I Blackeberg var jag på nyårsfest inför 1968. Det året då jag skulle fylla 15. Jag avgav inga löften, och bearbetade mitt dåliga självförtroende med en sexpack mellanöl och jordnötsfyllda frallor. Försökte med klent resultat kyssa Karin. Istället lommade jag ut till Janne på den snöiga Kaj Munks väg, där han meckade tobak och exotiska örter. Tände och började dra ner röken. Holken skickades runt. En tjej som passerade tillfrågades om det blivit något nyp i vecket på sistone?
Inte ville jag bli någon dussinmänniska. Klädde mig allt som oftast i blå jeans, basketdojor och skjorta. Tjocka glasögon på näsan, halvlångt blont hår och blå ögon. Kom gärna i kavaj. Tjockare kläder användes givetvis, när det var kallt. En falsk ryssmössa, halsduk och varma underkläder. Ja, ordentliga vantar med. Svettades jämnt. Varje dag borde flera skjortor bytas, annars började de lukta illa. Dock avskydde min mamma sådana överklassfasoner.
I februari fick USA stryk i Sydvietnam av FNL under Thet-offensiven och det var nog bara en tidsfråga innan amerikanerna skulle dra sig tillbaka, åka hem. President Lyndon B. Johnson gav upp sin politiska karriär i april. Om jag snaggade mig som en marinkårssoldat, reste sig mitt hår. Först likt en igelkott och därefter blev det en tuppkam. Nej, håret skulle flyga fritt i vinden och vara långt.
En vårlördag visades filmer från Kuba i Z-salen på ABF-huset, Sveavägen 41 Norrmalm. Barnen på landsbygden gick inte barfota längre. Alla kubaner hade fått lära sig läsa. Det var konsekvenser av befrielsen 1959 från USA. Liksom att Che Guevara skjutits i Bolivia.
Mina närmaste kompisar bodde i Blackeberg. Några var genuina Blackebergsungar. Sådana som tidigt tjuvrökt, begått småstölder av kokosbollar och vid tio efter förmåga spikat ihop kojor av plank i skogen. Kojor efter behov fyllda med porrblaskor. Raff, Paff och Pinup studerades i ficklampornas sken.
Tjeckoslovakiens ledare Alexander Dubcek formulerade Under Pragvåren principen om socialism med mänskligt ansikte. Varje dag läste jag om saken i DN.
Mitt på Blackebergs torg var ena väggen i tobakshandel fylld av tidningar med sexuellt innehåll. Man måste vara 16 för att få titta i dem, sade ägaren. Dock krängdes åtskilliga till underåriga. Det var inte en fråga om, utan bara när alla ungar från Blackeberg skulle röka haschisch.
Jag lusläste artiklar, reportage och böcker kring Karl Marx. 150 år efter hans födelse. Han hade påstått att historien upprepar sig dels som tragedi, dels som fars,
Den våren arrangerade Stockholms stadsmuseum en utställning som hette Än sen då?
Där visades hur miljöförstöringen hotar själva livet. Jag ville begripa mig på stormaktspolitiken, historien och de stora utvecklingslinjerna. Kalla kriget, efterbörden från andra världskriget. USA versus Sovjet. Skriftställaren Jan Myrdal hade förklarat hur man skulle tänka. Frågan att alltid ställa sig var: Vem tjänar på det här? I vems intresse ligger det? Frågar man så, blir det enkelt att konstatera objektiva intressen och ta ställning för och emot.
I maj gjorde studenterna i Paris uppror och Frankrike var kanske på väg mot socialismen. Samma månad ockuperade studenterna i Stockholm sitt kårhus på Holländargatan. Var den revolutionära vågen på väg till Sverige? Vid femton visste jag och alla andra femtonåringar bättre än föräldrarna. Alla borde väl känna till vad arbetarrörelsen betytt? Liksom Sveriges göranden och låtanden från mitten av 1800-talet och framåt.
Ligger du hemma och drömmer om lördagskvällarna med hjälp av höger hand, undrade Christer, en av mina kompisar. Då var jag på väg mot Blackebergs torg i parken vid Holbergsgatan. Han som frågat var årskursens häradsbetäckare nummer ett. Det senaste kapet, en nyinflyttad tjej från Göteborg, gick i min klass. Konstigt nog bad han mig nästan om ursäkt. Inte hade jag vågat tänka tanken att jag var någon i sammanhanget att räkna med.
Den 21 augusti demonstrerade hela det unga Stockholm mot Warszawa-paktens överfall och aggression mot Tjeckoslovakien. Lena Nyman gick där tre meter framför mig i tåget och skrek av alla krafter om att Sovjet skulle ut ur Tjeckoslovakien.
Jag kryddade snacket med ord som alienation, förfrämligandet och engagemang. Andra körde med bas och överbyggnad, produktionssätt, produktionsförhållanden och produktivkrafter. Snacket kunde alltid piffas upp med begrepp från den dialektiska och historiska materialismen.
Alla kände väl till innebörden av begrepp som imperialism, nykolonialism och monopolkapitalism?
På kvällen den 21 augusti talade Högerpartiets ledare Yngve Holmberg i mikrofon och frågade retoriskt, var finns vänstern nu? Mest alla mötesdeltagare svarade honom:
– Här! Här är vi!
En septemberkväll ordnade vänsterpartiet Kommunisterna ett valmöte i Vasaparken. Partiledaren C H Hermansson utropade:
– Bryt de diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen, som en markering mot Warszawa-paktens inmarsch i Tjeckoslovakien.
Cornelis Vreeswijk sjöng om hönan Agda, tillägnad Yngve Holmbergs sexiga ögon. Ihop med hustrun hade Cornelis promenerat på grusgångarna före konserten. Det var första gången jag hörde den sången.
Från Islandstorget tog jag en grön tunnelbana till Odenplan. Gick några kvarter till Vasaparken. Samma väg som en skraj mindre variant av mig själv kilat till Eastmansinstitutet. Islandstorget var en utmärkt mötesplats med en gammaldags pissoar placerad utanför stationen.
Inne i Pressbyrån, tyckte damen i luckan synd om en yngling som ville köpa VPKs Ny dag:
– Kan du inte läsa något trevligare? Jag har ju alla möjliga tidningar och magasin här.
Att sälja Prince, Commerce eller Lark störde henne inte. Dito Bill, Marlboro Eller Savoy. Dock visade hon noll entusiasm inför att kränga en kommunistblaska.
Den hösten kändes allt öppet. Det kunde tippa åt olika håll. Tyvärr fattade inte alla läget. Det var väl de yttersta av tider? Om bara folk kunde ta till sig vad de som begripit allvaret hade att säga. Man borde lyssna till Göran Palm, Folke Isaksson och många andra som gått till den vänstra sidan av politiken.
Du har inte så många möjligheter, förklarade min pappa. Snart gäller träfracken. Tänk dig noga för och kasta inte bort den tid du har.
I november blev Richard Millhouse Nixon vald till president i USA. Både Robert F Kennedy och Martin Luther King hade mördats samma år.
På Luciadagens morgon var några klasskamrater på väg att lussa för en lärare. Han hade väl hört om saken och passat på att dra iväg. De hittade ingen som ville ha deras pepparkakor och bullar.
20 december var en vecka efter Lucia. Och några få dagar före dopparedagen. Datumet hade 1968 förvandlats till en tradition, en demonstrationsdag i Stockholm.
Det var årsdagen för bildandet av befrielsefronten FNL i Sydvietnam. Året innan hade polisen gått lös på demonstranterna med knutpiskor, batonger och hästar. Ja, det hade till och med slagit sönder skriftställaren Jan Myrdals glasögon. Han påstods ha mumlat något om gevär en annan gång.
Jag försökte igen på fest den 31 december. Kerttu ville inte heller bli kysst. Trots en Parador från Spanien och ostfrallor. Då sades det att allt var politik och politik var allt.