Var är Joel? Jessika vrider sig och ser siffrorna lysa 00.13. Bredvid henne sover Stefan djupt. Har hon missat Joels sms? Hon tittar ännu en gång i mobilen, men inga svar på de sms hon skickat. Varför svarar han inte? Jessika petar på Stefan. Ett grymtande ljud blir resultatet. En kraftigare putt får honom att dra ett andetag, harkla sig och sömndrucket fråga, ”Vad är det?” Jessika kliver ur sängen samtidigt som hon säger ”Joel har inte kommit hem.” Stefan tänder sänglampan och suckar. ”Du vet hur det är, tonåringar …”
Hon sveper morgonrocken om sig och utbrister ”Kommer han inte inom en halvtimme så går jag ut och letar.” Stefan vänder sig om i sängen. ”Lugna dig, lita på din son, någon gång.” Han släcker lampan. Frustrerat går hon ut i köket. Sätter på vattenkokaren. Ska hon efterlysa honom? Han brukar inte vara ute sent på vardagskvällarna. Inte nu längre. Hon plockar fram en tepåse och en stund senare håller hon den rykande muggen mellan händerna. Ljud från en nyckel som vrids om i ytterdörren får henne att hoppa till.
Lättad går hon ut i hallen. Sakta öppnas dörren. Joels huva är uppdragen och när han får syn på henne stegar han förbi henne mot sitt rum utan ett ord. ”Joel.” Han svarar inte. ”Joel!” Han trycker ner handtaget till sitt rum. ”Vad fan vill du?”
”Du är sen och har skola imorgon”, svarar hon med tillkämpat lugn. ”Spelar roll, har sovmorgon.” Joel öppnar dörren. ”Har du? Nu igen?” Joel fräser ”Inställd lektion” och försvinner in på sitt rum. Hon stirrar på den stängda dörren och hör hur Joel låser om sig. Stefan kommer upp bakom henne och lägger armarna om henne. ”Låt grabben vara, kom och lägg dig.” Motvilligt går hon mot sovrummet.
Som i dvala hör hon Stefan stöka om i köket innan han kommer in i sovrummet. ”Är du vaken?” Jessika kraxar fram ett ”ja”. ”Jag åker nu, jag snackar med grabben när jag kommer hem”. Stefan ger henne en puss på kinden och hennes humör stiger ett par oktaver. Inte ett ljud hörs från Joels rum. Efter en snabbdusch småspringer Jessika till busshållplatsen. Hon sliter upp dörren till Pressbyrån. En doft av kaffe och nybakat slår emot henne. Med några sekunder på rätt sida hinner hon med bussen, med en kaffemugg i handen. Hon vaggas med i bussens rörelser och håller på att somna. Ett pling får henne att rycka till. Ett sms från Joels gymnasieskola. Olovlig frånvaro. Hon pressar ihop käkarna. Så var det med den inställda lektionen.
Tur hon har mycket att göra på jobbet. Timmarna går fort. Hon lyckas avhålla sig från att kontakta Joel, men tankarna är svåra att styra. Stefan skulle ta det med Joel. Kunde hon lita på det? Datorn surrar till när hon stänger av den. Ibland var Stefan alldeles för mycket kompis med Joel. I Joels ögon var hon ”den tråkiga och jobbiga morsan”. Eller var det bara vanlig tonårsjargong? Oavsett, sved orden. Bussen bromsar in tvärt vid hållplatsen. Hon parerar för att hålla balansen.
Jessika kliver av och hoppar över en vattenpöl. En affisch från Missing People fångar hennes intresse. Den fanns inte där på morgonen. En pojke är försvunnen. Ett par år yngre än Joel. Känner de varandra? Stackars föräldrar. Vad kan ha hänt? Krampen i mellangärdet gjorde sig påmind. Hon hade inte glömt.
Innan hon öppnar ytterdörren tar hon ett djupt andetag. Var lugn. Bli inte arg. Hon öppnar dörren och lukten av mat får henne att le. Stefan kommer emot henne och ger henne en kram. ”Var är Joel?” En bekymmersrynka i Stefans panna slår ut i full prakt. ”På sitt rum, han kom precis hem, jag har inte pratat med honom.” Jessika drar sig ur hans omfamning, sväljer sucken och går mot middagsbordet.
Joel släntrar ut från sitt rum, slänger sig ner på stolen och vecklar ut benen under köksbordet. Jessika granskar hans rödsprängda ögonvitor och de mörka ringarna under ögonen. Joel är lika blek som mjölken han sveper i giriga klunkar. Droger? Skärp dig, tro inte alltid det värsta. Hennes bett i knäckebrödssmörgåsen krasar sönder den molande tystnaden. Hon har lust att fråga hur hans dag varit men vill inte starta bråk. Febrilt letar hon efter neutrala samtalsämnen.
”Jag såg en affisch om en försvunnen kille. Vet du vem det är?” Joel brusar upp: ”Vad fan, tror du jag känner en fjortis eller?” Hon känner Stefans hand på sin, ”Men det kan vara en lillebror till någon av dina kompisar.” Joel svarar med smörgås i munnen ”Orka bry sig.” Jessika blänger på Joel. ”Hemskt för föräldrarna och här av alla ställen.” Hon vänder sig till Stefan. ”Jag kommer gå med och leta.” Stefan nickar. ”Jag också.” Joel skjuter bak sin stol ”Jag går inte med …”
”Vi vill prata med dig”, kommer det bestämt från Jessika. ”Inte jag.” Joel börjar gå mot ytterdörren. ”Vänta”, ropar Stefan och Jessika i mun på varandra. Stefan skyndar fram och ställer sig framför dörren. Joel böjer sig ner mot skohyllan och drar på sig ett par leriga skor.
”Flytta på dig, gubbjävel.” Jessika flämtar till och fräser ”Skärp dig.” Joel stirrar på Stefan, ”Du är inte min farsa!” Stefan viker inte undan men hon anar att även hans tålamod börjat tryta. Joel knuffar till Stefan och väser något ohörbart. Reflexmässigt griper hon tag i Stefans höjda arm.
Samtidigt som Joel hukar sig skönjer hon rädslan i hans blick innan den förbytts till likgiltighet. Joel tränger sig förbi och rusar nerför trapporna, utan sin dyra jacka. Hon ropar efter honom. ”Joel stanna, kom tillbaka.”