En lördagseftermiddag ringer det på dörren hemma hos Nina och Robban. Nina öppnar.
”Surprise, nu är det möhippa.” Hela tjejgänget står hojtande utanför.
”Oj.” Nina backar in i hallen så att alla kan komma in.
”Du trodde väl inte att du skulle komma undan?” Lotta skrattar och så drar de, trots Ninas protester, med henne upp på övervåningen.
”Dags att byta om.” Marielle öppnar väskan de har med sig. Hon halar upp en turkos blus.
”Ska jag ha den?” Nina flinar.
”Och de här.” Lotta sträcker sig efter ett par blommiga capribyxor från förra sommaren.
”Tja, de lär ju du inte komma i förrän bebisen tittar ut.” Nina skrattar och byter om.
”Dags för smink.” Isabelle tar upp en necessär och börjar med Ninas ögonfransar. Det tar en stund men till slut är hela ansiktet klart.
”Wow, vad duktig du är.” Nina tittar i spegeln som Isabelle håller upp.
De går nerför trappan. ”Du måste ha något på fötterna också.” Isabelle tar fram ett par skor med skyhöga stilettklackar.
”Oj, wow, har du såna?” Nina gapar. Hon stoppar fötterna i skorna, vinglar till och måste ta stöd mot väggen för att inte falla.
”Hallå där. Jag vill gärna ha tillbaka henne med alla benen i behåll.” Robban skjuter leende fram en stol som Nina dimper ner på.
”Okej, de här kanske blir bättre.” Marielle tar fram ett par superläckra svarta pumps med bara ett par centimeter klack.
”Wow, vad snygga.” Nina byter tacksamt.
”Nu är du redo. Sitt inte uppe och vänta Robban. Hon kommer inte hem i första taget.” Isabelle tar ett stadigt tag i Nina när de går ut till bilen. ”Lotta är chaufför eftersom hon inte får dricka och Marielle som är polis ska se till att du sköter dig.”
Skratten ekar fortfarande när de kliver in i bilen. De vinkar åt Robban som står på trappan. När de precis kör ut från området möter de en svart Volvo.
”Var inte det där er bil?” Nina ser frågande på Isabelle.
”Klart det var. Du tror väl inte att Robban ska få ha en lugn och skön hemmakväll så här sista helgen i frihet?”
”Svensexa alltså.” Nina ler.
”Japp, grabbarna ska åka go-cart.” Marielle flinar.
”Häftigt.” Nina myser i baksätet på bilen.
Efter en stund svänger de in vid ett pensionat som Ninas blivande svärföräldrar, Karin och Holger, driver. Lotta hojtar ”Första stoppet. Karin vill också vara med på ett hörn.”
Holger hälsar glatt när de passerar receptionen på väg in i matsalen där Karin dukat upp en buffé av smårätter. ”Vi tänkte att det skulle vara bra att grunda med lite mat inför kvällen.” Karin ger Nina en kram.
”Vad gott det ser ut.” Nina kikar runt bland rätterna och flaskorna med vin.
Ute vid receptionen har Marielle stannat till. ”Har Hanna kommit?”
”Ja, kvinnojouren var här i morse med henne. Stackars människa hon är helt blåslagen. Varför slags karl gör något sånt?” Holger skakar på huvudet. ”En liten dotter har hon med sig också.”
”De får stanna några dagar tills vi kan hitta något mer permanent boende åt dem.” Marielle går in till de andra i matsalen.
Snart är feststämningen på topp och Holger flinar för sig själv där han sitter ensam ute i receptionen. Karin har noga förklarat att inga karlar är välkomna på möhippan. Det här är tjejernas kväll. Han får hoppas på att det blir rester över.
Plötsligt kliver det in två bastanta typer i entrén. ”Var är Hanna?”
”Hanna?” Holger försöker se frågande ut.
”Hon kom i morse med en liten flicka. Vilket rum bor hon i?”
”Nu har ni nog gått fel. Vi har ingen gäst som passar in på den beskrivningen.” Holger hugger tag i diskens skrivbordskant.
Då häver den ene sig över disken och griper tag i Holgers skjorta. ”Sluta larva dig gubbstrutt. Vi vet att hon är här. Det är min dotter och vi ska hämta henne, fattar du? Vilket rum?”
Den andra mannen går runt disken. ”Ge hit huvudnyckeln så letar vi igenom alla rummen.”
Holger flämtar. Han är livrädd men säger inget.
”Okej, vi slår in dörrarna tills vi hittar henne.” Mannen bakom disken hånler.
”Fyran, hon är i fyran.” Holger viskar.
Männen försvinner upp för trappan. Nere i receptionen rinner svetten från Holgers panna och händerna skakar när han slår numret han fått av kvinnojouren.
Det hörs ett väldigt tumult från övervåningen. Gap och skrik blandas med dunsar. Festen i matsalen kommer av sig.
Plötsligt hörs ett rejält brak och en äldre kvinna kommer dunsande ner för trappan.
”Märta.” Karin far upp och rusar ut till henne. ”Holger ring efter ambulans.”
”Jag har redan ringt. De är på väg.”
En polisbil med blinkande blåljus kör fram och stannar vid entrén precis när männen kommer ner för trappan. Den ena har den lilla flickan i ett bastant grepp. ”Har ni ringt efter polisen?” Han vrålar högljutt.
Den andra mannen drar upp en pistol. ”Alla går in i matsalen. Nu.” Han viftar vitt och brett. ”Du också.” Han knuffar till Karin som håller den gamla damens händer.
Marielle kommer ut i receptionen. ”Lugna er grabbar så löser vi det här.”
”Dig känner jag igen. Du är snut va?” Mannen med pistolen kliver närmare. ”Lösningen är väldigt enkel förstår du gumman. Brorsan och jag ska åka hem med hans lilla dotter. Be nu dina polare flytta på sin blinkande bil så är det här snart över.”
Marielle kliver också närmare. ”Ni får gå om ni lämnar barnet.”
”Är du trög eller? Gå in i matsalen sa jag. Nu.” Mannens röst ekar.
Marielle tar ytterligare några steg närmare.
Då kommer Hanna smygande ner för trappan. Hennes ansikte är täckt av blod och tröjan är sönderriven. Hon har en större vas i händerna.
”Skjut”, vrålar mannen med barnet.
Då svingar Hanna vasen. Den träffar med en smäll rakt i huvudet på mannen med pistolen. Ett skott brinner av.