Sista lektionen
Vägen framför henne blir smalare och smalare. Väggen kommer närmare och närmare.
Det finns ingen annan utväg.
Framför mig ligger pappret med de första obligatoriska meningarna på en uppsats som ska skrivas. Vägen framför henne blir smalare och smalare. En jättekonstig början, och nu ska vi skriva fortsättningen. Jag tuggar på blyertspennan, och blickar ut över klassrummet.
Janne halvligger på stolen med fötterna på bänken och blåser stora, rosa tuggummibubblor. Sussie borstar sitt långa hår, rensar håret ur borsten och låter det falla ner på golvet. Micke petar i näsan och knäpper iväg en snorkråka. Ingen bryr sig om det skrapande, gnisslande ljud som uppstår när han ristar i bänklocket med en nyckel. Längst bak i klassrummet sitter Sillen och Svinto. De river bitar av pappershanddukar, stoppar i munnen och tuggar energiskt.
”Splash!”
Saliven rinner långsamt ner från den blanka, blöta fläcken på svarta tavlan. Jag räknar till sju våta fläckar. Längst fram sitter vår lärare Ann-Katrin, mer känd som Ankan. Hon stirrar apatiskt ner i en bok på katedern, helt orörlig som en docka.
Ett gällt skrik skär genom klassrummet. Ankan plockar upp en blöt papperstuss, som nyss har träffat hennes rosafärgade kind.
”Vem var det som kastade den här?” fräser hon och hennes röst skär genom den syrefattiga luften, som bär en doft från rastens rökruta.
Klassen blir dödstyst av förväntan. Ankan reser sig upp och går runt mellan bänkraderna. Hon stannar bakom Micke och greppar tag i hans huvtröja.
”Det var du!” pressar hon fram med sprucken röst.
”Men va fan. Lägg av. Varför tror du att det var jag. Släpp mig!” väser Micke och vrider sig febrilt ur hennes grepp.
”Vem var det?” skriker hon och ser sig om i klassrummet.
Sillen smyger fram, tar sin linjal och spänner den som en fjäder. Ett klatschande ljud hörs när linjalen träffar Ankans päronformade rumpa. Hon tjuter till och vänder sig om. Då daskar Svinto till med sin linjal.
”Njuter du av smisk.”, ropar Sillen upphetsat och sträcker sig fram och snärtar till igen.
Ankan försöker intensivt blinka bort sina tårar när hon tar sig fram mellan bänkarna. Micke sträcker ut foten. Ankan snubblar fram mot katedern, tar sin väska och springer gråtande ut från klassrummet.
Sillen och Svinto vänder sig mot klassen och jublar triumferande.
Idag har vi Göran. Ankan är visst sjuk igen. Det är tyst och lugnt i klassrummet, de flesta pluggar. Det är ingen som törs bråka med Göran. Han är schysst som lärare. Men när Ankan inte är här så vet jag att det blir jobbigare på rasten. Jag plockar ihop mina saker och går ut i korridoren.
”Här kommer blindstyret!” ropar Sillen.
”Får jag fem spänn om jag kan sno bågarna?” hör jag Svinto viska till Sillen.
Snabbt tar jag av mig glasögonen och stoppar ner dem i glasögonfodralet. Hellre att jag ser suddigt än att de pajar dem igen. Kisande tar jag mig fram i korridoren och låtsas som att jag inte hör viskningarna och fnissandet. Men ljuden borrar sig in i mitt huvud och stannar kvar som ett studsande eko. Jag sätter mig en bit längre bort än klassen. Tar på mig hörlurarna och lyssnar till Attacks ”Ooa hela natten” i min blå och silverfärgade freestyle med orangea detaljer.
Svinto jagar Sussie för att ta hennes hårborste. Fnittrande försöker hon springa ifrån honom i sina höga klackar. Det ser så töntigt ut. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna springa bättre än Sussie. Tänk, det skulle vara kul att få prova hennes skor! Hemma har jag testat morsans pumps, fast det är förstås inte lika höga klackar. Ibland lånar jag sminket också. Jag tycker om den svarta kajalpennan, det knallrosa läppstiftet, det rosenröda rouget, den klarblåa ögonskuggan och kakmascaran med borsten. Mamma brukar spotta lite på borsten och gnugga runt för att få upp mascaran. Hon spottar så klart ingen spottloska, utan bara lite. Det gäller att ta i lite lagom så att det inte blir för kladdigt.
Ankan är tillbaka i skolan. Hon bjuder på hembakad sockerkaka och Festis. Jag smuttar lite på Festisen och tittar på Ankan. Hon är nypermanentad och håret är utsläppt. Det lockar sig en bit ner över ryggen. Det ser inte alls trassligt ut. Sminkad är hon också och rosa naglar. Idag har hon jeanskjol, en åtsittande blus med rosett i kragen och en liten jacka med axelvaddar som döljer hennes flaskformade överkropp. Ankan ser riktigt bra ut, tänker jag förvånat. Vilken förvandling, nästan som Sandy i Grease. Jag tar en tugga av tigerkakan. Den är mjuk med en lätt krispig yta, doftar vanilj och kakao.
”Vicket jävla kalas!” Vrålar Sillen och kastar iväg sin Festis. Den svischar genom klassrummet och smäller in i väggen. ”Tror du vi är snorungar, va?”
Jag ser i ögonvrån hur Svinto plockar upp något ur fickan som han blåser upp och gör en knut i änden. Han bollar över den till Sillen som rest sig upp.
”Ankan, kom och ta den!” skrattar Sillen och viftar med en kondomballong.
”Vi vill bara leka lite. Kom och ta den, eller törs du inte?” garvar Svinto.
Sminket döljer inte den blossande färg som bryter fram i Ankans ansikte. ”Sluta upp med det där. Nu genast!” Skriker hon så rösten går upp i falsett.
Sakta närmar hon sig Sillen som har ballongen. Hon spänner ögonen i honom och sträcker ut armarna för att nå den. Sillen hoppar upp på stolen och tar ett kliv upp på bänken. Han sträcker kondomen mot taket. Ankan drar kjolen över knäna för att kliva upp på stolen.
”Vilka sexiga ben. Vi vill se mer!” Ropar Janne och sträcker ut handen och tar tag i kjolen.
Svinto plockar fram en ny kondom, drar i den och snärtar henne över päronrumpan.
”Sluta!” skriker hon förtvivlat.
”Är det nå´n som fattar vad Ankan kvackar om?” säger Sillen med ett hånflin och härmar ett kvackande ljud.
Flera i klassen hakar på. Ett öronbedövande sorl av kvackande sprider sig i rummet. Sillen står som en dirigent uppe på bänken och piskar upp stämningen. Snart kvackar alla i klassen. Till och med plugghästarna. Ett rytmiskt läte som ökar i styrka. Jag kvackar också. Ann-Katrin trycker händerna mot öronen, och den svarta mascaran rinner i ränder nerför hennes våta kinder. Hon hoppar jämfota ner från stolen. Händer som sträcks fram och tar där de kommer åt. Hon kippar efter andan och ögonen stirrar i panik när hon rusar ut ur klassrummet, ut genom glasdörrarna och bort från skolan. Vi trängs vid klassrummets fönster, och våra blickar följer henne över skolgården mot parkeringen. Hon sliter upp bildörren till sin beigea Saab 99, kastar sig in bakom ratten. Motorn vrålar till. Med tjutande däck kör hon iväg i full fart.
Vägen framför henne blir smalare och smalare. Väggen kommer bara närmare och närmare. Det finns ingen annan utväg.