En skoldag 1970
Carola! I bara trosor och bh. Hon är så svindlande nära mig nu. En kyss! Och nu rör hon .. Åh! Som jag har..
-Upp och hoppa! Det är dags för frukost!
Jag väcks från min djupa sömn och heta erotiska dröm, till ett yrvaket och upphetsat tillstånd. Men jag inser snart att det bara var en dröm. Igen. Då drar mina dystra morgontankar i gång i vanlig ordning: ”Åh nej! Är det redan dags att gå upp? Varför ska jag behöva det? Livet är meningslöst. Vad har jag ute i världen att göra?”
När jag till sist får upp ögonen, då har mamma redan försvunnit ned till köket. Jag tittar ut genom pojkrummets lilla fönster. Solen skiner och igår fick björkarna musöron. Det är vår. Jag hör nere från köket vad lillebror vill prata om idag.
-Mamma, ska vi också köpa färg TV?
-Det har vi inte råd med.
-Men mamma!
En färg TV, vov, det vore något! Faster Ingrids familj har köpt en. Tänk att få se fotbolls VM i färg, häftigt, men det lär inte bli så.
Ännu en trist skoldag. Suck. Få se nu, vilka böcker är det som ska med? Vad är det för veckodag? Just det, onsdag. Aj då, då har vi religion, skrev jag ned läxans rubrik? Det är bara att hoppas på det. För Bruttas blir galen om han upptäcker att jag inte ens vet vad läxan handlar om. Och sedan är det tyska med rödskägg och allt det där krånglet med das, der och die. Tyska är verkligen ett krångligt språk.
Men jag överlever skolan idag också. För det har jag gjort nu i snart nio år. Sedan högstadiet började har min skolleda tilltagit. Jag sitter mest och drömmer på lektionerna. Fast att jag vet att det är galet. Jag som är så opraktisk, jag borde anstränga mig mer, göra läxor. Försöka få bättre betyg. Men jag kommer aldrig längre än till den tanken. Ids inte.
Det är tur att Krister går i min klass. Tack vare honom har jag någon som jag kan prata med. Vi brukar gå runt ute på skolgården på rasterna och spana på de snygga tjejerna. Det är flickor som vi mycket väl vet att vi inte har chans med. Men vi kan bara inte låta bli. För min del tror jag inte att jag har någon chans alls med en tjej. Men det får inte ens Krister veta något om.
Men det är inte bara problem med skolan. Handbollsturneringen är spännande och mitt lag leder serien. Och det är ju idag vi kan avgöra! Den tanken får mig att ta mig upp ur sängen. Framför badrumsspegeln konstaterar jag att en ny finne har poppat upp under natten. Man kan bli förtvivlad för mindre. Jag har fått en ny stor varig finne på vänster kind. Ska det här eländet aldrig ta slut? Annars är jag lika ful som jag alltid har varit. Jag får försöka stå ut med mina skrynkliga brottaröron och min klumpiga näsa. Men det värsta är den äckliga vårtan under hakan, den som det växer långa svarta hår på. Den måste jag få bort, men hur?
När jag har tvättat mig, sätter jag på mig jeansen och en blå nylonskjorta. Sedan går jag ned till köket och äter frukost. Choklad, havregrynsgröt och två skivor sirapslimpa med ost.
-Har du gjort läxan Thomas?
Lillebror nickar bara sitt ja. Numera får jag aldrig den frågan. Det är bra, för då behöver jag inte ljuga. Sedan jag började på högstadiet, frågar inte mina föräldrar mig om läxan. Tuffa killar gör inte läxor. Och så jag då. Jag läser inga böcker alls numera, biblioteket har mist en stamkund. Men jag saknar upplevelsen av att leva mig in i en berättelse. Tänk bara när jag gick i den tropiska solen med Robinson Crusoe på hans västindiska ö och var livrädd för kannibaler. Häftigt! Men nu har jag inte det lugn som behövs för att läsa en bok. Idag handlar mina fantasier enbart om min heta längtan efter att få göra det onämnbara med en tjej. Under sängen i högen med serietidningar, Fantomen och Knasen, gömmer jag ett par nummer av Lektyr och FIB Aktuellt.
Efter frukosten går jag ut och tar fram cykeln. Fy, det är rätt kallt ute. Jag trampar i väg på min blåa Crescent och jag är snart nere på de öppna fälten. Först ett nedförslut ned mot Gavleån och sedan får jag börja trampa. Efter en stund ser jag Valbo centralskolas tegelbyggnader med snedtak. En dyster anläggning där det bara fattas taggtråd. Det var en riktig chock att komma hit när högstadiet började.
Jag lämnar cykeln i cykelstället och börjar gå emot det klassrum där den första lektionen äger rum. Inne i skolan, som har långa tråkiga korridorer och luktar starkt av rengöringsmedel, där går jag fortare. Samtidigt spanar jag oroligt efter killarna från Häcklinge skola. Jag blir lättad när jag inte ser någon från det gänget. De vill gärna ge sig på mig sedan jag i åttan startade ett slagsmål med Glenn. Jag har sedan mellanstadiet avskytt honom för att han alltid retade mig för mitt skorrande ”r” och för att jag var en liten tjockis. Någon liten tjockis är jag inte längre. Därför hoppade jag på honom under en lunchrast och gav honom stryk. Jag var väldigt nöjd med mig själv där och då.
Men efter det slagsmålet tvingas jag att passa mig för grabbarna från Häcklinge skola. För Glenn gick också där. Fast den här morgonen tar jag mig till klassrummet utan problem. Vi har religion, vad var rubriken nu igen? Hjälp! Men jag har tur, Bruttas startar ingen skriftlig genomgång av läxan. Jag lutar mig tillbaks och sjunker in i morgonens erotiska dröm.
Efter lektionen släntrar Krister och jag som vanligt och till synes planlöst, omkring på skolgårdens svarta asfalt. Solen skiner, vilket gör att det börjar bli varmt. Vi har samma slags kläder, blåa jeans och jeansjacka, på fötterna vita basketskor. Mina skor är två nummer för stora, för att växa i, säger mamma. Man skulle kunna tro att det här är en skoluniform, för alla killar på högstadiet har likadana kläder. Fast en del har märkesjeans. Vi går alltid förbi rökrutan därför att där brukar de snyggaste tjejerna hålla till. Jag kanske också ska börja röka? Men nej, det törs jag inte. Pappa blir så arg då.
-Såg du Carola?
-Klart att jag gjorde. Hon är så läcker!
-Eller hur!
Faktum är att enbart av att få se skymten av Carola gör mig upphetsad, hon är så himla snygg. Om jag försökt prata med henne? Jag?
-Är det idag handbollen avgörs?
-Japp! Idag avgörs det om vilket lag som vinner serien. Och mitt lag har chansen!
-Kul! Lycka till!
Mitt handbollslag kallas för SAAB, alla lagen i serien har fått namn från de allsvenska lagen, 1969/70. Idag möter vi Ystad som har flera av killarna från Häcklinge i laget. De låter mig förstå att de inte har förlåtit mig. Men just nu bryr jag mig inte, jag har bara handboll i skallen. Det blir ofta trångt på plan och jag har fått blånaglar under turneringen. Jag är rädd för att strula till det med bollen, så jag vill inte gärna vare sig skjuta eller passa. Men jag och en kille som kallas för Bolle, vi två är långa och därför är vi bra på att blockera skott.
Ystad anfaller gärna där vi två står i lagets försvar. En av deras mer tröga spelare, han lurar vår målvakt ideligen genom att ropa: ”Skjut, Olle” och då gör han det: rätt in i vår blockering. Behändigt för oss och blockeringarna avgör matchen. Gång på gång blockerar vi bort Olles skott. Aj! Den bollen fick jag i nyllet! Det är ändå en tuff match, men när slutsignalen går har vi vunnit matchen och serien!
Jag är mycket nöjd och glad när jag cyklar hemåt. För jag har spelat i ett lag som vunnit sin serie. Härligt! Tillfreds med livet far jag fram på Bäckvägen. Men redan vid Gavleån har glädjen slagit över i moll. För nu blir det ingen mer handboll och jag ska till skolan i morgon också. Och i juni slutar jag nian. Det är en källa till oro. För i höst ska jag gå en ettårig yrkesskola för butiksbiträden i Gävle. Med mina urusla betyg hade jag inte så mycket att välja på. Hur blir det tro? Nya plågoandar? Ska jag jobba i en butik resten av mitt liv? Vill jag det? Nej. Va f-n, jag har ägnat tre år åt att slöa bort min framtid! Vad är det för fel på mig? Komvux finns ju förstås. Men jag är kanske för dum för att klara gymnasiet? Håglöst trampar jag hemåt. Men humöret stiger när jag kommer på att på lördag möter vi grabbar från Bäck Östanbäcks pojkar i fotboll! Då ska de få!