Namn: Jessica Andersson
Bor: I en sydvästlig svensk håla
Omvärldsbevakning: MTV, Tidningarna Veckorevyn och Okej samt ortens stora havscamping.
I slutet på juni fyllde jag 15 år och min födelsedag började som dom flesta födelsedagar brukar göra, med falsksång från mina föräldrar. Det här året saknades min äldre bror, då han var på träningsresa med sitt fotbollslag. Jag sov riktigt hårt och födelsedagsfirandet startade extremt tidigt, då båda mina föräldrar hade exakt 30 minuter på sig för att vara på jobbet i tid. Frukosten var perfekt! En källarfranska med exakt en centimeter av Kavli skinkost, ett glas kall O boy och en Marabou chokladkaka. Jag fick två snyggt inslagna paket med mintgrönt presentpapper och silversnören. Det avlånga smala paketet innehöll det jag hade längtat efter i flera veckor. DEN LJUSBLÅ kajalen. Kajalen som var bäst i test enligt alla tidningar och som kostade lite mer än alla andra kajaler. Kajalen man kunde ha på både party och i skolan och som skulle hålla även om du cyklade i motvind eller grät. Det andra paketet var platt och innehöll ett kuvert. Ytterligare en förlängning av min prenumeration på Veckorevyn. Mamma visade högtidligt upp min bankbok och pekade på raden med nyinsatta pengar. Pengar att ha den dagen jag skulle flytta hemifrån.
Industrisemestern hade inte börjat och båda mina föräldrar var på jobbet. På kvällen skulle det vara kalas för mig tillsammans med släkten. Jag hade önskat marängsvisch men mamma hade beställt prinsesstårta och färdiggjorda tekakor med mimosasallad och skinka. Hon ville även att den äldre generationen skulle lämna kalaset och bli mätta. Jag ägde dagen och kände mig fri efter att ha varit sängliggande i en förkylning de fem senaste dagarna. Dagen skulle tillbringas på campingen, som var stället där allt hände under sommaren! Orten jag bodde på var ganska medioker nio månader om året. Tre månader var det en centralort för Sveriges befolkning när det gällde bekvämt campingliv med havsbad. Även tyskarna och holländarna orkade åka norrut för att nyttja svenskt naturliv och grillad karré.
Mina vänner Malin och Jeanette var mina ständiga följeslagare. Vi ägde tre likadana cyklar i ljusblå metallic som gjorde cykelturen till stranden enkel, då de var treväxlade och vägen från hemmet till campingen bestod av en raksträcka på 4 km. Under tiden jag hade varit sjuk, hade det hänt en massa spännande saker på campingen. Jeanette hade börjat intressera sig för en kille som bodde i en av husvagnarna och vi skulle träffa honom idag. Enligt Jeanette var han ” inte som någon annan”. När vi kom till campingen gick Jeanette med Malin och mig i följe direkt till husvagnssektionen. Jeanette var mer hetsig än vanligt, vilket kunde innebära vad som helst. En bit in på campingområdet stannade Jeanette till och höjde handen i en vinkning. Mot oss kom en lång och smal kille. Kanske något år äldre än oss. Långa smala killar hade jag sett förr. Men killens frisyr var något helt annat. Jag visste inte att blonda killar kunde ha samma frisyr som Bob Marley. Killen gav Jeanette en lång blick och sedan kom han fram och presenterade sig för Malin och mig. ” Hej jag heter Dylan och är det du som heter Jessica och ska bi spådd innan dagen är slut?” Jeanette och Malin skrek i korus: Grattis på födelsedagen, du ska bli spådd!
Jag reagerade med skräckblandad förtjusning, vilket resulterade i att jag inte sa ett ord resten av promenaden. För mig var det tillräckligt att möta en kille i samma ålder som mig själv med blond Bob Marley-frisyr och hade namnet Dylan. Jag visste inte hur jag skulle tackla att bli spådd och innan jag hade börjat formulera något i ord, var vi framme vid Dylans husvagn och förtält. Det skilde sig ganska mycket åt mot de närliggande ekipagen. Förtältet var lila och utanför hängde små speglar samt runda saker med mönster och fjädrar. ”Det är drömfångare” viskade Malin i mitt öra. Malin hade nyligen varit inne i en period där hon slukat böcker om världens olika indiankulturer. Dylan öppnade tältet och en kvinna i 40-årsåldern kom emot oss. Även hon påminde om en indian till klädseln. Kvinnan presenterade sig som Dylans mamma och förklarade att hon hade två namn. Både Britt-Marie och Vis prima. Det var Vis prima som skulle spå mig.
Jag fick sätta mig på några färgstarka kuddar på golvet och Vis prima tog fram ett litet lågt bord. Hon satte sig mitt emot mig och bad mig ta fram mina händer och hon tittade länge i mina handflator och därefter djupt in i mina ögon. Sedan tog hon fram en hög med kort. Det kändes som det bara var Vis prima och jag i tältet, men jag tror att de andra satt inne i husvagnen och åt glass. Vis Prima placerade tre kort på bordet och tittade länge på dem. Hon tog olidligt lång tid på sig och sedan började hon prata i långsamt enformigt tempo. Hon sa med tydlig stämma:
”Korten säger mig tre saker. Du kommer uppleva ung bråd död och leva på lite pengar. Men det starkaste kort är ditt patos för rättvisa”. Hon gjorde en ganska lång konstpaus och tankarna snurrade i mitt huvud. Vis prisma skulle precis börja prata, då det knackade hårt på tältduken. Camping Kjell stack in sitt huvud. Camping Kjell ägde campingen och var en av ortens makthavare. Camping Kjell fångade min uppmärksamhet och var snabb med att förmedla att mina föräldrar hade ringt honom och de ville att jag och mina vänner skulle åka direkt hem till mig. Man ifrågasatte inte Camping Kjell, då han var trevlig och auktoritär samtidigt. Jag ville inte få skit av pappa, då han och Camping Kjell tillhörde samma bowlinglag. Jag reste mig snabbt upp och kommenderade Jeanette och Malin ut ur husvagnen. Medan Jeanette och Dylan skickade varandra långa sorgsna blickar tackade jag Vis Prisma för all spådom. När vi kom ut ur tältet var Camping Kjells enda tydliga budskap att vi skulle åka hem. När jag kom hem var huset tomt. Ingen var hemma och det fanns inte ett spår av handskrivna lappar på köksbordet. Det skulle dröja ytterligare två timmar innan mamma och pappa kom hem från jobbet så Malin, Jeanette och jag roade oss med att äta rostat bröd och titta på MTV. Luften hade gått ur oss och jag var tvungen att ladda för ett släktkalas.
Det som hände exakt en timme efter vi hade lämnat det lila förtältet var att polisen gjorde ett tillslag. Det hade kommit in flertalet anmälningar de tre senaste dagarna om att det var konstiga människor som bodde på campingen och att det förmodligen knarkades väldigt mycket. Det knarkades som värst i det lila tältet. Polisen gjorde en omfattade ”husrannsakan” och hittade totalt 50 glasburkar med ett innehåll på 39 olika arter av örter som hade dryck och sårvård som användningsområden.
Slog spådomen in? Kanske, kanske inte. Allt är relativt. Veckan efter min födelsedag blev vår katt överkörd av en bil och dog omedelbart. Det skulle kunna vara en upplevelse av ung bråd död. Leva på lite pengar och starkt patos för rättvisa? Förmodligen en korrekt spådom (men kanske en aning långsökt). Jag blev polis och har haft en sviktande lönekurva de senaste 25 åren.
Föll Jeanette för andra killar med dreads ? Ja. Tre män efter Dylan, inkluderat mannen hon lever med idag. Hon har själv aldrig haft dreads.
Fortsatte Malin tematiskt läsa böcker? Ja. Hon tillhör också kategori med sviktande lönekurva och arbetar som bibliotekarie i en större stad i södra Sverige.