Hon hade just upplevt sin största förändring hittills i livet. Pirret i magen ville inte ge med sig. Hon gick långsamt uppför den branta backen med cykeln. Hon frös lite, trots sommarkvällen. Väl uppe hoppade hon upp på sadeln och rullade den sista biten hem.
Hon tog upp mobilen. Ett nytt sms.
”Har du kommit hem? Saknar dig redan <3”.
Hon log utan att tänka. Tummen vilade över knapparna innan hon svarade ”Jag kom precis hem. Längtar till vi ses igen <3”.
Mobilen gled ner i jackfickan igen. Hon kunde fortfarande känna doften av hans tvättmedel i huvtröjan. Den hade fastnat när han höll om henne lite för länge utanför huset. Hon önskade att hon inte hade behövt åka hem. Hon tittade på klockan, 21:08.
Hon låste upp ytterdörren så tyst hon kunde och som bekant var TV:n igång. Den nya platta LCD-TV:n och det breda kanalpaketet med filmkanaler var mer på än av, sedan de köpte det året innan. Mamma satt i ena hörnet av U-soffan och broderade på årets nya julduk, medan pappa satt i andra hörnet och halvsov framför någon dålig B-rulle på Viasat Action.
Mamma tittade upp från sitt broderi och hälsade.
”Har du haft det bra?”
”Ja.”
Hennes pappa tittade inte ens upp från filmen.
”Är du hungrig, så du vill ha någon macka? Jag gjorde varma mackor i ugnen förut och det finns två till dig också som du kan värma i micron om du vill.” sa mamma.
”Tack.”
Hon gick ut till köket och värmde mackorna som väntade på henne i kylskåpet. Två minuter senare satte hon sig bredvid sina föräldrar i soffan med varma mackor och ett glas kallt Oboy. Hennes mamma lade ner broderiet och tittade granskande på henne. Mamma log mot henne och hon log tillbaka innan hon började äta.
Hon ställde ner allt i diskmaskinen och gick ner till källaren där hennes rum och familjens stationära dator fanns. Hon startade den och snurrade några varv på stolen medan den långsamt startade upp sig. MSN-loggan poppade upp längst ner till höger och hon visade sig som online. Tre namn var online, men inget av de namnen hon ville. Han med det stora H:et var inte inne. Varför inte? Vad gjorde han? Hon trodde att han kanske skulle vänta på henne här när hon kom hem. Hon tittade på sin mobil. Inget sms heller. Hon startade The Sims 2 medan hon väntade. Fläkten i datorn började surra. Den gröna diamanten snurrade över laddningsskärmen. ”Laddar kläder…”, ”Laddar personligheter…”, ”Laddar relationer…”. Hon log snett. Om ändå människor fungerade likadant.
I spelet bodde en familj i ett stort hus med vita fönster. Mamman log när barnen kom hem från skolan. Pappan grillade i trädgården. De åt middag tillsammans nästan varje kväll. Om någon blev ledsen räckte det med ett klick. Ett samtal. En kram. Några sekunder senare var den gröna mätaren full igen.
Om livet ändå hade haft en pausknapp…
Ett pling hördes i bakgrunden från MSN. Hon tryckte på Ctrl+Alt+Delete för att komma till skrivbordet. Hans namn lyste plötsligt grönt.
”Hur gick det hemma?”
Hon stirrade på meddelandet. Fingrarna vilade över tangentbordet.
”Bra”, skrev hon. Hon suddade. ”Som vanligt”, skrev hon istället.
Hon hann precis trycka på Enter innan pappans tunga steg hördes i trappan. Hon minimerade chatten och tog upp Sims igen.
”Jag måste kolla en sak. Akta på dig.”, sa hennes pappa trött och besvärat.
”Vad behöver du kolla?” frågade hon. Mest för att veta om hon skulle ändra sin onlinestatus och spara spelet.
”Skit du i det. Flytta på dig. Det är inte som att du betalar för den här datorn!” fräste pappa.
Hon blängde surt på honom, stängde ner allting utan att hinna säga hej då och drämde igen dörren in till sig. Hon hörde hur pappa satte sig vid datorn och började sina långsamma tryckningar på det högljudda tangentbordet. Ilskan kokade inuti henne. Vilken jävla idiot! Hon tog upp sin mobil och tog fram pojkvännens namn för att skriva ett sms. Hon kunde knappt se knapparna för att tårarna rann nerför kinderna av ilska. Hon orkade inte försköna situationen. ”Idiotjäveln va tvungen att ha datorn, förlåt att jag inte sa hej då. Jag vill bara tillbaka till dig!”. Tio minuter senare fick hon svar. ”Ok. Vi hörs imon istället. Sov så gott. Jag älskar dig <3”. ”Jag älskar dig <3”, knappade hon snabbt tillbaka. Ett sms om att hon bara hade 10 fria sms kvar kom. Det var bara den 26:e denna månaden. Det skulle dröja sex dagar innan hon fick 500 nya fria sms.
Hon startade sin egen TV och DVD-spelaren med den film som satt i. Hon orkade inte bry sig om att byta till någon annan just nu. Warner Bros-loggan tonade fram innan texten visade: Harry Potter and the Order of the Phoenix. Hon lät filmen börja. På skärmen var Harry upprörd och ingen verkade förstå varför han var arg. Hon höjde ljudet ett snäpp till.
Hon hade äntligen börjat slappna av när dörren plötsligt öppnades. Ingen knackning, bara handtaget som trycktes ner och dörren slogs upp. Hon sneglade på dörren och tillbaka till filmen innan den var helt öppen. Pappa stack in huvudet.
”Nu är jag klar.”
Hon svarade inte. Han stod kvar och suckade. ”Jag är klar”, med något högre tonläge ifall hon inte hörde första gången. Hon svarade fortfarande inte. Sedan kom den där meningen hon hade hört hundra gånger tidigare.
”Måste du vara så förbannat komplicerad hela tiden?”
Han hade nästan hunnit ut genom dörren innan han vände sig om.
”Och kom ihåg. Det där är inte din dator.”
Dörren stängdes hårt. Stegen försvann uppför trappan. På skärmen fortsatte Harry att kämpa mot en värld som inte verkade vilja förstå honom. Hon drog täcket tätare omkring sig och lät filmen fortsätta.
Om några dagar skulle sommarlovet vara över.
Hon visste inte då att detta var en av de somrar hon aldrig riktigt skulle lämna bakom sig.