15 år för 54 år sen
Tisdag 16e maj 1972.
En kort summering av helgen med början i fredags. Som kort sagt var skit. Det började redan i skolan på mattelektionen. Jag hatar verkligen matte. Aldrig i livet att jag ska ha någon sorts kontorsjobb i framtiden och att jag valde Ekonomi som tillvalsämne måste ju ha berott på någon sorts hjärnblödning. Och Hulken har så svårt att fatta att jag verkligen inte fattar ett dugg och när han kommer och lutar sig över en och stinker vitlök så man kräks, då blir hjärnan bara helt tom.
På rasten kom Julia fram och påminde om dansen i Jössefors på kvällen. Vi skulle lifta dit, det hade jag lovat, men i torsdags kom brorsan och sa att han skulle åka bort med Uffe över helgen så jag var tvungen att stanna hemma och vara barnvakt. Skit! Och Julia blev sur förstås. Inte blev det bättre av att farsan skröt över att han lagat middagen så sen kunde han gå i väg och supa med de andra gubbarna på Park. (Han hade vridit på värmen på plattorna där morsan hade förberett alla kastruller) Typiskt gubben! Sen blev det ett jäkla liv när morsan kom från kvällsskiftet samtidigt som han kom hem.
Lördag blev bättre. Morsan var ledig och tydligen hade hon och farsan ingått någon sorts vapenvila så det var tämligen lugnt. Jag ringde till Julia och vi är visst vänner igen. Vi bestämde att vi skulle ses vid Elviers korvkiosk klockan sju. Fast det redan är mitten av maj så var det ändå rätt kallt ute och dum som jag är så hade jag bara min vita jeansjacka och en långärmad topp till mina svarta utsvängda jeans. Tyckte att jag såg cool ut, men jäklar vad jag frös! På vägen upp till samhället gick jag förbi Ann-Kristin och Egil som satt och hånglade i hans gamla Anglia. Jag knackade på rutan och flinade lite och Egil hötte med näven åt mig, men flinade han också. Han vevade ner rutan och Ann-Kristin skrek och frågade om vi skulle till Ungdomslokale i Magnor där det var dans. Jag sa att jag inte visste. Julia och jag hade inte bestämt någonting för kvällen.
Uppe vid korvkiosken hade det samlats flera personer. Inte så konstigt eftersom Julia stod där. Hon har magneter i fickorna. Jag känner mig alltid som en grå, tråkig mus i sällskap med henne när vi är ute bland folk. Det är mycket bättre när det bara är vi två hemma. Mats och Peter stod där och hängde. De är trevliga, men de är bara ett år äldre än oss och rätt så barnsliga. Fast de försöker verka tuffare än vad de är. Mia och Carina var också där och även om det var tidigt på kvällen så märktes det på Carina att hon redan började bli lite småfull. De skulle i alla fall åka till Magnor och hade blivit lovade skjuts av Jon R och några till som satt i en bil som han parkerat framför kiosken. Julia och jag fick också plats i bilen, sa han, men jag visste inte om jag ville det. Visserligen var det ett tag sen jag var ihop med honom, men det är ändå lite jobbigt. Jag såg honom ihop med en annan tjej för någon vecka sen, så det kanske ändå är lugnt nu.
Och då såg jag att T kom körande i sin pappas vita Opel Commodore tillsammans med Öyvind, så då hoppade jag in i Jons bil och skrek till Julia att hon skulle hänga med. Hon såg inte särskilt glad ut, men hon klev i alla fall in i bilen hon också. Då var vi sju personer där så det blev lite trångt. (Fast i vintras var vi ju åtta personer i en liten NSU och då var det verkligen trångt). Jag kan inte begripa hur jag kunde vara ihop med T i hela fem månader. Antar att jag bara var så smickrad över att en så snygg kille ville vara ihop med en sån som mig. Finnar och glasögon är inte precis det som mest attraherar killar. Men nu tycker jag bara att han är jobbig. Skulle inte förvåna mig om att anledningen till att han hänger efter mig är att jag sårade hans ego något fruktansvärt. Förmodligen har han aldrig blivit dumpad av någon tjej förut.
Utanför ”Lokale” var det fullt av folk som vanligt. Många som satt kvar i bilarna, och en hel del andra som hängde utanför som jag inte kände igen. Jag behövde gå och kissa så jag ville gå in, men Julia hade spanat in Bôsa så hon ville inte följa med. Jag gick in själv. När jag kom upp från toaletterna som ligger i källaren stötte jag ihop med Bertil som egentligen är en kompis till brorsan, men han är alltid jättetrevlig och då visste jag ju att jag i alla fall skulle få dansa åtminstone en dans. Fast det blev faktiskt två. Och bara det gjorde att jag tyckte att det blev en lyckad kväll! (Har inte så höga krav). Sen blev jag väggbeklädnad ett tag innan jag gick ut igen och letade efter Julia. Jag hittade henne inte, men eftersom Bôsas bil var borta så antog jag att hon hade hängt med dem någonstans.
Lite i utkanten av parkeringen såg jag Tor och Mona i hans bil. Jag gick dit för jag behövde prata med Mona om resan till England i juni. Mona och jag ska dela rum under tre veckor i Paignton. Undrar just hur det ska gå! Kan bara inte fatta att mamma tyckte att jag också skulle få åka på språkresa. Kanske hade hon dåligt samvete för att hon blivit bjuden på en resa till Seattle av Amerikasläkten? Hur som helst, när jag stod där och pratade med Mona så kom Mia springande. Vi behövde hjälpa henne med Carina. Hon var stupfull och låg och kräktes och något jävla svin höll på att försöka dra av henne byxorna under tiden! Jäkla äckel! Tor och Mona hängde också med och Tor ryckte tag i killen som fortfarande stod och drog i byxorna. Carina höll emot mellan spyorna.
Vi fick i alla fall upp henne på benen och forslade i väg henne till Tors bil. Tor bestämde att de skulle skjutsa hem Carina och då följde jag också med. Julia hade ju försvunnit åt något håll så henne ville jag inte vänta på. Tor körde omkring lite, tog vägen över Emterud och så, för att Carina skulle hinna nyktra till litegrann. Och så släppte de av mig hemma först. Jag kom hem redan halv tolv. Rekord en lördag.
I morgon är det 17 maj. Undrar om jag kan få någon skjuts till Kongsvinger för att se på firandet?