Den isblå klänningen
Sverige 2023
Försiktigt sätter Ester ner flyttkartongen och papperskassen på golvet. Tillsammans med den ryggsäck hon bär på är det hennes samlade ägodelar men också det mesta hon behöver. Ett bud från Ikea kommer senare ikväll för att leverera en säng. Det är allt för nu.
Hon känner hur svetten rinner längs ryggen efter den mödosamma klättringen uppför trappan. En ny tillvaro i en ny lägenhet. När hon låser upp dörren och kliver in tar hon ett djupt andetag, äntligen hemma!
Det är ingen stor lägenhet. En kokvrå, ett mycket litet badrum med sittbadkar och ett kombinerat sov- och vardagsrum men hon är äntligen hemma. Hennes lägenhet var en gång tjänstefolkets del i den paradvåning som sträckte sig över hela översta planet i huset. Nu är den före detta jungfrukammaren hennes rike. Efter flera år utomlands är hon äntligen hemma. Visst är lägenheten ny för henne men hon hör hemma här det känner hon i hela kroppen.
Hon bestämde sig för lägenheten utan att titta på den först. I rummet ser hon en dörr hon inte minns från fotografierna på nätet. Är det en garderob? Hon gläntar försiktigt på dörren. Det är en garderob men mycket större än väntat. Hon kan ana konturerna av något längst in, något ljust, som svajar en aning. Ett spöke tänker hon, plötsligt lite full i skratt, men samtidigt med en isande känsla i magen. Hade inte damen hon hyr lägenheten av mumlat något om spöken när Ester skrev på hyreskontraktet tidigare under dagen?
När hon drar i snöret till lampan tänds den bara för att omedelbart säga poff och garderoben är åter mörk. Hon trevar sig fram i mörkret för att nå det hon skymtat längre in, det är tyg som känns lent och svalt under hennes fingrar. Famlande får hon tag på galgen och drar ut den i det relativa ljuset utanför garderoben. Det är en klänning och visserligen är hon ingen expert men nog skulle den kunna vara från 1940- talet, tung av tyg som måste vara siden, en sådan som kvinnor bär i filmer om andra världskriget. Den förra hyresgästen måste ha glömt den med det övergår Esters förstånd hur någon kunnat glömma en sådan skatt. Hon bestämmer sig för att fråga den äldre damen som hon hyr lägenheten av. Hon borde känna till vem de tidigare hyresgästerna är. Så får de komma och hämta klänningen, det svider lite i henne vid tanken på att förlora den, hon har redan börjat se på den som sin egen.
Hon skrattar lite åt sig själv och sina anspråk på klänningen när hon börjar rota runt i ryggsäcken efter tandborsten. Dags att gå och lägga sig.
Berlin 1938
Till sin mammas stora förfäran och sin pappas stora förtjusning, även om han försöker hålla masken inför sin hustru, glider Ilse som vanligt ner för ledstången iklädd sin brors byxor.
– God morgon kära mamma och pappa!
– God morgon Ilse och grattis på födelsedagen!
Ilses mor håller fram kinden och Ilse kysser den pliktskyldigt.
– Jag vill inte bråka med dig på din födelsedag men det kanske är på sin plats att påminna dig om att en dam knappast åker ner för ledstången på det där förfärliga sättet och vad din brors byxor beträffar… som artonåring borde du veta bättre.
– Jag vet allt det där mamma, det är ju bara här hemma när ingen ser, jag lovar att byta om innan vi åker till sömmerskan för att hämta min klänning.
Vid omnämnandet av klänningen mjuknar hennes mors blick och de ler i samhörighet och Ilse vänder sig mot sin far som omedelbart sveper in henne i en stor kram.
– Grattis kära Ilse för min del får du gå i byxor när du vill. Nu måste jag till kontoret, vi ses ikväll. Då blir det fest!
Det är ingen hemlighet att Hans är mycket förtjust i sin egensinniga dotter. Ilse som vill studera till läkare, intresserar sig för politik och som går klädd i byxor för att det är bekvämt. Pojkflickan som mer än en gång kom hem med trasiga kläder när hon var yngre. Ilse hade klättrat i träd, tävlat mot pojkarna i cykelrace och varit i slagsmål. Men hon hade också ägnat timmar åt dockskåpet som hon fått på sin sjuårsdag och kan inte motstå vackra kläder så hon älskar att följa med sin mamma till sömmerskan.
Nu sitter hon i baksätet i bilen, bredvid sin mamma på väg för att hämta sin klänning. Den som hon ska bära ikväll på sin födelsedagsfest. Ilses första egna stora fest. Ikväll ska hon bära den nya isblå klänningen. Sydd i det bästa sidentyg sömmerskan kunde komma över.
Med en mjuk inbromsning stannar chauffören bilen utanför butiken. Dörrvakten kliver fram och öppnar dörren för dem. Sen kliver de in i butiken för att Ilse ska få prova klänningen en sista gång. Hon försvinner bort i butiken med sömmerskan medan hennes mamma slår sig ner och låter sig serveras en kopp te innan Ilse kommer insvepandes i sin klänning.
Stolt och rörd betraktar Elena sin vackra dotter. Hennes vackra ljusa hår och blåa ögon. Ilse är så lik sin pappa. Hon har precis hans färger, hans ståtliga hållning. Av Elenas egna franska rötter finns det inte spår av hos dottern. Nu betraktar sig Ilse i spegeln och kan inte hålla tillbaka ett leende. Den passar henne perfekt, de långa bara armarna och våderna som faller så vackert i ryggen. Visserligen är den inte så urringad i ryggen som Ilse önskat, där hade både hennes mamma och sömmerskan varit obevekliga. Inte för mycket urringning på en så ung kvinna. Men annars är klänningen perfekt. Ilse ler mot sin mamma och snurrar ett varv så klänningen böljar runt henne.