“Vi kör ett oförberett prov här efter veckans engelska lektioner” säger läraren.
“Va, vi har ju inte fått en chans att läsa på ju”
“Det är lika för alla”, blir svaret kort och bestämt.
Hon delar ut de nytryckta, lila stencilerna till eleverna som suckar. Maja kan inte låta bli att lukta på pappret. Det är något visst med nytryckta stenciler som hon gillar. Hon tar fram sin blyertspenna och sitt vita suddgummi och börjar skriva. Maja har lätt för engelska och blir fort klar. Hon tittar ut över klassen, snett framför henne sitter Rickard som hon är lite småkär i. Han har sina snygga Lewis idag, de sitter helt perfekt. Lagom pösiga. Hon vill verkligen också ha sådana jeans men hon vet att pappa kommer gruffa, de är verkligen dyra, det är hon medveten om. Den där stora collegetröjan han har på sig är verkligen helt perfekt till. Hon tittar självkritiskt på sina gamla jeans, ett par slitna Wrangler, en ljus collegetröja av märket “Fila”.
En lapp kastas mot hennes bänk. Maja tittar om läraren möjligtvis lagt märke till lappen men hon ser upptagen ut med att rätta skrivningar på katedern.
Sakta får hon upp lappen och hon läser “Joe Hill ikväll? L”
Lisa är hennes bästa kompis och i veckan har hon fått tag på falska leg. Har man en äldre syrra så kan man dra nytta av det. De är inte så noga när de kikar och oftast ser tjejerna äldre ut när de kommer med smink och fixat hår. Maja vänder sig om och nickar. Det är nog helt okej för pappa ska få dambesök och vill nog helst inte att hon ska vara hemma första träffen. Vilken kul fredag det blir!
När lektionen är slut samlar läraren in stencilerna och önskar alla eleverna en trevlig helg. “Sätt upp stolarna på borden så fortsätter vi med nya tag på måndag” ropar läraren och skriver ett meddelande till städerskan på griffeltavlan och lägger till det obligatoriska “Låt stå”
“Så glömmer ni inte att klä era böcker, de ska vara märkta med namn och klass hör ni”.
Klassen mumlar något till svar och är snabbt ute i korridoren på väg till sina skåp.
Maja kommer hem och slänger av sig sin marinblå Salomonryggsäck med en duns på golvet i hallen.
“Jag är hemma nu, Lisa och jag ska iväg sen, vi äter hos henne så kan du träffa din tjej utan att ha mej här”
Pappa ser nästan lite glad ut. “Han är nog väldigt ensam sedan mamma gick bort, han har inte skrattat sedan dess heller. Det kan vara bra för honom att ha träff om han ska se så glad ut ”
Maja och pappa har fått det ganska bra ändå, de har sina duster men i det stora hela funkar det.
“Men varför sitter du här pappa? Han sitter stilla vid telefonbänken, en ganska ovanlig syn.
“Jag ska ringa Inger, vi bestämde att jag skulle ringa henne halv fem, jag hade glömt dra upp min armbandsklocka så jag ringde “Fröken Ur” för säkerhets skull”.
Han snurrar fram telefonnumret på nummerskivan och håller den röda kobratelefonen hårt intill sig. ”Hon betyder säkert något speciellt för honom som han bär sig åt”.
Vi sjutiden sitter Maja och Lisa och sminkar sig. Ett blandband på kassettbandspelaren, Lisa har spelat in från “Poporama”. Nu hör man Hasse Carlsson sjunga “Du, vi lever bara en gång och den gången är nu” med sin unga kaxiga tonårsröst.
“Kan jag låna din nya blå kajalpenna”, undrar Maja, “den är så snygg!”
“Javisst, den ligger i min rosa necessär bredvid Date-parfymen.
Lisa har tagit fram sin locktång och det luktar bränt hår och Jane Hellen-sprej i rummet.
“Hoppas Rickard kommer till Joe Hill ikväll, hoppas han vill dansa tryckare, säger Maja.
”Tänk om han frågar chans?”
“Lägg av, gör han det så bara måste du säga ja, annars är du inte klok”.
Båda sminkar sig, och de bestämmer sig till sist vad de ska ha på sig, Maja har mintgrön skjorta, Lisa har en rosa, båda har snygga Fonzie-jeans kvällen till ära.
“Lite mer parfym sen är vi klara för diskotek”, fnissar Maja.
Lite nervöst är det allt om de kommer in eller inte. Man kan ju aldrig vara säker och vakten kan ibland vara nitisk.
Utanför Joe Hill hänger massor av ungdomar. De hittar kompisarna och står där länge.
”En del av folket utanför väljer att inte gå in, de står utanför och tycker det är kul”, säger Lisa.
De där “Volvo-raggarna” kör rundor hela tiden. Volvo-raggare blir man när man tagit körkort och väljer just “Volvo”. De som kör runt Folkparken med skruttiga bilar och en rosa pantern figur som sitter fast vid antennen på bilen, kikar man in i bilen så “håller man på att få andnöd för där hänger säkert tjugo “Wunderbaum” i spegeln eller nedanför handskfacket inne i bilen. Några har klätt bilen i krossad plysch för att det ska vara tufft. En av killarna som kör en sådan bil har ett par rosa trätofflor och sliten jeansjacka. Han är ofta utanför Joe Hill och ofta tillsammans med en tjejkompis. De är lite udda men de trivs ihop, det ser man.
Killen tar upp ett skrynkligt paket Blend ur fickan och tänder den, han bjuder sin tjejkompis som verkar vara utan cigaretter. Maja tjuvlyssnar lite på samtalet.
“Jag har fixat bra låtar på kassett som du måste lyssna på. Sida A är det Noice och Pink Floyd, på B-sidan är det Status Quo och Sex Pistols” “Fick in en jäkla bra inspelning för det var ingen som pratade mellan låtarna”
“Alltså var det inte Clabbe som presenterade låtarna”, nickar tjejkompisen och drar ytterligare ett halsbloss.
Tjejerna går in och de är lite nervösa. Det är en lång kö in så de hoppas på att de inte kollar så noga. Killen i deras kö slänger en snabb blick och nickar. De får komma in!
De båda tjejerna pustar ut och fortsätter in i diskoteket. Där hänger en stor prisma i taket och just nu spelar de “Upside down” med Diana Ross, dansgolvet är smockfullt och tjejerna tar ett varv inne i lokalen. Givetvis måste man ju kolla in vem som är där och med vem.
Maja känner en tryckning på sin axel. Hon vänder sig om och det är Rickard som frågar om de ska dansa. Hon blir varm i hela kroppen och känner hur kinderna blossar.
De går ut i det trånga dansgolvet och dansar, alla dansar rytmiskt och Diana Ross fortsätter sjunga i refrängen:
”Upside down
Boy, you turn me
Inside out
And round and round”
Rickard håller henne tätt intill sig och hon känner ett lyckorus. Hon bara ler och känner att hon verkligen är drottningen på Joe Hill ikväll. Han som är så snygg, så tuff och många tjejers dröm” Han bjöd upp just henne.
Men vilken lycka varar länge?
När han vänder sig mot henne känner hon att han doftar sprit, det avskyr hon.
“Har du druckit?”
“Vadå, är du min morsa eller?”, “alla dricker”
Hon ser då att han är lite dimmig i blicken och han börjar vackla.
Känslan av lyckorus är borta. Den försvinner med en gång. Mamma doftade alltid sprit och Maja känner sig allergisk mot doften som gör en person som normalt är intelligent och rolig till en fördummad och patetisk figur.
Hon känner gråten i halsen och ursäktar sig och lämnar dansgolvet.
“Var är Lisa?”
Rickard har följt efter henne och ropar
“Vafan, tror du att man är en jäkla mes eller?” “Alla som är något dricker”
Maja tittar bedrövat på honom, svarar som det faktiskt är.
“Det var det som dödade min mamma”
Han blir svarslös och stannar kvar.
Hon går ut för att få en nypa frisk luft. En bilradio är på och Eddie Meduzas röst som sjunger om “Mera brännvin”
Plötsligt står killen med de rosa trätofflorna framför henne.
“Är du ledsen, har det hänt dig något?” Omtänksamt tittar han med snälla ögon på Maja. Hon förklarar att hon blivit av med sin kompis. Händelsen med Rickard behöver han inte veta, tänker hon.
Han verkar genuint snäll och omtänksam. “Det är mycket yta på diskot. Vem som är snyggast, har de senaste jeansen. Han verkar bry sig om på riktigt. Ett gott hjärta”, tänker hon.
Plötsligt står Lisa bredvid henne.
“Du, det var inte så roligt här ikväll ändå, vi hinner hem och jag tror pappa har spelat in sista avsnittet av “Sinkadus”, den kan vi titta på så äter vi godis” Vännerna går arm i arm hemåt denna fredag kväll.