Raggare, Disko och Punk 1977
Då jag var 15 år.
”Tjoff”
Knytnävsslaget landade på min haka. Jag förstod ingenting
”Kom igen din jävla diskotönt” sa raggaren framför mig.
”Tjoff!”
Ett nytt slag träffade min haka. Den unga mannen klädd i skinnväst och träskor fortsatte komma mot mig i boxarställning. Det var Kalle Prins som tillhörde ett känt raggargäng i staden. Bakom honom såg jag hans gäng med den fruktade långa Älgen i spetsen. I ögonvrån kunde jag se deras stora amerikanska bilar stå parkerade på rad utefter trottoaren. Låten Jail House Rock med Elvis spelades från en bil. Eftersom han gått bort några veckor tidigare i en hjärtattack i sitt älskade Graceland hann jag, trots situationen, tänka att det inte var förvånande att det var just Elvis som spelades.
”Lägg av” sa jag till Kalle Prins. Men inget hjälpte. Jag var skärrad.
”Kom Fredrik. Vi går in på diskot” hörde jag min kompis Tage ropa.
Vi gick till entrén. Vakten kände igen oss så han lät oss komma in för att få skydd. När jag blivit attackerad hade vi precis lämnat diskot och var på väg hem. Nu gick vi in igen.
Det var jag, min kompis Tage och två tjejer. Anette och Susanne. Vi hade varit på kommunens drogfria disko. Åldersgränsen var 15 år. Jag var förtjust i Anette men vi var inte ihop. Tage var ihop med Susanne. Jag hade aldrig tidigare blivit attackerad på detta sätt.
”Det är nog din stil Fredrik. Du ser för snobbig ut.” sa min kompis Tage.
Jag hade klätt upp mig i en vit Lee Jeans Jacka som jag ärvt från min storasyster. De flesta killarna hade blåa jeansjackor. Så även min kompis Tage. Det var mest tjejer som hade vita jeansjackor. Till det hade jag blåa jeans och nyinköpta vita Adidas Stan Smith. Precis som Björn Borg. Skorna var jag jättestolt över. Jag hade kunnat köpa dem efter att under sommaren jobbat med att stapla torv på en mosse. Anette hade också en vit jeansjacka men också en röd näsduk runt halsen. Hon var snygg och sexig på ett elegant sätt. Jag var stolt över att ha henne som date.
Från entrén kunde vi höra att de spelade Dancing Queen med Abba inne på diskot.
”Kan vi inte dansa till den här låten Fredrik. Medan vi väntar”, frågade Anette
ABBA var inte ett av mina favoritband men jag kunde inte säga nej till Anette. Abba var för mig lite töntigt. Även om låten just gått upp på USA:s Billboards första plats. Jag gillade mer AD/DC eller Six Pistols som just släppt singeln ”Good Save the Queen”. Men att de skulle spela den på ett drogfritt tonårsdisko för femtonåringar kunde man inte räkna med. Punk var fortfarande för nytt och utmanande. Efter Dancing Queen spelades Staying Alive med Bee Gees. Vi fortsatte dansa på Anettes begäran. Jag försökte mig på några John Travolta moves jag sett i filmen ”Saturday Night Fever. I taket hängde en diskokula som spred ett häftigt ljus på dansgolvet, precis som i filmen. När vi var på väg bort från dansgolvet satte Dj:n på ”Det är vår tid nu 1977” med Magnus Uggla.
”Vi kan väl dansa en dans till” sa jag till Anette.
Nu var hon lite tveksam. Hon var inget stort ”fan” av Magnus Uggla. Men hon följde med upp på dansgolvet. Trots att jag fortfarande var lite chockad efter vad som hänt ute på torget var jag glad att få dansa med Anette. Hon var en av skolans snyggaste tjejer. Ikväll hade jag äntligen fått till en ”date” med henne.
”Vill du byta halsband med mig” frågade Anette plötsligt efter dansen.
Vi stod i ett hörn av dansgolvet. Hon tog av sig sitt halssmycke där hennes namn var graverat på ett hjärta. Hon tog samtidigt resolut av mitt liknande halssmycke där mitt namn var graverat. Hon trädde sedan på hennes halsband på mig och mitt på sig. Gav mig sedan en kyss. Det betydde att vi nu var ihop. Jag jublade inombords
”Nu kan vi gå hem” sa Tage när vi kom ner till entrén efter vår dans.
”Raggarna finns inte kvar på torget” fortsatte han.
Vi gick ut och sneddade över torget när jag plötsligt hörde Tage ropa:
”Fredrik! De kommer tillbaks”
Nu var jag för långt från entrén för att vända. Jag började springa över torget och in på en liten tvärgata.
”Älgen är efter dig” hörde jag Tage ropa.
Jag hörde hans stag bakom mig. Efter ca 100 meter kände jag han hur han tog tag i min krage på min jeansjacka. Han tog tag på framsidan på jackan och tryckte upp mig mot väggen. Jag vara bara inte fast mot väggen utan han hade också lyft upp mig en bit så att mina fötter dinglade någon decimeter ovanför marken.
”Din lilla snobbiga skit. Är du feg. Törs du inte slåss” sa Älgen.
Medans jag hängde i Älgens grepp samlades hela raggargänget i en ring runt mig. Ingen kom till undsättning för att hjälpa mig. Tage var ensam och kunde inte göra så mycket. Älgen och Kalle Prins tillhörde ett ökänt raggargäng från en annan stadsdel. De låg i fejd med ett gäng från den ungdomsgård jag och Tage gick på. Men jag hade själv inte varit inblandad i denna fejd. Jag och Tage var lite för unga. Men kanske de kände igen mig och visste var jag kom ifrån. Eller så vad det min klädsel. Hade de äldre kompisarna från min ungdomsgård varit på plats är jag övertygad om att de kommit till undsättning.
Efter ett tag dök Kalle Prins upp framför mig.
”Tjoff, Tjoff”
Två knytnävsslag från Kalle Prins hamnade på min käke. Jag började känna blodsmak i min mun. Inga tänder var lösa men min tandställning gjorde att blodet började komma under läpparna. Älgen höll fortfarande fast mig. Jag hängde försvarslös mot väggen medan Kalle Prins måttade nya slag.
”Tjoff, Tjoff”
Nya slag mot min käke. Kalle Prins sa
”Är du feg din tönt. Törs du inte slåss”
Jag blev själv förvånad över mitt svar.
”Det är inte så lätt när jag är fasthållen. Men skall vi slåss ska det bara vara vi två. Inga andra”
Älgen släppte ner mig. Han verkade tycka det lätt bra. Ringen av åskådare skingrades sig något. I mitten stod nu jag mitt emot Kalle Prins. Jag tyckt mig se att han nog inte var helt nykter. Men har var fortfarande sugen på att slåss. I skolan hade jag valt Judo som fritt valt arbete. Så trots att jag var rätt skärrad tänkt jag på vad min tränare lärt mig om självförsvar. Jag och Kalle Prins rörde oss runt varandra. Han gjorde några utfall som jag kunde parera.
”Kom igen då” fortsatte Kalle Prins gapa till mig.
Då kom tillfället. Jag tog mod till mig. Jag tog ett snabbt steg framåt och greppade tag i Kalles jacka med båda händerna. Jag drog hans kropp till vänster så att hans tyngd nu var på hans högra ben. Sedan tog jag ett långt steg med mitt högra ben utefter hans ben. Sedan drog jag benet snabbt bakåt och på det sättet drog krokben på honom. Han flög i backen och landande på ryggen. Jag höll fortfarande fast honom i hans jacka medan jag sedan slängde mig ner på hans bröst och gjorde ett klassiskt fasthållningsgrepp jag lärt mig från Judon. Genom att trycka min kropp mot hans bröst fick han efter ett tag svårt att andas. Men han kom inte loss. Vid Judoträningen brukade den som var fasthållen dunka tre gånger med handen på mattan när han gav upp. Men det visste inte Kalle något om. Jag tryckte hårdare och hårdare. Han fortsatte stöna. Sedan försökte han spotta mig i ansiktet men jag gick då ner med mitt huvud bredvid hans. När jag trodde han fått nog tittade jag upp på Älgen och frågade.
”Räcker det så här?
Älgen sa då till min förvåning att det var OK.
”Du kan resa dig upp”.
Kalle Prins kom upp efter men Älgen höll han borta från mig. Jag hade vunnit slagsmålet. Ingen av de andra i gänget som stod runt omkring lade sig i. Älgen sade bara.
”OK, du kan gå nu”
Jag trängde mig igenom ringen av folk. Där stod sedan mina vänner och väntade. Jag fick en kram av Anette. Hon tog min hand och vi alla fyra gick snabbt därifrån.
Jag erbjöd mig att skjutsa hem Anette på min moped. Vi bodde nära varandra ute i en by några kilometer utanför staden. Jag startade min blå Puch Dakota och vi åkte hemåt. Kvällen hade blivit lite kylig men Anettes armar runt min midja värmde mig gott.