Han såg ut som Malborough man. Käken var fyrkantig, ansiktet fårat och ögonen mörka. Andrew var minst tjugo år äldre och han tittade rakt på mig flera gånger under middagen. Det fick mig att rysa av välbehag. Märkte de andra? Det struntade jag i.
***
Andrew hade följt med pappa från jobbet. De kom försent till midsommarlunchen. Håkan, Birgitta och mamma hade redan börjat med drinkarna. Screwdriver – vodka och apelsinjucie.
”Var det så smart att ta med honom hit”, viskade Birgitta till Håkan. ”Med tanke på Annika.”
Jag hade ingenting emot att han var här, men mammas rygg var rak och rörelserna irriterade.
”Du är sen”, väste hon. ”Du kunde ha ringt!”
”Det var mer att göra än jag trodde”, sa pappa urskuldande. ”Och jag tyckte inte att han skulle sitta ensam på midsommarafton.”
Mamma vände sig mot Andrew och fyrade av ett leende.
”The more the merrier”, sa hon. ”Come on Andrew, I will introduce you to the others.” Hon föste honom ut mot altanen.
Andrew stannade mitt i dörren när han såg mig.
”You must be Annika? Bengt has told me so much about you.”
***
När jag sträckte mig efter potatisgratängen lutade han sig samtidigt fram för att ta. Våra fingrar snuddade vid varandra. Jag drog tillbaka mina som om jag bränt dem på formen. Han log och sköt över gratängen till mig.
”Please, after you.”
Kände han hur gott jag doftade av Fenjals body lotion och Jane Hellens schampo? Jag var glad att jag hade ansträngt mig, fast jag inte fick åka in till Sannas fest.
Mamma puffade till håret och såg sig omkring runt bordet. Hade alla något i glasen?
Håkan var pinsamt dålig på engelska, men verkade inte bry sig.
”Skål, as we say in Sweden, Andrew. Skål för the swedish girls. Eller hur Bengt, blonde and beautiful!”
”Men sluta larva dig”, sa Birgitta. ”Vill du ha hjälp att duka av Mickan?”
Mamma skakade på huvudet.
”Nej, det går snabbt. Sitt du kvar och håll killarna sällskap så länge.”
Birgitta nickade, tände en cigarett och drog ett djupt bloss. Hon blåste röken rakt mot Andrew. Var det ett sätt att flirta? Hon var ju för gammal för Andrew. Märkte hon inte att han tittade på mig?
”Annika, hjälper du mig i köket?”
Kanske hade mamma sett.
***
Pappas ögon var suddiga, mammas också. Han följde efter henne ut i köket för att hämta chips. Rösterna som hördes ut var höga och arga. Jag sneglade mot Andrew. Förstod han att de bråkade? I så fall låtsades han som ingenting.
Håkan slog upp snaps i glasen till sig, Birgitta och Andrew. Han tittade på mig.
”Ska du ha?”
Birgitta stötte till honom i sidan.
”Lägg av. Klart hon inte ska.”
”Äh, hon är ju snart vuxen. Kolla in pattarna.”
”För fan Håkan, skärp dig!” Birgitta slog honom hårt på armen.
Jävla snuskgubbe! Jag ville sjunka genom jorden. Bara inte Andrew hade förstått! Jag höll andan. Andrew höjde på ögonbrynen och såg skeptiskt på Håkan. Sen vände han sig till mig.
”Maybe we should go for a litte walk while people sober up?”
Innan jag hann svara kom mamma ut från köket. Hon var röd i ansiktet och flammig på halsen.
”Men här kommer ju Mickan. Kom och sitt här”, sa Håkan och klappade sig på knäna. ”Här finns plats hos någon som uppskattar din härliga rumpa.”
Jag rusade upp och ut i köket. Fy fan vad pinsamma de var!
Pappa stod framåtlutad mot diskbänken, höll sig hårt med båda händerna i diskhon. Han var vit i ansiktet.
Jag öppnade frysen, drog ut Absolutflaskan och stoppade den under tröjan. Jag gick ut genom köksdörren och runt huset. Mamma hukade över en cigarett, fast hon slutat röka. Birgitta hjälpte henne att tända. Andrew stod upp och stirrade ut i skogen. Plötsligt såg han mig. Jag vågade inte vinka, men det räckte att han sett.
”Maybe we should go for a little walk”.
Marlborough man och jag.
***
Vattnet var spegelblankt. Jag satt i en av solstolarna, dynan var fuktig av dagg. Det brände och rev när den iskalla klara vätskan rann ner genom halsen, förbi lungorna, till magen. En klunk till fick mig att rysa och frusta. När Andrew kom ville jag vara avslappnad och mjuk i kroppen. Jag pressade i mig ytterligare en klunk.
Bröstvårtorna hade styvnat under blusen. Var det av kylan, vodkan eller tankarna på Andrew?
Jag slöt ögonen och lät värmen från alkoholen pumpa ut i blodet.
Hur skulle det gå till när han kom ner hit och såg mig?
Kanske skulle han komma fram till stolen och räcka mig sina händer.
Jag skulle ta dem, och han skulle dra mig upp, ställa mig tätt intill sig.
Hans skulle lägga den ena handen på min höft. Den andra skulle han smyga in under håret och lägga bakom min nacke. Kanske ta tag i mitt hår och böja mitt huvud bakåt, mjukt men bestämt.
Han skulle säga, nej viska, med hes röst.
”I am too old for you Annika …”.
Jag skulle svara viskande, nej, jag skulle tyst lyfta huvudet och skjuta fram mina läppar, lätt särade.
Han skulle stöna och trycka sina läppar mot mina.
Först skulle kyssen vara mjuk, trevande. Därefter skulle den hårdna. Han skulle pressa in sin tunga i min mun, suga tag i min tunga och mjukt, hårt och rytmiskt kyssa mig djupt.
Jag skulle känna hur han tryckte hela sig mot mig, hur min mjuka kropp böjdes mot hans. Hans hårda lår trycktes in mellan mina mjuka.
Hans båda händer letade sig ner, runt min midja, lyfte mig lätt och rörelsen gjorde att jag gneds skönt mot hans hårdhet.
Min andning blev tyngre. Jag visste inte var jag skulle göra av det som sprängde och bultade inuti mig, som ville ut i en explosion.
Men det visste Andrew och han svepte upp mig i sin famn.
***
Jag vaknade av röster som lät högre och högre. Jag reste mig hastigt och tappade nästan balansen. Var kunde jag gömma mig? Sjöboden var aldrig låst, inte nu heller. Det var mörkt och luktade fuktigt. Jag ställde mig intill fönstret för att inte synas men ändå kunna kika ut.
Mamma och Birgitta kom nerför stigen.
Mamma grät så att hon hulkade. Plötsligt slog hon ut med armarna och skrek rakt ut.
”HELVETES JÄVLA KUK!”
Hon sjönk ner på solstolen jag nyss suttit på. Birgitta satte sig på huk intill.
”Visste alla utom jag?”
Birgitta tittade ner på sina fötter.
Mamma jämrade sig. Birgitta smekte henne över håret.
”Alla kvällar han jobbade över.” Hon blundade och skakade på huvudet. ”Fy fan. Då höll de väl på.” Hon dolde ansiktet i händerna. ”Fy fan!”
Hjärtat bultade så hårt att det ville hoppa ur bröstkorgen. Samtidigt var jag alldeles matt och orkeslös. Illamående.
Skulle de skiljas nu?
Jag smög ut och upp på stigen, bakom träden, upp mot huset.
***
I trädgården strömmade A careless whisper ut från vardagsrumsfönstret. Håkan snarkade i hammocken.
Var fanns pappa? Hade han åkt till hon den andra, som han var otrogen med?
Ilskan fick hjärtat att banka hårdare igen. Det var så jävla taskigt mot mamma. Även om hon var jobbig. Det var de förresten båda två. Drack sig sluddriga för ofta, ville kramas och minnas när Sara och jag var små och gulliga.
Kanske var det sig själva de ville minnas.
En hand på min axel fick mig att hoppa till. Andrew stod så nära att jag kunde känna hans lukt. En mörk after shave, cigaretter och en svagt stråk av svett.
”Did I scare you?” Hans hand brände genom blusen. Jag skakade på huvudet.
”I was just going to look for you”.
Han la sin andra hand på min andra axel och såg mig i ögonen. Det sög till i magen och gick bultande glödtrådar från hans händer ner till området mellan mina lår. Benen blev mjuka.
”Are you okay?”, sa han lågt.
Jag nickade stumt.
”Good”, viskade han och smekte min kind.
Jag lutade mig fram och vilade pannan mot hans bröst. Hans armar omslöt mig.
”It is not easy, is it.”
Jag svarade inte. Vi stod så en lång stund.
”We’ll go now”, sa han och sköt mig ifrån sig. Han tittade forskande på mig, som om han sökte min bekräftelse.
”Yes, we’ll go now.” Jag nickade när jag upprepade hans ord. ”Men vart? Hem till dig?”
Andrew stelnade till, rynkade pannan och tog mig i sin famn igen.
Men kramen var inte pockande, inte krävande. Det var en mjuk tröstkram. En sån Birgitta gett mamma på stranden.
”You will stay here. But Bengt and I will go to my place. He is in the cab at the front, waiting for me.”