bakom mig och sätter den på plats, tjock och otymplig. När kan man börja med tamponger? Monika, min kompis har redan börjat med det. Kanske ska fråga om jag får en av henne att prova med. Det smärtar till i magen och jag böjer mig framåt, måste ha en magnecyl. Vid medicinskåpet tar jag fram en tablett och tittat bedjande på mamma. Kanske kan jag slippa städningen. Men hon skakar på huvudet med en nedlåtande syn.
”Glöm inte att ta ut mattan och häng den på piskställningen på gården.”
”Först frukost, sen städning,” säger jag med en trevande övertygelse.
Jag rör ihop kakao och socker i koppen. Med varm mjölk, blir det en härlig chokladdryck. Doften sprider sig köket. Ostfranskan passar bra när jag doppar den i chokladen.
Jag sätter i gång med att röja undan alla kläder, slänger allt i tvättkorgen. Enklast så. Sätter mig på stolen, plockar ihop skolböckerna. När jag lyfter den understa boken sticker ett vikt papper fram. Brevet från Carina. Min gamla bästis. Hon flyttade i femman, 60 mil bort härifrån. Jag ser dagen framför mig som om den var igår. Vi stod utanför skolan och höll om varandra så hårt, ingen av oss ville släppa taget. Tårarna rann nerför våra kinder. Till slut fick våra föräldrar försiktigt dra isär oss medan vi lovade att alltid skriva till varandra.
Brevets tre sidor ögnas igenom igen. Jag ser aldrig mig mätt på det hon skriver till mig. Det handlar om hur hon lever sitt tonårsliv där hon bor. Ganska olikt mitt. Hon har tagit sig in på festivaler, fast hon är för ung. Sminkar sig mycket mer än mig, alldeles svart runt ögonen. Bara tanken på att fråga mamma om något sådant får det att knyta sig i magen. Sen får hon vara ute till elva på kvällarna. Carina bor ensam med sin mamma. Inga syskon som håller ett öga på henne. Själv har jag tre äldre syskon. Tänk och få leva som Carina. Vilken frihet.
När jag kommer till sista sidan läser jag hennes erbjudande åter igen. Hon vill att jag ska komma till henne på sommarlovet. Tänk att få träffa henne efter så många år. Jag ler och drömmer mig bort för en sekund.
Det knackar på dörren. Där står min bror.
”Hej. Du får den här.” I handen håller han en singelskiva. ”Jag köpte den igår, men den var inget bra.” Det är mitt favoritband, Bee Gees. Hjärtat bultar hårt när jag sträcker mig för att ta emot den.
”Tack, säger jag med ett leende. ”Jag ska genast spela den.” Bestämd vänder han om och går till sitt rum.
Min bror är fem år äldre och har ett jobb. Varje lördag går han till stan och handlar. Ofta kommer han hem med en skiva. Jag förstår att han köper den åt mig, även om han alltid låtsas att den är till sig själv. Sen säger han ”den var dålig” eller ”jag har tröttnat på den”. Och ger den till mig. Det spritter i hela kropp av glädje när jag ska spela skivan på min radio. Jag fäller upp locket lägger in den på plattan, för pickupen mot skivans kant och släpper försiktigt ner nålen. Massachusetts ljuder ut i rummet.
Jag lägger brevet i skrivbordslådan. Att prata med mina föräldrar om resan får vänta till lite senare. Till rytmen av musiken dammsuger jag golvet och med hjälp av skurtrasan tvättar jag snabbt av det. Snart kommer mammas hökögon in och undersöker hur noga jag har varit. Bäst att hämta dammtrasan också. Jag spelar skivan tre gånger, sjunger tyst med i refrängen.
Med mattan under armen springer jag nedför trappen och hänger upp den på ute på piskställningen, slår rejäla slag med mattpiskan så dammet virvlar runt i luften. Tillbaka till mitt rum, en doft av såpa möter mig. Jag breder ut min bruna matta. Nöjd och stolt vänder jag mig mot sängen. Kommer precis på att jag har glömt att byta till rena lakan. Snabbt och rutinmässigt är jag klar med min säng, med ett blommigt överkast och orange kuddar.
Mina tankar om resan till Carina kretsar i mitt huvud. Om jag får åka till henne, skulle jag vara den lyckligaste tonåring i världen. Jag går ut till köket. Det doftar ljuvligt från falukorven i ugnen. Mamma mosar potatisen fluffigt med potatisstöten. Jag dukar fram tallrikar på köksbordet.
Väl vid middagsbordet bestämmer jag mig för att fråga om resan.
”Jag fick brev från Carina igår. Hon frågar om jag kan komma till henne i sommar.”
”Det går ju inte. Du ska ju sommarjobba i sommaren, säger mamma.
”Det är långt bort. Hur ska du ta dig dit?” undrar pappa lugnt. Mamma spänner ögonen i honom.
”Jag börjar jobba först två veckor efter skolavslutningen. Jag kan åka tåg till henne.” Mina händer darrar så jag lägger dem i knät. Jag flämtar efter luft. ”Jag tänkte om jag får låna av er. Sen när jag får min första lön…” Mamma sätter upp en hand och skakar på huvudet
”Stopp nu.” Pappa tar mamma på axeln. ”Det här är ett bra tillfälle för henne att klara sig själv. Ungdomar är så bortskämda nu för tiden.” Mamma suckar.
”Så jag får låna pengar?” Jag kan knappt sitta still på stolen. ”Så jag får åka till Carina?” Mitt hjärta tar ett glädjeskutt i bröstkorg. Mina föräldrar tittar på varandra och nickar. Jag slänger mig runt deras halsar.
”Men du måste sköta dig. Vara artig och hjälpa hennes mamma. ” Mammas bestämda och min med neddragna ögonbryn visar sig igen.
Jag äter snabbt upp den kalla maten och ställer tallriken i diskhon. Inne på rummet börjar jag skriva ett brev till Carina. Jag kan knappt hålla i pennan, så mycket darrar händerna. Bokstäverna blir lite kantiga. Till slut viker jag ihop brevet och stoppar det i kuvertet. Det pirrar till i magen.
Nu gäller det bara att posta det.
Skolan är slut. De sista veckorna har jag knappt kunnat koncentrera mig. Tur att betygen redan var satta. Jag har räknat dagarna, sedan timmarna.
Nu står jag med biljetten i handen. Jag håller ett stadigt grepp om den. Resväskan står bredvid mig, tung och fullpackad. Ett högtalarutrop hörs över perrongen.
Förväntan virvlat runt i kroppen när tåget börjar rulla. Mot friheten. Jag har några timmar framför mig innan jag är där. Men vad gör det, när jag ska få träffa Carina och smaka på hennes tonårsliv.
Framför mig väntar något nytt. Ett nytt äventyr. Ett nytt liv, om så bara för några veckor. Nu är jag nog den lyckligaste tonåring i världen.
Jag ler för mig själv.
Äntligen är jag på väg.