”Kolla!” Indra drar upp tröjan.
” Men guuu´!” utbrister jag och blåser en bubbla som smäller över näsan. ”Ser ju skitäckligt ut…helt varigt.” Jag tittar bort.
”Mäh.” Indra himlar med ögonen och smäller några bubblor i munnen. Smack, smack. ”Jag tycker det blev assnyggt.” Hon tvinnar silverberlocken i naveln.
”JO…” Jag drar in magen lite, hoppas att den inte putar i mina nya jazzbyxor. Ångrar att jag åt den där cheeseburgaren på Donken. ”De blev väl bra…”
”Väl?” Indra kastar med tofsen. ”Du är ju ba avis… för att du fegade ur.”
”Mm, kanske.” Jag spanar mot salongen. ”Kommer du?”
Indra trycker den svarta väskan hårdare under armen.
”Okej…skulle vi inte träffa dem här?”
”Joo, men Sara sa att de skulle komma sen.” Jag tar upp mobilen ur handväskan. ”Asså kolla mitt nya skal…”
”Meh, assnyggt! Asså guu! Visste inte att det fanns blå.” Indra tar min mobil och väger den i handen. ”En 3310a va?”
”Mm, fick den av pappsen.” Den svartvita skärmen lyser i foajens dunkel. Jag spärrar upp ögonen. ”Helt sjukt.” Vi fnissar så hysteriskt att jag hoppar till av ett harklande ljud precis intill.
”Men gullis! Heej!” Både Indra och jag kväver nästan Sara när vi kastar oss om hennes hals.
”Vad fiin du är!” säger jag och drar i hennes topp, precis i glipan över brösten. ”Wow, de ser ju enorma ut i den här.”
Sara fnittrar och vrider på sig. ”Tack, fick den av Dejan igår.” Hon trycker sig mot Dejans breda överkropp. Den åtsittande tröjan smiter runt hans svällande biceps. ”Visst älskling?”
Sara tindrar mot Dejan med kajalinramade ögon. De svarta strecken ligger som två larver intill hennes ögon. ”Vi firade en månad igår.” Hon puffar honom på armen. ”Åt på Rosalies. De var såå gott.” Sara och Dejans ansikten försvinner och de blir upptagna av varandras munnar.
Indra och jag står kvar en stund och kollar sen på varandra.
”Vi går före,” säger jag mot deras virvlande tungor och rycker sen på axlarna. Deras smaskande får räcka som svar. ”Vilken tönt,” sa jag och kastade en menande blick mot Dejans Adidasbyxor, en av knapparna mitt på låret har knäppt upp sig och Saras hand var precis på väg att knäppa upp en till.
”Tror du att de har legat?” Frågan landar tungt i magen.
Jag skakar intensivt på huvudet. ”Nää…” Rösten låter tunn. Klumpen i magen växer.
Indra rotar lite i sin handväska. ” Fatta att Sara skulle ta med honom ikväll.”
Jag skakar på huvudet och knycker med nacken så tofsen sveper över axeln.
”Jag veet. Vilken toffel han är asså…hur kan man vilja hänga med oss?” Jag stoppar ner mobilen i väskan. ”Fatta att hon lät honom boka biljetterna…” Jag suckar demonstrativt.
”TRE timmar på första raden…fatta vilken nackspärr!” Jag vrider huvudet som om det har gått av redan. ”Vi kommer att se ut som de där Magictöntarna.”
Indra och jag letar upp våra platser i biodunklet och slår oss ner på raden längst fram.
”Asså, vilka skitplatser.” Sara himlar med ögonen och räcker över popcornen. ”Här, håll.” Jag passar på att smaka några av popcornen när hon inte ser. Rätt åt henne.
”Har du hört förresten?” Indra spärrar upp ögonen.
”Nej?” säger jag, mest för att vara snäll.
”Jag satt hemma hos pappa då. Du vet hans nya flickvän, hon den där blonda?” Jag nickar för att bekräfta att jag hänger med. ”Hon sa att det var terrorister.” Indra pillar intensivt med håret.
”Terrorister?” upprepar jag och något fladdrar till i magen. ”Vad är det?”
Indra tvinnar en ljus hårslinga mellan fingertopparna. ”Asså, jag är inte helt säker, men… tror att det är någon som typ förstör saker…” Hon nickar ivrigare nu. ”Typ tar folk och så…”
”Snackar ni om tornen?” Dejan och Sara tryckte sig förbi och slog sig ner på sina platser. ”Helt sjukt asså.” Dejans axlar snuddar vid mina när han trycker sig ner intill mig.
”Farsan sa att det var såna där Talibaner.” Sara sträcker sig närmare mig och viskar högre. ”Tänk om de kommer hit?” Jag sneglar på deras sammanflätade händer i Saras knä. Tyngden i magen skaver.
Tar på mig lite mer Idominsalva och plutar med läpparna mot henne. ”Han ba, vi tar allihopa,” skrattar jag och försöker härma vår svenskalärares dialekt. Det går nog så där, för de andra kollar på mig som om jag var någon slags freak.
”Men Sofia,” sa Indra och puffar till mig på armen. ”Sluta vara så störd hela tiden.” Hon fnissar och kastar in några popcorn. Min hand snuddar vid Dejans när han räcker över sin godispåse mot mig.
”Vill du ha?”
Jag skakar på huvudet och dricker lite av min läsk i stället. Vilken wannabe asså.
”Asbra, men nu börjar det,” hyssjar Sara och drar med fingret över sina ditmålade ögonbryn. Jag fattar inte hur hon orkar raka bort dem varje dag, men det är faktiskt rätt snyggt. Men sen är det ju också hon som lyckats haffa den snyggaste killen i stan. Indra och jag får nöja oss med att tråna efter killarna i parallellen ett tag till.
Vi kollar på filmen under tystnad och käkar våra popcorn.
”Asså, vad tyckte ni?” sa Indra när vi går ut från bion.
”Mäh.” Jag stannar mitt i steget och krockar nästan rakt in i Dejans page som fladdrar högt över mitt huvud. ”Akta. Miffo.” Det sista viskar jag lite tystare och byter ett menande ögonkast med Indra. Han är så himla mycket i vägen.
”Jo…den var väl okej,” svarar jag och pillar bort lite popcornrester med tungan. Jag säger det sista och kastar med tofsen. ”Min buss går nu. Ses.”
Jag kramar Indra hårt. Sara får mer som en klapp. Dejans arm över hennes axel hindrar igen.
”Älskar dig… vi har på oss de gråa imorgon.” Indras läppar lämnar ett ljusrosa märke på min kind. Hon är bara så bäst.
”Har ni shoppat på Savann igen?” Sara trutar lite med munnen och sneglar mot Dejan. Han har fullt upp med att dra i sin lugg och att spegla sig i skyltfönstret. ”…utan mig…”
Sara och jag byter en menande blick innan jag ger dem båda en slängkyss och kutar till bussen. Allt var så mycket enklare nyss.
Min mobil durrar till och jag plockar upp den ur handväskan. Ett sms från mamma lyser på skärmen.
Mamma: På väg hem älskling?
Jag: Mm, filmen var asball. Legolas, asså jag döör.
Mamma: Vad roligt att höra. Jag hämtar dig vid bussen sen. Puss.
Jag klickar bort konversationen och spelar en stund på vägen hem. Den lilla ormen jagar hungrigt sina små pluppar innan batteriet varnar för att ta slut. Jag plockar fram min Discman i stället och trycker fram Shaggys underbara röst. Jag får gåshud när han sjunger. Girl, you’re my angel, you’re my darling angel. Framlyktorna från mammas bil lyser upp stigen när jag kliver av bussen.
”Hej älskling.” Mammas kram är varm och hård.
”Hej.” Jag knäpper fast säkerhetsbältet och drar in hennes doft. ”Vad gott du luktar.”
Mamma fnissar till och sniffar på sin handled. ”Tack gullis. Men berätta nu om filmen.” Hon blinkar ut från parkeringen. ”Är det i klass med Harry Potter eller?” Jag nickar ivrigt. ”Bättre till och med. Sjukt bra effekter. Jag ba satt så här hela filmen.” Jag glor på mamma med uppspärrade ögon.
Hennes skratt smittar av sig.
”Men sjukt störigt att Sara ska dra med sig den där Dejan överallt.” Jag tittar ut genom bilrutan. ”Det går liksom inte att prata med Sara när han är med.”
”Mm…” svarar mamma. ”Jag förstår att det är jobbigt.” Hon kramar om min axel och stänger av motorn. ”Det blir oftast så när en kompis träffar någon. Man känner sig lite utanför.”
Jag nickar och tyngden i magen smyger uppåt mot halsen. Med handryggen torkar jag mig i ögonvrån. Stapplar ur bilen för att sedan snubbla till. ”Men att datea någon som man träffat på Lunar, det är liksom så pinsamt…”
”Gick det bra?” Mammas arm är snabbt där och fångar upp mig.
”Skitskor,” väser jag och sparkar av mig mina nya svarta skor på hallgolvet.
”Jag vill inte säga det, men…jag sa ju att Buffalo inte var något att ha,” skrattar mamma och föser undan mina gigantiska platåskor med foten. ”De ser ju helt galna ut.”
Vi fnissar unisont.
När jag ligger i sängen och kollar på affischen som föreställer Brians rödblonda huvud slår insikten mig. Alla sa att världen skulle förändras efter det som hände i Göteborg i somras. För mig började det redan när Sara tog Dejans hand.